Fem Knott är Fler än Fyra Flugor

Efter att ha läst Lars-Åke Olssons böcker och fångats av hans berättelser, kunskap och erfarenheter sammanbundet av enastående berättarteknik kunde jag inte motstå att besöka Lars-Åkes Gimdalen och hans livsprojekt Idsjöströmmen.

Måndag 7 Juli

Med höga förväntningar anlände vi på måndag förmiddag till lilla byn Gimdalen i Jämtland. Vi hittade fram till Lars-Åke och Jennifers gula hus och deras välskötta trädgård där vi mötte Lars-Åke i det svala sommarvädret.

Inne i den hemtrevliga ”fiskboden” mottog vi de konstnärliga fiskekorten av Lars-Åke och han beskrev Idsjöströmmen för oss och småpratade lite, bla verkade han vagt känna till Davy Wotton…

När Lars-Åke fick höra att jag köpt hans boktriologi på mässan och att böckerna fanns med på vår lilla fiskeresa där finalen var Idsjöströmmen (som vi för första gången skulle fiska) fick han något varmt religöst i blicken :

”-Första gången i Idsjöströmmen.”

Naturligtvis inhandlades varsin ask med Gimåflugor. I fiskeboden var det ombonat med exklusiva fiskeprylar såsom riktigt genuina och vackra håvar designade av Lars-Åke och Jennifer. Där fanns oxå Jennifers stickade kollektion av tröjor utav finaste bisonull, mössor och vantar. Vi motstod båda frestelsen att inköpa varsin håv och hälsade kort på Jennifer i dörren på väg ut och iväg mot Idsjöströmmens utmaningar, 5 minuters bilväg från Lars-Åke och Jennifers trevliga hus.

Vi hade fått information om att Johan och Ulf skulle fiska idag, samt att Lars-Åke senare skulle praktisera med unge William som han träffat på Stockholmsmässan.

När vi uträttat inköpsbestyren i Bräcke var det äntligen dags att krypa ner i Simmsvadarna och stega ner från parkeringen vid bron till i Idsjöströmmens vackra strandkant.

Äventyret hade börjat. Nu gäller det. Allt är perfekt, det är upp till oss.

Skulle detta bli den största av alla fiskeupplevelser vi varit med om. Stämde det som Lars-Åke informerat om, att aktiviteterna startar vid 20.00 för att kulminera 23.00 då hela skogen och strömmen lever upp.

Det mesta var rätt. Vattenstånd, molnigheten och lufttempraturen som kylt vattnet någon halv grad sedan den knastrande försommarvärmen försvunnit.

En svalkande bris svepte med sig skogens parfym över den glittrande Idsjöströmmen där stenar och djuphålor höll grov harr som hungrigt väntade på att landskapet skulle dela med sig utav det rika insektslivet som finns i Gimdalen. Vi skulle göra vårt bästa och hoppades bli endel av det kommande skådespelet.

Att sitta på bänkarna i Lars-Åkes hemsnickrade vindskydd längs strömmen och knyta på en av hans vackert gulgröna Humpy´s samtidigt som man spanade ut över vattenytan efter vak kändes otroligt inspirerande. Snart kunde man se små sporadiska men återkommande vak som försiktigt bröt den blå vattenytan på ett par ställen utanför vindskyddet. ”Sundinlunch” tillagades och sedan skulle vi vara redo för eftermiddagens fiske och för första gången känna på Idsjöströmmen.

Sakta vadade vi ut i det klara och lagom strömmande vattnet, spanade efter troliga ståndsplatser och vak. Vi hittade snart varsin fisk att kasta på och inom 30 minuter hade vi båda landat våra första Gimåharrar. Med löjligt stora leenden fortsatte fisket och ytterligare några harrar krokades varsamt av de hullinglösa flugorna och återsattes.

På avstånd såg vi hur Lars-Åke instruerade unga herr William i flugfiskets konst. Vem kunde vara bättre läromästare än Lars-Åke och vilken plats kunde vara bättre än Idsjöströmmen en dag som denna.

Vi hörde oxå från Johan och Ulf att länsstyrelsen varit och dykt i strömmen för några veckor sedan och de hade aldrig sett så mycket grov fisk koncentrerat. Vi frågade oss själva om detta var rent och kvalificerat skitsnack eller fakta?

Vi fiskade oss nedströms förbi de två andra vindskydden utan någon framgång, vaken hade nästan upphört helt och vi beslöt oss för att grilla de delikata scankorvarna vi inhandlat hos Icahandlaren i Bräcke. Klockan hade passerat 1900 och precis innan elden skulle tändas började det vaka, oftare och oftare vakade flera fiskar på vid sina ståndsplatser. Det var tumlande och långsamma vak, förbi mig i vattnet flöt döda sländor i strid ström. Korvarna tog plats i ryggan igen, och vi i strömmen. Vi tog ganska snabbt ett par fina harrar och sedan slog det på ordentligt för Fredrik, hans Loop 6a visade upp en imponerande båge under glada tillrop samtidigt som jag insåg att det var grov fisk och gav tillfälligt upp jakten på den harr jag kastade på för att snabbt vada in till kameran. Mycket riktigt, med skimrande lilablå ryggfena bröt den grova harren ytan för att håvas in som nytt personligt rekord för Fredrik, kul för honom.

Jag återgår till den fisk jag kastat på ett tag. Denna högg faktiskt innan vår paus men släppte efter några sekunder då jag fick slaklina och den hullinglösa kroken lossnade. Nu skulle den upp. Den var grov, det hade jag känt, och efter Fredriks fångst var mitt fokus 100%. Den vakade i perioder samtidigt som det var strömvirvlar på vakstället vilket krävde precisa fallskärmskast snett nedströms – Pang där satt den och visst var det tung fisk, mitt Sagespö intog en härlig böj, den kraftiga ryggen bröt efter en stunds kamp ytan och fisken håvades. –Den är fet, sa jag till Fredrik. Tog för första gången fram vågen och satte den i håven som sedan lyftes upp och först nu såg jag fisken i sin helhet.

”-Va fan röda fenor!”

Vi skrattade båda åt förvåningen att jag stått och kastat på en trött id i 45 minuter. Drygt ett kilo vägde den.

Omkring 20.30 avtog vakandet, humöret var ändå på topp och nu var det dags att sätta fyr på elden och börja grilla för att vi inte skall vara hungriga om nu våra förhoppningar om ett intensivt kvälls/nattfiske skulle införlivas.

Vid varje vindskydd längs Idsjöströmmen fanns gott om ved med såg och klyvyxa, färdigställda eldstäder gjorde grillandet till en enkel och säker sak och snart stod vi där och njöt av varsin kolbaz med bröd och kall skummande mariestad, fiske när det är som näst bäst.

Hitills hade allt som vi hört om huggperioder och aktivitet stämt in, nästa hålltid var 23.00 då ”hela skogen och strömmen vaknar till liv. Lars-Åkes ord ekade i skallen medan jag desperat avsökte strömmens yta för att upptäcka aktivitet.

23.00

Fortfarande väldigt få vak. Oroade blickar sveper över den lugna ytan, endast ljudet av naglar som knapras nervöst hörs denna friska sommarkväll. Efter 30-40 minuters väntan börjar det hända saker. Det som sker ger oss en magisk upplevelse. Fiske när det är som bäst.

FSST! FSST!

Idsjöströmmen byter skepnad, ytan bryts och fågelkvittret tystas. FSST! FSST!

Harrens fräsande vak överaskar oss trots att vi läst om detta och hört Lars-Åke beskriva det som just nu händer. Harren jagar snabbt simmande nattsländepuppor, bryter därför bestämt och snabbt ytan och vaken fräser i natten. Det är betagande, hypnotiserande att stå mitt i detta naturens inferno. Den jagande harren i Issjöströmmens klara vatten blir mitt villebråd där jag på helspänn försöker fokusera på ”rätt” fisk och nyttja min Sage 6a bestyckad med en skarp europa-12a. Vakandet eskalerar och det fräser runt omkring mig där jag är utvadad mitt emot Fredrik. Det är ibland svårt att koncentrera sig och välja ut fisk när det hela tiden vakar ljudligare någon annanstans. Det är grov harr och efter ett tag börjar vi håva den ena efter den andra. Jag kastar på ett kraftigt vak och ser sedan en vattenkaskad och hör det numera bekanta fräsandet, rycket, tyngden känns mycket väl, hjärtat hinnera göra ett extraslag innan tafsen brister, 0.16 gick tvärt av. Jag fick aldrig just den fisken men dock ett antal andra grova som varit de största harrar jag fått.

01.20 avtar vakandet för att sluta helt och vi tänder på nytt elden. Idsjöströmmen som nu täcks av vit sommarnattsdimma har bjudit på en enorm upplevelse för oss båda. Det vi hört om Idsjöströmmen, alla våra förhoppningar har vi nu upplevt. Det är tveklöst den största flugfiskeupplevelsen för oss båda som vi tagna, glada och något trötta diskuterar samtidigt som vi mumsar i oss lite nattamat lyssnande till en symfoni av vår sprakande eld och porlande harrvatten. Ett vatten som levererat ett magiskt fiske på grov harr i sagolik miljö. Detta var inte sista gången vi doppade tafsarna i Idsjöströmmen. Tack Lars-Åke.

Det skulle bli tre dagars fiske i Storsjöområdet och en dag i Idsjöströmmen, Gimån.

Efter försenat flyg som på torsdagskvällen till slut landade i Östersund tog vi Hertzbil till Storsjö där vi bokat enkelt boende i sk ”campingstuga” på Storsjö fiskecamp. På de biltomma fjällvägarna möter vi inget annat än insekter, moln av insekter i solnedgången, det kläcker i skogen. Väl framme hann vi ”checka in” och ta en kall ”President” (öl) vid campens servering där vi får höra från ”stockholmarna” att harren tar torrt överallt och att dom bitvis haft mycket bra fiske, oxå endel öring. Kan det va så att vi nu äntligen kommit till rätt plats vid rätt tid..tveksamt förstås.

Storsjö 4 juli

Finväder och uppstigning 0700 för fiske i Skärkan.

Vi hörde av ”stockholmarna” att bilvägen som slingrar sig efter Skärkans norra strand är i mycket dåligt skick – Hur dålig kan den va… Vi har ju dessutom hyrbil.

Vägen var mycket dålig och nästintill oframkomlig med standardbil utan förhöjd markfrigång men vår Renault Megane klarade det hela med smärre skrap i underredet.

Väl nere gick vi utefter ån och såg snart patrullerande harr längs botten som villigt gick upp tog insekter i ytan, vi såg oxå öring. Vattnet var mycket klart och långsamt strömmande, ån var här ca 6 meter bred. Strax uppströms sista kröken innan sjön tog jag direkt två harrar inom 30 minuter och humöret var på topp. Vid 1030 försvann fisken helt varpå vi vandrade uppströms där vi såg enstaka fiskar men utan fiskelycka.

Vi bilade tillbaks till campen för att käka älgfärsbiff med kall mariestad till lunch.

Sedan väntade Storån på oss för kvällsfisket. Vi parkerade bilen vid bron och började vandringen uppströms. Eller försökte vandra, det liknade mest Super Mario när vi försökte hoppa från den ena halvmeterhöga tuvan till den andra, alternativet var att vada mellan tuvorna i sumpvatten där det fanns bottenlösa hålor där man säkerligen skulle möta döden. Allt under insekternas intensiva övervakning och uppvaktning. I bakgrunden reste sig den fortfarande snöbeklädda Storåporten, härlig miljö och väntande öring i Storån, eller…

Det visar sig att förutom mygg och blindbroms finns det inte ett liv att skåda i Storån.

Vi åkte istället tillbaks till Skärkan och Hardängspolen som campens pratikanter tipsat om. Det är en kort promenad från vägen till polen där vi direkt kunde se många vakande harrar! Vi landade ett flertal harrar i storlek 25-30cm när det sedan sitter grov fisk på Fredriks TKK (två knullande knott). Efter tuff kamp under vilken Fredriks Loop klass 3 fick stretcha rejält, landas hans personbästa öring. Fin fisk. Själv lyckas jag med nedhasade vadarbyxor gå för djupt och tar in friskt fjällvatten i brallan, inga långkalsonger, brrr.

Svidknott i mängder. Det är första gången vi stöter på rikligt med knott. OFF myggmedel hjälper säkert, men dom är överallt. Betten är för mig personligen inte det jävligaste utan just det enkla faktum att dom finns, att dom är överallt, täcker all synbar hud, tränger in i alla (inte riktigt) kroppens håligheter, näsa, öron. Dom jiddrar i ögonen innanför glasögonen och man andas dom. Andas svidknott. Med jämna mellanrum känner jag hur det retar till i halsen av knott som svepts med i en tung inandning vid krokning av fisk. Man hostar till och så är man kvitt dom tillfälligt. Knotthosta, fy fan, den hamnar på minussidan.

Vid 2200 slutar det vaka och vi tänder en brasa och käkar mat som avslutning på dagen.

Storsjö 5 juli

Sovmorgon till 1000 enligt plan då vi kämpar oss ut bland mojänger och kläder ur den unkna ”stugan”. Strålande sommarväder och vi hade bokat Tandån som är campens eget ”heta” vatten. 150:- per person så hade vi hela ån för oss själva. Ryktet sade att det setts grov fisk i ån och Emil på campen hade bild på tvåkilos harr han tagit i Tandån för någon vecka sedan.

Klientelet flugfiskare.

Vad har man gett sig in på? Flugfiske. Nu befinner vi oss visserligen mitt i ingenstans men å andra sidan är det väl just här, i intet vi samlas, entusiaster och puritaner. Samtidigt vore det ju trist om alla var lika men det befinner sig en besynnerlig samling udda figurer på campen. Och det skall sägas att vi har en mix av campare, husvagnar, ickefiskare och så vi själva då. Ett par gånger går tanken direkt till ”Plötsligt i Vinslöv”. Kommer jag transformeras till en udda flugfiske-kuf, eller är jag redan där… När Filip och Fredrik ringer och vill göra ”en grej” då är det dags att vakna upp, tills dess kör jag på. Bror min ser en figur som framrycker beklädd i glansig husvagnsoverall med kulörta strumpor vilka är upphissade till ljumskarna utanpå hans ”byxor”. Skitnödigt trippar han med korta steg likt en balettdansös mot hygieninrättningen samtidigt stretchsvingar/kastar han med armen och framstöter några gurglanden. Friskt.

Tandån.

Ryggsäck på och så börjar ännu en vandring, genom skogen ut på myren korsar vi ett skjutfält för att sedan återigen köra lite Super Mario innan vi som planerat når fram till Tandån. En jättefin å som uppströms slingrar sig mot fjällen som tornar upp sig i horisonten. Breathtaking. Vi knallar längs ån nedströms för att i det extremt klara vattnet lokalisera fisken. Det är vekligen gin-clear.

Vi ser inte en enda firre.

Efter en stunds kontemplation i gräset bland svärmande blindbroms intar vi lunch, hela tiden spanandes efter fisk. Ser inte ett endaste liv. Vi ger helt enkelt upp och åker tillbaks till campen där vi köper ett nytt dagkort (60:-) och tar glasspaus under vilken vi bestämmer att det är dags att ge sig på klassiska Sölvbacka strömmar.

Efter mycket irrande på vägarna utefter ån som verkar endera ha starkt strömmande vatten eller stora håar, testar vi fisket och Fredrik krokar en bebisharr. Något frustrerande återvänder vi till Skärkan vid utloppet i Dalsjön, nu ska det tas fisk.

Samtidigt som vi parkerar bilen vid Skärkan kommer regnet, kraftigt regn som dock slutade efter ca 15 minuter. Fan är vi i Idre…

När vi kommer ner där vi tidigare fiskat ser vi återigen massor av fisk som vakar. Skärkan äger. Återigen tar dom på små svarta och det tar inte lång tid förrän jag landat ett par harrar. Senare på kvällen vadar vi ut vid Skärkans utlopp där vi krokar ett par öringar var. Brr det är svinkallt utan långkalsonger, måste slinka in i Storsjö diversehandel i morgon. Sedan traskar vi upp till bilen och på vägen genom sumpmarkerna ser vi skallbenet som blottlagts i myrmarken på en av polackerna som försvunnit dagarna innan. Nergången i mossan men helt intakt i övrigt är han.

Storsjö 6 juli

Regn regn och regn.

Campingstugan lämnas endast när blåsan tvingar ut mig i det kalla och fuktiga survädret. Tandå-harrarna kan skratta sig lyckliga över förmiddagens väder då beslutet är enkelt – softa i stugan och sortera flugor istället för att köra Super Mario utefter en fisklös Tandå.

Vid 1730 har det varit regnuppehåll ett tag och vi beger oss till åter till Skärkan för kvällsfiske där vi stöter på några glada Ystadsbor. Fisken vakar trofast mellan regnskurarna och vi krokar några småharrar innan vi beger oss en bit nedströms för att testa fisket där (småfisk i massor). Senare återvänder upp till Hardängspolen där skåningarna står kvar. Det känns underbart när jag ta plats 20m nedströms en av pågarna, ser ett vak direkt som jag kastar ut min lilla svarta torris på och pang så sitter den. Pågen klafsar ner till mig när jag återsatt den rejäla harren (40cm).

-Jaha, de gick ju äckligt enkelt att komma hit och få fisk.

Han undrar oxå vad vi använder för flugor.

–En ja bundit själv, svarar jag, varpå han skakar uppgivet på huvudet. Jag berättar att jag skojar och att det är små svarta som dom gillar. Man är ju en ärlig och uppriktig person.

Hardängspolen

Kl 2200 avtar det precis som dom tidigare kvällarna varpå vi avslutar och guppar hem längs den oframkomliga vägen för att sova en sista natt på campen bland tomtar, troll och andra väsen i overaller, innan vi skall avsluta med att fiska legendariska Idsjöströmmen i morgon.