Så blev det.
Borrsjöån 7 september
Öring simmar bara i vackra omgivningar.
Borrsjöån slingrar sig fram genom myr- och skogsmark i Dalarnas sista vildmark, norr om Lumsheden. Visst det är inplanterad regnbåge och öring, precis som i Lungsjöån. Sammantaget verkar det som det finns mer fisk i Borrsjöån men inte av samma storlek som i systervattnet Lungsjöån.
Upp i ottan och 25 mil senare parkerade vi vid övre brons parkering, strosade ner genom den fuktiga septembermorgonen och slogs av skogens absoluta tystnad, myrmarkerna verkade absorbera varje fågels vingslag. Insvept av dagg och nattens svala regn slingrar sig Borrsjöån genom landskapet. Vi sätter oss på den nylagda träbron och studerar vattnet i tystnad. Vattnet är lika stilla som skogen.
När våra kurrande magar bryter tystnaden går vi till det sk vindskyddet och slår oss ner i trägårdsgruppen för att få i oss lite kantarellsoppa och Fuglesangs rymdyoghurt. 
Fisket går trögt tills vi ca en km nedströms vindskyddet hittar en fin pool som Fredrik börjar fiskar av med liten fjädermygga och jag med en lika liten klinkhammer. Spontana vak syns och man ser vågorna efter ytgående fisk i poolen. På med en Branco Gasparin S12. Två kast – PLUMS! Han kan sin sak Branco. Uppenbarligen lockade S12an med sina långa ljusa anusfjädrar regnbågarna till hugg. Ingen storlek på fisken, kring 7hg men i fin trimm och inga grisbukar här.
Vi fortsätter sedan fisket från nedre bron och fiskar oss uppströms utan större framgång. Efter middagen återvänder vi till nedre bron och jag börjar fiska av polen presis nedströms bron, där är det bra kvällsfiske och jag får mig en underbar fight precis när mörkret sänkts sig vid 20.30 tiden. En underbar öring tar min E12a vid utloppet till poolen och sätter ruskig fart, Lamsonrullen ylar i kapp med mig, efter ca 5 minuter vinner öringen och min fluga sätter sig i björken bakom mig. Det är ju inte precis första fisken man tappar men jag kan inte förklara hur den lyckades ta sig loss, jag hade hela tiden tight lina och arbetade den med lagom kraft. Trots tappad fisk kändes det ändå underbart att ha fighten i ryggen när vi knallade upp till bilen en kvart senare.
