Fem Knott är Fler än Fyra Flugor

Jodå, för en stockholmare är det svårt att hålla sig ifrån åarna norr om Falun.

Vi kom dit en fredagsmorgon, fint duggregn lägger en fuktig dimridå över den tysta skogen där Lungsjöån slingrar sig fram. Vi stannade vid bron och stövlade ner i myrmarken. Det var här vi första gången träffade Jonas Hagborg och Lungsjöån, två bra bekantskaper. Vi vet att åarna kan bjuda på riktigt bra fiske, som förra året i början av juni då ett 30-tal fiskar landades under en skön nationaldag.
Nu var förhållandena inte lika bra, duggregn och 10 grader, men ändå vakade det regelbundet. Försiktiga tumlande vak, och enstaka sländor kläcktes. Dock tog inte fisken sländorna mer än i undantagsfall. Kläckare som fiskades under ytan fungerade och resulterade ganska snabbt i ett par fina bågar. På eftermiddagen släpade vi ner oss till favoritböjen utefter Orvis-sträckan, jag och bror min stod snart och dubbeldrillade – jiiha, här var fisken mer villig att ta sländimitationerna, humöret var på topp och regnet upphörde. Senare på kvällen avtog aktiviteten och bara enstaka vak syntes. Vi gav upp vid 23-tiden och styrde kosan mot Björkans pensionat för en god nattsömn.

Nu väntar Idsjöströmmen och Stavselforsen till helgen, då skall det drillas grov harr och min son William skall för första gången hänga med och svinga sitt nya juniorspö. Ser verkligen fram emot ett par härliga dagar i Gimdalen.

Skitfiske på er bloggläsare.

Pekka och jag har snackat om det i fem år.
Vi skulle utveckla vår affärsrelation med hjälp av en teambuildingaktivitet i Finska verkligheten. Vi snackar finsk rökbastu och litervis med Jaloviina – finsk sprit som håller på att bli brandy. Aktiviteten kamoflerades som flugfiske.

Flugfiskepremiär med Pekka och grabbarna från Signal alltså, i Finlands urskog. Spännande är bara förnamnet.
Av budgetskäl vet jag att rökbastun hängde löst, tills det blev klart att jag verkligen skulle med, då var det ingen tvekan, rökbastun fick kosta vad den ville – Jonas skulle bara in i den…
”-Jooonas, dom bastar och dricker som djuuur, har du testat rökbastu?” frågade min kollega i Finland.
-Ehh nej, rökbastu? Är det rökigt?

Det handlar om bastuns ursprung, urbastun, alltså finsk urbastu. Vi snackar en liten timmerstuga. Jordgolv. Man tänder en stor jävla eld i typ en dag så huset får en mysig temp på ca 95 grader. Ventilationen är obefintlig, men man låter faktiskt röken vädra ut innan det är dags. Elden har då värmt upp en ansenlig mängd sten som mycket effektivt håller temperaturen uppe kan jag intyga.

Med en håv finsk öl och ett par klunkar Jaloviina innanför västen var det bara att stega in.

Som ni förstår användes typ 18 Profotoblixtar för att kunna ta ovanstående bild. Allt därinne var täckt av svart sot.
”-Jooonas, uppför trappan nu så ska vi basta!”

Visst var det finsk värme, och det räckte inte med en hink vatten på dom där stenarna, nej nej, på med några till så den lilla mängd syre jag kippade efter med all säkerhet ångade bort.
”-Jooonas, ta lite Jaloviina till”
-Kitos.

Fisket då.

Vår guide Jani var en bra guide. Omgivningen var vacker och jag är säker på att det finns hyfsad öring i forsarna. Jag hade två rejäla påslag men hann precis känna tyngden innan det släppte. Inte heller Pekka landade fisk – jo ett par gösar som matfisk blev det ju…

Vår teambuilding bjöd på sisådär streamerfiske, god öl, Jaloviina (vad skall man säga), rökbastuerfarenhet och fantastisk god mat. En bra och rolig resa.