Harr.

Så summeras 2010.

2010 är oxå året då min son William började flugfiska vilket gör flugfisket till en familjeanlägenhet och far-son kvalitetstid. Strategi eller påtryckning från min sida, nejdå, inte alls, det är för Williams bästa och hans egna högsta önskan. Familjelivet börjar ordna upp sig.

Idsjöströmmen bjöd även i år på underbart fiske som uppvärmning inför fjällveckan i Tjuonajokk. Däremellan några härliga dagars överraskande bra fiske i Sälen. Naturligtvis var vi oxå uppe i Lungsjöån som levererar varje gång, ett säkert kort numera. Till säsongen 2012 kommer ju Jonas förlänga fiskesträckorna i Lungsjöån och Borrsjöån samt trycka i ytterligare mängder fin fisk. Vill oxå gratulera Jonas till nya hemsidan som är ett riktigt lyft och bloggen är verkligen en extrahjälp med tips och en hint om när det är ojojoj-fiske. www.flyfisher.nu

Sent i september avslutade ja o brormin säsongen med en dags fiske i Lungsjöån. Tilläggas skall att vi slarvade och inte läste Lungsjöå-bloggen dagen innan. Stort misstag.

Humöret var glatt när vi en tidig lördagsmorgon tog kurs mot Bjursås och Lungsjöån.

-Wooow!

Vatten, massor, överallt! Nivån i ån var spektakulär. På sina ställen var lilla Lungsjöån 20 meter bred. Myrmarken runtomkring var täckt med forsande vatten efter senaste dygnets skyfall. Lugnet i björnskogen var bortspolat och ljudet av framforsande vattenmassor var bedövande. Fiskehumöret sjönk såklart men hoppet är det sista som överger en sann flugfiskare. Vi träffade vi parkeringen faktiskt en annan fiskare vilket man förvånansvärt sällan gör här uppe. Han hade samma skeptiska känsla som vi. Efter några timmar var det tydligt att fisket inte var som vanligt – surprise!

Inga vak, ingen va rintresserad av våra torrisar. Och ja, ja vet att det eventuellt skulle krokats fisk om man gick under ytan vid såna här tillfällen, men alla vet att vi inte var här för att nymfmeta, livet är för kort för sånt.

Efter att vi sökt oss nedströms förbi våra favoritställen där vi endast sett vak på ett ställe, där det vanligtvis inte är vatten, långt upp på motsatta sidan där vegetationen gjorde att vi inte kunde nå. Det var försiktiga och långsamma vak på samma ställen. Uppenbarligen patrullerade ett par regnbågar runt och mumsade smått utan stress på nya betesmarker.

Vi lämnade stället och beslöt oss åka upp till bron. Precis uppströms bron var det sjukt mycket vatten som täckte myrmarken och vi kunde för första gången vada i Lungsjöån. Vi tog oss sakta uppströms från bron och när skymmningen kom hittade vi äntligen rätt.

En stor mängd fisk gisk och plockade fjädermygg i det spegelblanka nyvatten som bildats på myrmarken. Tydligt att det gick åt mindre energi att patrullera dessa lugna delar jämfört med att stå i de starka strömmarna som bildats. Helt överaskande vände fisket, humöret var på topp och vi hade ett par timmars ojojoj-fiske med flertalet dubbeldrillar innan mörkret fick oss att trassla ihop prylarna och avsluta.

Dagen efter läste vi Jonas blogg och visst, där stod precis vad vi upplevt. Vid högvatten söker sig fisken ofta till de mycket lugna partierna där fisket kan vara givande. Ännu är man inte fullärd. Trodde det.

Nicklas på Möller Bil i Uppsala arrangerade i december succén Från Fluga till Antispinn i Uppsala. En komprimerad tillställning med flugbindargata, utställning, seminarier och kastuppvisning. Kan verkligen rekommendera tillställningen som är lätt att ta till sig utan Älvsjömässans trängsel och överrepresentation av utställare som kanske skulle överväga om inte Kiviks marknad har ett mer mottagligt klientel för dderas sortiment.

Ulf Löfdal visade sina härliga splitcane spön. Själv hade jag inte provkastat ett bambuspö innan. Nu stod jag där med ett Menthor 7.1” klass 4 signerat Ulf Löfdal. Alla spön är unika och det tåg några minuter innan man ytligt hade bekantat sig med spöt. För mig var det en underbar bekantskap. Förvånad över hur mjukt och friktionsfritt kasten kändes, hur man på ett nytt sätt kom närmare linan och fick en starkare känsla genom hela kastet. Svårt att kasta med splitcanespö – nej inte alls. Kommer jag investera i ett Ulf Löfdal Menthor? Absolut.

7500:- för ett handbyggt spö med den känslan är ett fynd. Nyligen var jag i New York och gjorde det obligatoriska besöket o Orvisbutiken på 5e avenyn, kände på ett 4-delat Orvis splitcanespö. Visst kändes det rätt, men 4500$ och en matchande Orvisrulle för 3500$ bara bekräftade hur prisvärt Ulfs hantverk är.

2011 är här och planerna för årets fiske smids. Det mesta pekar på att vi reser till Finnmarksvidda vecka 27. Vi skall bara välja camp (Alta Fishing, North Experience) och sätta ihop paketet och resan.

Jag och brormin kom på varandra med att vi båda har en längtan tillbaks till Saxnäs och dess öringar. Och just öring är fokus för 2011. Vi hoppas vidda skall bjuda på grov öring och densamma härjar ju i Saxnäs vackra strömmar. Tanken vore inte att fiska Ransarån utan att istället fokusera några dagar vid Saxåns, Fiskonbäckens och Satsåns fina vatten i jakten på storöringen. Troligtvis blir detta en långhelg tidigt i augusti. Gäller att spara semesterdagar och att muta frugan i sommar.

Norge är orörd mark för oss än så länge, nu kan det bli svårt att klämma in då det blir ett antal dagar i Sälen vecka 23/24, och säkerligen premiär i Lungsjöån innan det. Hela juni och juli är redan uppbokade med fiske och familjesemester. Sedan skall man ha tid att nöta lite gummi på racingbanorna oxå, uj uj, ännu en kämpig sommar väntar. Tur att man hinner klämma in Champagneresan innan öringen vaknar och racingbanorna ligger isfria.

Gott Nytt flugfiskeår på er, i år är det öringens år!