Efter några matnyttiga tips från Edge forumet bokades floden Minnivallalaekur för en heldag. Fyra spön per dag är max och dessa bokas två och två.
Så det var bara att bita ihop och boka två spön varpå det visade sig att jag skulle ha strömmen helt för mig själv.
Minni ligger en timma och trettio minuter sydost från Reykjavik med bil och längre österut ser man Islands mest aktiva vulkan Helka vaka över det karga och gräsbeklädda landskapet.

Efter ett tag i bilen växer förhoppningarna, Minnivallalaekur är känt för sin grova och skygga öring. Exemplar på 4-7kg fångas regelbundet.
Tvåkilosöringarna ser ut som betesfisk i det som av många klassas som världens bästa öringpool.
Det sista guiden som lämnade över kartan till mig sa innan jag åkte var att han i sommar tog en brownie på 19pound i Minni. Det är nästan 9kg!
Äntligen framme vid lodgen som ligger alldeles vid Minnivallalaekurs porlande ström!
Lodgen har kök, matrum, två toaletter med dusch, fyra dubbelsovrum med totalt 8 bäddar och ett stort vardagsrum med utsikt över Minnis homepool.
På verandan finns ett SPA-bad för att läka trötta flugfiskare. En kanonlodge helt enkelt.
I fångstboken som ligger i lodgen läste jag högt för mig själv med darrande stämma…5.6kg på black gnat storlek 22!!!
I juni hade lodgen gästats av ingen mindre än Bård Tufte Johansen som såklart hade ett gott snitt på fångsterna. Min fiskeiver har aldrig varit så påtaglig.
Utanför blåste riktigt hård vind och solen sken från klarblå himmel, det var ett otroligt bra väder som skonade min tillvaro. Vattenytan kröntes av ständiga
krusningar i den hårda vinden så att se någon fisk var det inte tal om, förhoppningsvis såg den inte mig heller…
Det kändes ändå som om vädergudarna gett mig en dag i solsken utan regn/hagel/snö. Att vinden var hård är ju på något sätt ofrånkomligt har jag inbillat mig.
Inga vak, vilket heller inte var väntat i blåsten. En eventuell kläckning skulle snabbt förpassat nykläckta insekter i närmaste strandbank som säkert
skulle varit ett trevligare öde för många sländor än att slukas av de bredkäftade och glupska öringarna.

Minni är otroligt vacker där den slingrar sig fram över ett gräsgrönt landskap helt utan högre vegetation, några trädansamlingar på en utav öarna i Minni,
annars gräsbevuxet med betande hästar och får vars närvaro underströk det isländska i landskapet.
En stunds nötande met torrfluga i de övre poolerna gav inget varpå jag ändå visade öppet sinne med att knyta på både nymf och streamer. Öringfebern fick
mig ta oväntade beslut denna dag. Jag hade en dags fiske, fint väder och ensam i Minnivallalekur, nu gällde det att ta PB på öring!
Tiden gick och jag bestämde mig för att vandra nedströms för att se om vinden kanske låg på från annat håll som kunde göra någon pool mer lättfiskad,
kanske kunde lite lä oxå locka fram lite insekter och uppleva en liten vakfest.
Bredden på Minni varierar från tjugofem meter till fyra fem på de smalaste ställen, djupet varierar lika mycket och det finns endel rejält djupa pooler.
Innan Minni rinner under väg 26 så finns ett liten vattenfall där hästarna stod och betade alltmedan jag fann både lä och skydd från att spooka öringarna.
Poolen fiskades av utan att jag på något sätt var ett hot mot beståndet. Vädret, miljön och bara det att jag äntligen kunnat fiska Island gjorde att jag
ändå stortrivdes där jag kröp omkring på alla fyra och spanade efter storöring. En stund senare, då tillbaks vi övre poolerna, kunde jag ligga och se hur
dom större stod i skydd av sjögräset och åt från det som strömmade förbi strax över botten. Här har vi kanske den största skillnaden i beteendet mellan
öring och harr. Strömmens drottning kan man ofta locka upp till en torrfluga även om hon äter från botten. Med öringen är den saken mycket svårare. Öringen
är lynnigare. Sjögräset gjorde det oxå svårt att hitta rätt med nymferna och tristessen att nymfa fick mig med jämna mellanrum i ryggläge för lite
westrinande i gröngräset. Var kan vara bättre att ligga på rygg och filosofera än här vid ett av Islands bästa öringvatten?
Efter att lagat till en enkel och sen lunch i lodgen började solen dala och vinden ta av. Hoppet tändes och längtan efter vakringar på Minnis yta
var vid det här laget av bibliska proportioner. Vid halv sex avtog vindbyarna och ytan var nästan blank.
VAK!

Små försiktiga vak i poolens bortre del vid djupfåran fick pulsen att skena.
Nu, Nu, Nu!
Kasten ven över poolen och lade jag linan/tafsen rakt över vaken såg man att fisken drog sig undan, men fortsatte ta från ytan lite längre bort.
Detta gjorde att jag gick uppströms en bit,vadade över och sedan kröp och ålade mig med dess hasning på den höga banken ovanför bortre stranden, eftersom
jag kom uppströms var det enda sättet att komma i höjd med vakringarna och se fisken. Väl på plats var det bara att åla fram till kanten och spana ner i det
helt klara vattnet. Där gick ett flertal öringar och plockade försiktigt från ytan. Inga större individer och det är ju ofta småfisk som börjar vaka och är
mest ytaktiva. Jag låg länge och tittade, väntade på att den där stora, mörka öringen skulle ta initiativ och stiga till ytan. Men inte.
Efter ett tag smög jag tillbaks uppströms och vadade försiktigt över till min position mitt i strömmen med skydd av en större grästuva. Nu visste jag vad
det var och det känns alltid bättre. Kvällen var fortfarande stilla när solen sakta sjönk längre ner mot bergen i väster. Smått och svart var genomgående det
torra som i fångstboken verkade tagit flest fisk under sommaren. Det var iallafall vad jag inbillade mig. En liten svart klinkhammer i storlek 18 fick agera
lockbete då dess vita vinge gjorde den enkel att se i strömmens solblänk.
Jag kanske hade kastat 30-40 kast när flugan äntligen försvinner i en försiktig vakring.
Min uppgivenhet gjorde väl att överraskningen inte resulterade i ett snabbryck utan en något sen krokning och där satt min första Minni-öring. En liten vild
krabat på knappt 30cm kunde landas och på något sätt kröna en underbar dag.
Minnivallalekur´s närhet till Reykjavik och dess i mitt tycke perfekta storlek för torrflugefiske gör att jag med allra största säkerhet kommer åka hit igen.
Öringbeståndet verkar vara mycket bra, en blick i fångstboken bekräftar detta, medelvikten är imponerande och de större öringar jag såg skynda från sina
gömmor i sjögräset när jag reste mig upp vi stranden bekräftar att dom finns där.

Det är bara att tajma in kläckningarna så är jag säker på att Minnivallaleukur bjuder dig på torrflugefiske i världsklass. Frågan är bara som alltid, när kläcker det?

/J.