Sådär. Eftern en segdragen vinter med härlig skidåkning i strålande sol både sportlov och påsklov så kom äntligen våren. Fiskeivern har stillats med att redigera min film från Tjuonajokk och den resa vi gjorde 2010. Kommer bli en grym release!
Borrsjöån och Lungsjöån har vårdats ömt av Jonas Hagborg.
Myndigheterna har sagt nej till Håbo Vindkraftverks idiotiska ansökan om att bygga minikraftverk i Lungsjöån. Allt pekar på en fantastisk säsong vid åarna för klubbens medlemmar. 11 maj var det klubbträff och premiärfiske i Borrsjöån. Nu har ju Hagborg svart bälte när det gäller att välja datum för klubbaktiviteter och den 11 Maj var det The Boss som kallade till samling istället. Bågar och öringar fick vänta.
Tidig söndagsmorgon 12 Maj försökte väckarklockan få mig ur sänghalmen. Utomjordisk trötthet höll på att rasera det planerade fisket. En kombo av dagenefter och San Francisco-jetlag höll greppet om mig lika hårt som mitt grepp om kudden. Förutseende så stod trunken packad i hallen, bara att kasta sig in i bilen och hämta upp fiskebroder med kurs mot Lungsjöån.
Vädret är, sådär, men blir sämre o sämre när vi via Enviken närmar oss Lungsjöån. Härligt att vara här igen. Vi stannar vid wasastenen och går ner för att reka och starta upp med en fika. Blåsigt värre och ingen aktivitet på ytan. Vi drar på lite kaffe och har det ganska skönt i solglimtarna. Snart kommer tyngre moln och vi ser regnet komma mot oss på avstånd. Ner med fikat och tillbaks till bilen för att vänta ut eländet. Visst kan man fiska torrfluga i ösregn, men med ökad vind och minimal ytaktivitet så går vi istället i bivack.
Skuren är över och jag har hunnit kontrollera min tilltygade flugask. Det var förra årets Islandsresa som ödelade boxens innehåll. Desinfektionen av flugorna var något jag glömde bort efter fisket, och två dagar senare var ett större bestånd av flugorna rostangripna! En sån fadäs. Jag kan ju inte skylla på någonting förutom mig själv. Flertaget krokar krackelerar vid påfrstning och det är bara att förpassa dom till soppåsen. Jag inbillar mig att det är billiga fulflugor vars krokar rostat och att detta i det långa loppet är nyttigt för mitt fluginnehav…
Det spricker upp och vi vågar stiga ut i vildmarken. Ner till wasastenen och Fredrik stannar vid rakstreckan innan myren där det nu syns sporadiska vak. Jag ser hur det vakar två gånger på samma stället en bit ut på myren. Brukar alltid stå fisk i böjen där myren börjat. Det verkar vara två individer, en mitt i strömen och en i strandkanten. Jag går och ställer mig för att fiska på den i mitten som oxå är uppströms. Har på en hagtornsfluga då dessa svärmar i vegetationen. Vaken är försiktiga och jag lägger ut några meter uppströms vaken. Lungt och försiktigt tar den min fluga, fish on. En av de nyinsatta säkert men likväl en mycket vältrimmad regnbåge landas efter några hopp. Skönt. Medan jag friserar flugan står Fredrik med böjt spö lite längre ner. Jodå Lungsjöån levererar. Det är när vinden mojnar de sporadiska vaken sprider sina ringar på den lugna ytan. Vinden tilltar och vaken uteblir under en längre tid. Efter en stund i ryggläge med flugfiskesnack så beger vi oss längre uppströms in i skogen.
Här har herr bäver gått hårt åt björkarna, vinden når inte att krusa ytan och det är riktigt najs, dock inga som helst vak. Något trycker ner fisken, kanske är det kylan. Det har ju inte direkt varit någon värme ännu och vi hade läst på Jonas blogg att gårdagens fiske oxå varit trögt utan några större mängder vak. Vi packar ihop och med varsin krokad regnbåge är vi nöjda med premiären. Hoppas på lite varmare väder så kommer fisket bli grymt på försommaren.
