Sent i Söndags landade man från Slovenien. Med abstinens har man tagit sig igenom en vecka på jobbet i väntan på nästa fiskeresa. På lördagen var det inte bara VM-kval i fotboll mot Danmark och nationaldag. Den riktigt stora grejen var att nu skulle flytringen provas. Fishcaten fick jag av Pallison´s i födelsedagspresent tillsammans med ett presentkort (som inte var betalt) på en flytringsintroduktion och guidat fiske efter grov öring utanför Falun.

Av en slump stötte brormin o jag på Anders vid flugfiskemässan där vi spikade datum utifrån när sannorlikheten för massiv vulgatakläckning skulle vara som störst, vi bokade oxå en dag vid Lungsjöån dagen efter, på söndag. Visserligen skulle vi få sällskap av luftlandsatta tyskar men vi kände att vi kunde hanter det.

6 juni Sveriges nationaldag

Fiskeprylarna plockades från Slovenieväskan till Sverigeväskan och sedan var det hejdå till familjen (igen) för att plocka upp brormin och sätta kurs mot Linhed norr om Falun.

Efter att Tomtom bjudit på ännu en de-tour vilket resulterade i rally på hala grus vägar från Lumsheden in till Hofors där vi var tvugna att göra ett bankomatbesök och proviantera för Lungsjöånsfisket kom vi fram till den lilla typiska byn Linhed ca 3 mil norr om Falun. Här checkade vi in på Poppens pensionat och gjorde oss snabbt hemmastadda i deras svit, dvs slängde in prylarna o kröp äntligen ner i dom stinkande vadarna.

+7 grader och regn, verkar som den där globala uppvärmningen tagit paus och undviker Sverige just nu. Man behöver inte vara Van Veeteren för att inse hur kassa förhållanden där är för torrflugefiske en sån här dag, men hoppet finns naturligtvis när vi kör mot lanthandeln i Linhed för att träffa Anders och dom andra fiskarna han skulle guida idag.

Efter 15 minuters bilfärd är vi framme vid en fin liten sjö i en sänka. En liten bris krusar större delen av sjön samtidigt som ett 6 grades duggregn aldrig ger upp sitt försök att dränka oss alla.

Flytringen packas upp ur sin originalkartong, pumpas upp två gånger innan allt är på plats och sedan vandrar man ner mot sjön som en liten luden sherpa med minibåt på ryggen. Nu hade man värmen uppe iallafall.

Dom ä rett gäng, cirka tio personer berättar Anders viskande nere vid vattnet, som hela tiden har koll på vad som händer vid öringsjöarna här uppe. Riktigt massiva kläckningar har det inte varit än i är, värmen i maj var något tidig och nu hade ju landskapet omfamnats av november temperatur men sporadiska vulgator syntes ändå på den lugna vattenytan vilket såklart fick upp humöret, dock syntes inte några som hels vak, ännu. Det var feta sländor, och naturligtvis var flugorna Anders rekommenderade i samma size. Lite skillnad från dom små fjollflugor vi fiskat med i Slovenien förra veckan.

Flapp flapp flapp, simfenor på land, bärandes på båt, sådär nu e hon sjösatt och ahh man sitter ganska bra, hmm inget säkerhetsbälte, vad händer om man råkar hasa framåt lite, plums och vadarna fylls varpå man har en annorlunda simtur framför sig. Ähh de här ska gå bra, hur svårt kan det va, Dalarna är väl fullt av neoprenflytande nördar så här års tänkte jag när jag började med bensparken för att ta mig ut i ösregnet. Man skulle ha större simfenor så det hände nåt, fast å andra sidan kan det nog vara ide att paddla lungt och spana efter vak o sländor så man kan lägga upp taktiken. Sländor fanns det, även nu i ihållande regn men inga vak.

Streamerfiske i sjö är inte riktigt min grej, det bara är så. Nu slutade det regna och molntäcket sprack upp något innan Anders paddlade in för att fixa renskavswoken han hade utlovat.

Nu låg sjön stilla och blank, klockan närmade sig 21 och första halvlek var antagligen slut. Fortfarande flöt feta vulgator stressat fram på ytan där dom var ett enkelt byte för den grova öringen somo fanns i sjön. Göken slutade aldrik att kokk-koa i dalen och nu infann sig faktiskt detta härliga sommarnatts ljus vi är välsignade med i Sverige. Nu var det torrfluga på 0.18 tafsen och man satt ganska bra i flytringen, spanande efter vakringar, väntandes på glada utrop från dom andra. Förutom göken så var det tyst, enstaka stönanden hördes dock från vindskyddet där man kunde se hur Anders vankade fram och tillbaks. Man väntade bara på att lukten av renskavs-wok skulle sprida sig över sjön.

-Dä här ä så piinsamt, vet ni va ja gjooort, säger Anders när vi tagit oss in för att käka.

-Ja ha glömt wokpannan i Faalun!

Tystnad.

Okej.

Det regnar, är 6 grader, inte ett vak, ingen fisk, 1500:- investerade, och guiden glömmer wokpannan smiley

20 minuter senare kommer Anders vän Jonas i röd bil från Falun med 6st kebab i folie. Han fick lämna soffan, WM-kvalet och ostbågarna för att panikköpa kebab till gänget, tack Jonas.

Inget mer regn, mätt och nypinkad tillbaks ut på sjön med en spentspinner på tafsen. Vaken vi sett från vindskyddet var mestadels små och jag hade sett endel döda sländor flyta omkring. Jag och brormin var hyfsat nära varandra när den stilla ytan bryts mitt emellan våra flytringar.

En riktigt grov öring gör ett långsamt och tyst tumlande vak, jag ser den grova ryggen med den stora fenan och tiden stannar. Lina tas in, lyfts, ut med mer lina, mer lina, öka hastigheten och iväg, bra kast, duktig Jonas. Kom igen då, simma inte iväg, kom tebaks och ta min oxå. Visst borde det varit en spinner den tog i sitt långsamma tumlande, jo så måste det varit. Vänta, vänta.

Inga andra vak. Dött. Brormin såg den inte ens. Jag ser den fortfarande, kanske den största öring jag sett vaka. Väntan. Ingenting. Skit.

Dom där minuterna efter att öringen visat sig gav mig viss förståelse för flytringsfisket, när sländorna kläcker i tusentals på sjön och öringarna jagar vilt runt flytringen. Att sitta där mitt i ett av naturens vackraste skådespel och fundera ut öringarnas stråk för att kunna lägga ut rätt imitation på rätt ställe. Jo det finns nog en förklaring till allt snack om flytringsfiske även om jag själv, och ingen annan i gruppen fick uppleva detta ikväll.