12 Juni

Som alltid skiner solen 12 juni. Idag styrde jag mot Lungsjöån istället för till jobbet.

Vulgatakläckningarna har ju börjat i Lungsjöån sedan någon vecka så jag hoppades få ett fint fiske med massiva kläckningar.

Ett kort stopp i Åshammar för att köpa ett paket kok kaffe. Är det någonstans det finns kokkaffe så är det i Åshammar kändes det som.

Efter skuffelsen i Sälen var suget att se vakande öring stort. Beslutet var enkelt att börja fisket uppe på vulgatasträckan.

Temperaturen var perfekt, svag vind och växlande molnighet, som upplagt för riktigt bra fiske.

Vid Björndammen såg jag de första vaken. Riggade spöt och valde en ljus sländimitation i storlek 14. Ett par kast för att först fiska av poolen närmast utifall det patrullerade några öringar i närheten. Längre nedströms vakade det igen.

Då var det dags och andra kastet fick ett bra flyt där det tidigare vakat. Långsamt reser sig öringryggen vid flugan, ett frånskjut med stjärtfenan i ytan. Med ett härligt lugn låter jag öringen ta flugan ordentligt innan jag höjer spöt och känner fast fisk. Äntligen. Öringen i Lungsjöån är härligt pigg och fightas väl. Krokar loss och återsätter den fina öringen.

Ännu en liten bit nedströms vid stenarna vakar det kort efteråt. Jag lugnar mig och snart sprider nya vakringar sig på den lugna ytan. Jag smyger mig lite nedströms och lägger ut samma fluga mitt i strömmen som sakta sakta för min fluga närmare vaken. Nu något häftigare påslag, ett rejält plask och det är möjligt att jag krokade lite snabbare. Fast fisk igen och jag skrattade högt när fisken rusar och tar rejält med lina. Ännu en fin öring i samma storlek landas.

Jag inbillar mig att Björndammen nu är utfiskad och tar mig nedåt vulgatasträckan där det dessvärre är vakfritt. Massor av mörkblå trollsländor leker på den lugna sträckan där jag avnjuter en påse kyckling i örtsås – magnifik smak.

Den vakfria vulgatasträckan lämnade jag bakom mig och påväg tillbaks ser jag ett par vak, ett kast och öringen går lugnt upp och slukar flugan.

Tanken var att snabbt gå ner vid wasastenen för några minuters avslutning innan hemfärd. Vid bron stannar jag och ser direkt en hoppande regnbåge. Parkerar och kliver ner. Vattnet är lägre än normalt och långsamt strömmande. Jag flyttar blicken från flugan till en passerande bil och missar påslaget. En stund efteråt ser jag uppströms hur det vakar upprepade gånger väldigt nära kanten. Jag lägger ett perfekt kast om jag får säga det själv och det tar inte många sekunder innan det plaskar på en regnbåge. Efter några rejäla hopp kan jag återsätta en trött men mycket fin båge. När jag sitter med greppet om stjärtfenan för att låta bågen återhämta sig kan vi båda se hur en kompis längre ut med hela sin längd ovanför ytan, som skjuten rakt upp gör ett rejält plask. Såg ut som den siktade på en av trollsländorna.

Det blir inget fiske vid wasastenen. Fyra timmar i bilen och fyra timmars torrflugefiske. Hem och käka Emilias kladdkaka, mums.