Gunnar Westrin har genomfört åtta omtalade Westrinveckor i Tjuonajokk och den sista gjordes 2009. Det blir ingen mer säger han bestämt, men kan inte riktigt kan förklara varför, allt har tydligen ett slut.

Nu 2010 när Gunnar väljer bort Tjuonajokk väljer vi att åka dit.

Vi bokade hela kitet, boende i stuga och båt för hela veckan, inget lämnades åt slumpen. Efter att undertecknad slutligen fått ordning på flygresan för vår lilla grupp bar det av en tidig morgon med flyg från Arlanda till Kiruna där helikopter skulle lyfta oss till Tjuonajokk.
På Arlanda var klientelet något annorlunda än en typisk vardagsmorgon där svarta kostymer krönta med kotlettfrisyrer framrycker med likgiltig blick och stadigt grepp kring den feminina laptopväskan. Nu gav de resande istället en historisk tillbakablick på svensk fritidsutrustning och klädsel. Grönlandsjeans skavdes med campingdressar och Lundhags Traverse Pants i köerna. Det bara fattades en svärm av Westrinmössor, men inte en enda såg vi. Kanske har inte våra fiskande bröders morsor hunnit med att under sommaren sticka klart enligt publicerad beskrivning i tidningen allt om flugfiske.

Efter lite väntan på Kiruna flygplats var det dags för oss att ta plats i helikoptern för transfer till Tjuonajokk fiskecamp. Stor förväntan, för att inte säga nervositet, låg i luften när vi lyfte mot Kuhkak, Tajvek och Tjitjam-strömmarna. Helikoptern flappade fram över myrmarken och snart kunde vi se Kuhkak under oss, så vackert. Sedan kommer Tajvek, pulsen ökade, packlistan visualiserades på näthinnan – hade jag glömt något… Fanns det isåfall att köpa på campen?

Vi närmade oss.

Tajvek är strömmen närmast campen och dykare har för några år sedan undersökt och räknat harrbeståndet i Tajvek. Resultatet visar att det knappast går att finna ett tätare harrbestånd på vårt klot. På den 700 meter långa sträckan räknade man till 4000 harrar med en medelvikt på 7-8 hekto. Det konstaterades också att Tajvek håller en god stam individer på över 60cm. Harr på 60cm är respekt.

Där ser man tydligt hur en orörd älv som Kaitum bjuder på fantastiskt fiskbestånd och härlig natur. Elbolag – Ge fan i älvarna!

Strax gick vi ned för landning utanför Tjunajokk-campen där vi välkomnades av Ingemar och Ann-Helen Kristell med personal. Så skönt att vara här. Albin visade oss runt på campen och delgav alla rutiner för rökning av fisk, bastubad och renhållning. Vi inkvarterades i Hare’s Ear, en kompakt fyrbäddstuga med solcellsdriven 12 volts belysning och gas-spis. Micke blev stel av fasa och kunde redan höra våra snarkningar eka i den lilla stugan, han såg genast mycket sömnig ut och jag påmindes om hans dilerium under vår vistelse i Slovenien då han med flackande blick bara yrade om glass och porno-blad i ett par dagar.

För oss Stockholmare var det fortfarande högsommar, men häruppe i norr rådde sensommar och om tre veckor skulle campen stängas och bommas igen för säsongen. En säsong består av få, korta och intensiva månader för paret Kristell, det kanske är en av förklaringarna till att dom båda kunnat drivit campen i trettio år, utvecklat verksamheten inte bara till en affärsverksamhet utan oxå till att omsorgsfullt vårda natur och fiskbestånd i området.

Redan efter någon timme på campen kände jag mig hemma, lugnet är påtagligt och välkommet. Det var först under förra säsongen som jag fann den där riktiga harmonin i flugfisket, ja det där att fisket är mer än fiske. Detta tror jag i synnerhet gäller torrflugefiskare. För mig ger det fisket flera dimensioner än att just få fisk. Vissa har svårt att förstå, om inte fisken tar torrt – sätt på en nymf eller streamer så får du fisk.

Nej, tack.

Men sedan är just frihetskänslan och det faktum att öringen och harren bara simmar i vackra omgivningar, långt från dollarstressen på kontoret, en stor skillnad mot påhitt som till exempel golf. Det finns ingen stress därute, vid strömmen härskar lugnet. Och redan nu kändes vardagen fjärran, axlarna åkte ner, trots att vi inte ens fiskat ännu. Det är skillnad på semester och semester. Det är skillnad på fiske och fiske.

Det kanske var i senaste laget vi var här, men ändå var sommaren och grönskan påtaglig. Vädret hade gett Tjuonajokk rikligt med regn under sommaren men nu verkade vädrets makter vara med oss. Prognoserna visade minimalt med regn och stabil temperatur.


Efter kvittering av fiskekort och diverse småinköp såsom Kalles Kaviar till Millings macka och gas till köken så bar det av till fots för att i all lugn prova på fisket straxt nedströms campen.
En något svårvadad botten med slippriga bumlingar ledde ut till den markerade djupfåran i Kaitumälven. Vissa av oss, läs Micke, kom inte så långt innan plurret var ett faktum, skriket kom av sig när det tolvgradiga vattnet tog luften ur Micke och snabbt fyllde hans vadare. Senare hasade han sig slokörad upp till campen för att torka o värma sig, mediumstart på Tjuonajokkfisket, för honom.

På bilderna ovan syns av en tillfällighet Mickes plurr. Dock var det men min lilla vattentäta kamera men inzoomningen ger rätta paparazzikänslan.

Övriga höll sig torra och snart drillades de första harrarna och våra muntra tillrop bröt den norrländska tystnaden. Härligt att vara här.
Själv landade jag bland annat en 47cm märkt harr som senast togs upp av en räkmetande göteborgare med pipa 2001, och var då 37cm. Detta visar klart och tydligt att catch & release fungerar och vårdar fiskebeståndet.

Kvällen kom och efter att Christer brottats klart med vadarstaven var det dags att byta vadarna mot campingdress och bege sig till Tjuonajokks bästa restaurang, pyntad med Claes Hederstiernas tilltygade propeller och annan flugfiskehistoria bjöd köket på fantastiska middagar under vår vistelse. Ingen blir besviken på maten däruppe, den är till och med prisvärd (kvällens varmrätt kostar 265:-).

Efter middagen kröp vi in i biblioteket och sjönk ner i läderfåtöjerna där vi smuttande på varm choklad med rom och summerade resan hit och smakprovet vi fått på fisket. Väggarna andades fiskehistoria och man kan bara ana stämningen under Gunnars sessioner på Westrinveckorna.

Micke frös fortfarande.

Måndag 2 augusti

Christer svingade sig ur överslafen likt en rysk elitgymnast och Micke vaknade nöjd efter en natt med mycket begränsad snarknivå, en strålande morgon med härlig Tjuonajokkfrukost. Gröt, ägg och några mackor var en perfekt start för att sedan hoppa i vadarna och traska ner till campens bryggor. Båt 15 lastades tungt och satte kurs mot Tajvek, en 15 minuters båttur nedströms campen. Vänstersidan togs i besittning och allt var toppen.

Nu skulle fisket börja på riktigt, 130 fiskar per dag har man läst om, kan det vara möjligt, här på denna korta sträcka, här i Tajvek. Det fanns fisk överallt hade Ingemar sagt, vi får väl se om den går att få upp, det är en annan story.

Efter en stunds fiskande såg vi klart och tydligt att från andra sidan nådde dom som fiskade där med enkelhet djupfåran och drillade mer fisk än vad vi gjorde. Visst landade vi fisk men vi hittade ingen riktigt bra väg ut till djupfåran där vi stod, i morgon skulle vi ta högersidan. Ändå märkte vi ju klart att fisket i Tjuonajokk har en annan nivå än andra ställen, det fanns dock en frustration att vi inte landade lika många fiskar som andra verkade göra. Eller hur Micke?
Som vanligt fiskade vi 100% torrt vilket såklart kan vara ett ”handikapp” om man skulle få för sig att räkna antal landade fiskar. Nu fiskar jag ju personligen inte för att landa så många firrar som möjligt. Tillfredställelsen är istället grundat på hur fisken tas och vad det är för fisk. Och som torrflugefiskare var nog min o Nyttas besvikelse inte lika stor som Micke och Christers när man såg hur nymfarna drillade. Men dom skulle förstå.

Efter lax och cesarsallad var det dags för kvällsfisket nere vid Tajvek. Jag hade innan resan bundit upp flertalet av flugorna i “Westrins Fjällflugor” och nu fick jag ett läge då en grövre harr stod bakom en sten och vakade regelbundet samtidigt som hon vägrade ta superpuppa, knottimitation, klinkhammer eller nattslända. Jag visste att hon stod där nere och såg det jag presenterade. En stunds paus och eftertanke, analys av vaket (låter proffsigt). Nej, en kläckarimitation från Gunnars bok. På andra kastet tog hon kläckaren och kvällen var räddad.
Nymfarna där borta kan ta hur många dom vill, ja e klar.

När Christer fajtats färdigt med vadarstaven avslutade vi med en varsin kall öl nere på bryggan som avnjöts med den otroliga utsikten som tilltugg. Efteråt kunde vi inte riktigt slita oss från norrlandskvällen utan fyllde istället kåsorna med whiskey och eldade på cigarrerna.

Tisdag 3 augusti

Tjitjam.

Nu skulle det drillas fett med fisk. Stekolja, citronpeppar och dill packades ner. Solen strålade och sjöns yta var blank som en spegel. Båten lastades och bensintanken var fylld med bensin för 39:-/litern. Allt var perfekt och vi ställde kursen mot Tjitjamforsarna. Vi hade en skön tur på 1tim 45min framför oss, efter att ha skådat Kungsörn hade vi lite navigeringsutmaningar men hittade snart rätt mellan öarna in till Tjirtjam. Omgivningarna var imponerande vackra med Kebnekaise som mäktig kuliss. Vinden var hård och återigen kunde vi konstatera hur mycket grönare det var på andra sidansmiley

Ett antal lägerplatser var utplacerade i området och visst var det lite Kivik över det hela, med gycklare och spådam. För att vara ett harrparadis får jag erkänna min besvikelse. Vi fiskade övre nacken och var inte imponerade, jag till och med satte på sjunklina och streamer, men gjorde kanske 10 kast innan jag tröttnade, man måste ju prova. Micke och Christer var eniga om att nu skulle det bli streamer och nymf fram tills mörkret föll. Dom hade insett att det är så man får fisk, att torrfluga är nyckfullt och puritaner insnöade.

Det fick bli Real torrmat till lunch vilket inte alls är fel. Gänget var sedan eniga och vi knallade nedströms där det var trångt med fiskare varpå vi drog ner båten i vattnet för kvällsfiske i Tajvek.

-Upp med båten igen, vi tar in vatten, skrek jag.

Det var bottenpluggen som saknades – annorlunda upplevelse.

Vi kunde ju knappast ha åkt en meter utan plugg tidigare och den borde då ligga under båten, men icke. Det kändes sådär att stå där med en plugg för lite.

-Vad skulle McGywer göra nu tro?

-Sätta en propp i hålet!

Lamson 3rd Leg vadarstav för endast 999:- hos Stockholm Flugfiskecenter (egentligen en gångstav med jojo) kom till användning – pluggen längst ner passade precis i hålet.

Raka vägen förbi campen och ner till Tajvek för kvällsfiske.

Och vilket kvällsfiske det bjöds, otäckt bra!

Trött efter drillningarna var det dags att steka på en harr i skymningen. Åhh, gotti-gott-gott!

Kvällens fiske ville aldrig ta slut. Det bjöds inte samma vakfest som jag hade för några år sedan i Idsjöströmmen. Men vi landade desto mer fisk.

Micke och Christer hade nu konverterat. Efter dagens dragande i linan med streamer uppe i Tjirtam, till förändringen med torrfluga i Tajvek. Nu fanns bättre förståelse för torrisarna. Kul.

Solen hade för längesedan tagit skydd bakom fjällen när dimman sakta omfamnade Tajvek och vi ryckte mjukt igång en fuktig fyrtaktare. Halvägs till Tjuonajokk ser vi den nybonade vattenytan brytas av en liten fragil simmare längre fram. En lämmel på nattligt uppdrag. Vi kunde inte låta bli att ta ett varv runt det lilla kräket, Micke greppade oxå håven men vi enades om att harren är saftigare och lät honom löpa för den här gången. Lyset i Hare´s Ear släcktes 01.30 efter att Christer gått en hård match med staven (vadarstaven).

Onsdag 4 augusti

Toktrötta famlade vi oss ner till frukosten, senast av alla, igen.

Jag anmälde mig som befälhavare för den förlista båt 15 med saknad bottenplugg som vi dragit upp på stranden nere vid bryggorna så ny plugg skulle kunna installeras. Jag fick några skumma blickar från personalen men en ny plugg satt snart på plats.

Utanför Hare´s Ear chattade vi med Skurk i den varma förmiddagssolen. Ingen fiskestress idag. Skönt. Efter vi fixat lunch i stugan satte vi vid 13-tiden kurs mot Tajvek, sist från campen. Vi landade nu vid högra stranden och knallade nedströms till den nedre delen som höll mycket fisk, dock missade jag dom 5 första av någon outgrundlig anledning, men sedan lossnade det ordentligt vid djupfårans kant. Micke fick tre öringar ännu längre ner och humöret var på topp i solskenet. Vi upplevde dock att fisket blev bättre de gånger solen varit i moln under en längre tid. Något som jag oxå noterade var att harren verkade gilla en nytorkad superpuppa, skakad torr i pulver blev flugan ljusare och flöt högre, oxå strukturen av kvarvarande pulver gav hacklet en annan struktur, ofta tog harren på första eller andra kastet när puppan var skakad.

Superfisket fortsatte hela eftermiddagen och jag landade ännu en märkt harr, denna gång #0670 som mätte 44cm, hon var uppe senast 2003 och var då 34cm. Dessutom tog jag två fina harrar bakom brormin vid djupfåran som en bekräftelse på att dom härjade överallt och även tog såpass nära där vi stod.

Middagen bestod av stekt harr med potatismos och Millings Macka. Senare drog regntunga moln in och några skurar påverkade kvällsfisket negativt. Regnet upphörde inom kort men fisket kom aldrig igång som kvällen innan. Eftermiddagen hade ju bjudit på extremt bra fiske och nu hade vi faktisk själva tappat räkningen på hur mycket fisk som landades, nu var ordningen återställd, såväl för torrflugepuritan som tvivlare.

Vi satte fyr på några vedträn och knäckte varsin öl vid stranden, kaffepannan sveddes och ett par kubaner blossades, myggen skingrades av den massiva rökutvecklingen och skitsnacket visste inga gränser, kvällsfiske blir egentligen inte bättre än så!

Här smiddes oxå grunderna för en resa till Vidda, kanske redan nästa år, med RW och gourmefyllt kylskåp, gåslever, årgångs champagne och en liten människa som passupp vore inte fel.

Återigen var vi sist av alla till campen. Verkar som nymfarna fulfiskar intensivt i solgasset och sedan svullar i restaurangen för att slumra in tidigt om kvällarna. Nej då känns vår syn på fisket och livskvalitén skönare även om det är uppförsbacke på morgonen, vandringen till frukosten är nog det jobbigaste på resan.

Torsdag 5 augusti

Panikvaknar 09.15 (frukosten stänger 09.30).

Brandmanspåklädning och rush till frullen där mästerkocken själv står och petar i gröten.

-Hmm, konstig gröt, kommenterar för sig själv och rör lite med sleven.

-En säck ved oxå, tack.

-Det är världens dyraste ved, svarar Ingemar Kristell med ett leende bakom disken i receptionen.

Torr och fin var den i allafall, veden. De e bra ved häruppe.

Nu var det ju så att vi hade uppfattat hygienfaciliteterna som att det handlade om 12 gradigt vatten ur duschen, och att varmvattnet värmdes upp i ett stort vedeldat kärl som man själv fjuttade på och sedan blandade till angenäm temp i tvättfaten. Och så var det ju oxå.

Förutom när elverket var igång, då fick man ju liksom ström till varmvattenberedaren. Det var alltså inte bara ett tryckkärl Christer.

Vi skulle ju ha en SPA-upplevelse denna förmiddag varpå vi knallade ner till bastun med vedsäcken och handuken över axeln. Det var inte bara solen som lyste denna morgon, oxå lampan i bastun som indikerar att elverket går lyste. Och jorå det var varmt duschvatten och medan veden gjorde sitt för att värma upp bastun tvagade vi av oss lager av myggmedel för att sedan knäcka varsin öl i den skönt heta bastun, dyr ved värmer lite extra.

Kasten kan vara tvära, från skön hälsoupplevelse till trolling. Ja de va inte så att jag själv utövade detta påfund. Christer och Micke satt där med varsin streamer släpandes efter båten. Som tur va fick dom inget, det kunde blivit revolt.

Påfundet hade ett slut och snart hade vi kurs mot Tajvek för kvällsfiske.

Högra stranden tog emot oss och nu gick vi ända ner till slutet av strömmen. Vi hade om mäjligt ännu bättre fiske än tidigade, tafsarna klarade 10 drillningar sedan brast dom om man inte bytte. Flugorna nöttes ut. Mest gick superpuppor och små svarta knottimitationer. Och ungefär med samma intervall man bytte tafs fick man byta position några 10-tal meter då det verkade som drillningarna störde de andra fiskarna i området, ganska förståligt.

Längst ner där vi stod lade ja ut en nattslända ganska långt utan succe, tog hem den med ett bestämt ryck och den hamnade 6-7 meter utanför mig och fick bra drift över en sträcka jag inte fiskat av så den fick ligga där ett tag, efter ett par meter small det på saftigt, spölyftet krokade och harren satt, för det var en harr. Bestämt med pondus gick hon ner djupt i strömfåran. Vid det här läget hade man ju fått endel rutin på att drilla harr och beteendet var snarlikt för varje fight. Men här var det tyngre och således fick man ge det hela mer tid, hon kom upp och håvades, en mörk skönhet som mättes till 51cm (1.2kg på Westrinskalan) och sattes sedan varsamt tillkbaks.

Vi hade extremfiske denna kväll och man kunde inte önska sig mer.

Efter tvekan hade nu Christer och Micke full förståelse för hur torrflugepuritaner ser på fisket. En bra kväll i Tjuonajokk. De e bra kvällar här uppe.

Fredag 6 augusti

Avslutningsfiske i Kuhkak.

Frukost vid åtta och packning för Kuhkak. På uppsnacket inför resan kollade vi in filmen ”Flugfiske i Tjuonajokk”, vad annars. Vi hade efter det och överflygningen med helikoptern stora förväntnignar på torrflugefisket i Kuhkak.

Vi blev nedkörda med campens båt och fick endel tips på heta spots. Vi traskade mot Gräsviken och resten av gruppen positionerade sig nedströms viken medan jag smög ut lite längre upp. På med en superpuppa och på de tre första kasten landade jag fisk. Det fjärde sket sig, men på de tolv första kasten landades ändå sex harrar i 40cm storlek, det får man säga är en godkänd start på dagen! Vi drillade fisk hela förmiddagen och vi glömde totalt bort att vi inte hade med oss torrfoder till lunch och återsatte all fisk. Så kom hungern samtidigt som en regnskur fick aktivteten att avta. Härlig tajming, not.

Nåja det var bara att traska ut till djupfåran, och ett tiotal kast senare var lunchen fixad. De e bra djupfåror här uppe.

Efter lunchen gick vi uppströms för att fiska av det lugnare partiet ovan forsen i Kuhkak. Där bjöds det oxå fint fiske med en storlek mindre harr. Dock hade jag ett större exemplar som vakade 7-8 meter från mig upprepade gånger. Jag landade samtidigt endel mindre fisk och blev frustrerad när denna individ ignorerade min superpuppa gång på gång. Jag grävde i asken och tänkte att när jag tagit den så är det färdigfiskat i Tjuonajokk för i år.

Förbi mig flöt i samma ögonblick en liten svart fluga/knott.

Hmm det där är en ”knottimitation från Tjuonajokk” sa jag högt till mig själv och log. Jag hade i flera nätter framförmig sett Gunnar Westrins fjällflugor i parad när jag blundat så valet av fluga var enkelt och jag hade ett gott självförtroende när jag slutligen fått igenom tafsen och var redo för första kastet mot den kräsne.

SMACK så var veckans fiske över. Den tog på första kastet och det var dessutom dagens största harr.

Jag var klar.


Tjuonajokk.

God service och kunnig personal på campen. Tack Kristell’s för det!

Omgivningen är otroligt vacker, som ett sagolandskap även om jag personligen föredrar mindre vatten, mer kompakt. Sedan skulle vi säkerligen åkt några veckor tidigare för att få uppleva aktivare fiskar med kläckningar och fler vak att kasta på. Torrfluga vill man fiska på vakande fisk, och gärna fisk man ser med blotta ögat. Jag är säker på att jag kommer återvända. Inte nästa år men inom 3-4 år, längre kan man nog inte hålla sig.

Inget hokuspokus med flugval heller. Under vår resa gick små svarta knottimitationer och klinkhammer bra på förmiddagarna, sedan verkade superpuppan fungera bättre på eftermiddagen och sedan på kvällen gick oxå E12 och sedgeflugor utmärkt. Man måste naturligtvis läsa vattnet ordentligt – det är då man få riktigt mycket fisk. Visst finns det fisk överallt, men den där löjliga mängden får man läsa sig till.

Det är bara att tacka och ta för sig av en orörd älvs fiskebestånd. Det är bara att ta för sig av campens möjligheter och personalens kunnande.

Det är bara att njuta av vildmarken och den vackra naturen och Tjuonajokk har allt detta i sin omgivning.