6 november
Årets sommar bjöd på fantastiskt familjeväder med sol i mängder som varit svårhanterlig för oss svenskar. Sommarfisket har varit rentutav dåligt med på tok för lite regn. Hösten har varit fantastisk och ”torkan” höll i sig långt in på höstkanten, likaså värmen. Det fanns en period i oktober då man anade frostnätter men sedan lades den varma filten över oss igen och fortfarande är det förhållandevis varmt för att vara i november.
Väskan packades med extratröjor, mössa, vantar och stor kaffetermos.
Fisket i Lungsjöån & Borrsjöån hade inte visat sig från sin bästa sida under hösten, kortare perioder med aktiv fisk hade rapporterats så förväntningarna var inte dom högsta inför dagens fiske. 
Såsom många gånger tidigare började fisket vid vasastenen.
Vindstilla med ylande skogsmaskiner i fonden flyter Lungsjöån fram över myren, slingrar sig genom en liten fors och letar sig vidare nedom fiskesträckans nedre gräns. Här finns det alltid fisk, en bra start för att få upp värmen och slappna av. Insektsaktiviteten är sparsam. Vaken likaså, det kanske har ett samband…
Vattennivån är perfekt och ett fåtal plaskvak, några fler försiktiga ”höstvak” bryter den lugna ytan. Vi fiskar med små svarta flugor, små ljusa och E-12. Det fladdrar förbi någon liten bäckslända och jag byter till en klinkhammer i storlek 20, en lite buskig version med sälhår… Och jodå efter en lång drift nedströms går en liten regnbåge vackert upp och nyper flugan. En härlig tok-rusning nedströms som får rullen tjuta härligt en kort stund innan den stackars bågen är helt slut och kan håvas i harmoni.
Vi har endel påslag, en rejäl spö-bugning i några sekunder innan fisken släppte. En matpaus med värmande kaffe och sedan åkte vi upp till öringdammen.
Aktiviteten minskade på eftermiddagen. Vid öringdammen härskade stillheten. Lite svart i storlek 20 flöt fram mot åns böj innan dammen. Där brukar det alltid stå fisk, och så också idag, men ack så försiktig man kan vara. Inte hungrig nog kanske, eller så ville den bara gossa lite med flugan… Skymningen föll och nere vid dammen såg jag två försiktiga vak men inget mer.
Jag tog fram fjärrkontrollen och slog på värmen i bilen, packade ihop kaffekannan och sedan var fisket för i år historia. Skönt ändå att få såpass sent fiske för nu känns det som om dagarna blir för korta och fisket för nyckfullt. Nu känns det som att man får förbereda sig på att övervintra, skjuta så mycket vilt man kan och fylla frysen, jobba svart och invänta bättre tider.
Dessutom har min dator kraschat så releasen av filmen TJUONAJOKK dröjer ett tag till. Men den som väntar…får se…
