Efter att ha läst Lars-Åke Olssons böcker och fångats av hans berättelser, kunskap och erfarenheter sammanbundet av enastående berättarteknik kunde jag inte motstå att besöka Lars-Åkes Gimdalen och hans livsprojekt Idsjöströmmen.
Måndag 7 Juli
Med höga förväntningar anlände vi på måndag förmiddag till lilla byn Gimdalen i Jämtland. Vi hittade fram till Lars-Åke och Jennifers gula hus och deras välskötta trädgård där vi mötte Lars-Åke i det svala sommarvädret.
Inne i den hemtrevliga ”fiskboden” mottog vi de konstnärliga fiskekorten av Lars-Åke och han beskrev Idsjöströmmen för oss och småpratade lite, bla verkade han vagt känna till Davy Wotton…
När Lars-Åke fick höra att jag köpt hans boktriologi på mässan och att böckerna fanns med på vår lilla fiskeresa där finalen var Idsjöströmmen (som vi för första gången skulle fiska) fick han något varmt religöst i blicken :
”-Första gången i Idsjöströmmen.”
Naturligtvis inhandlades varsin ask med Gimåflugor. I fiskeboden var det ombonat med exklusiva fiskeprylar såsom riktigt genuina och vackra håvar designade av Lars-Åke och Jennifer. Där fanns oxå Jennifers stickade kollektion av tröjor utav finaste bisonull, mössor och vantar. Vi motstod båda frestelsen att inköpa varsin håv och hälsade kort på Jennifer i dörren på väg ut och iväg mot Idsjöströmmens utmaningar, 5 minuters bilväg från Lars-Åke och Jennifers trevliga hus.
Vi hade fått information om att Johan och Ulf skulle fiska idag, samt att Lars-Åke senare skulle praktisera med unge William som han träffat på Stockholmsmässan.
När vi uträttat inköpsbestyren i Bräcke var det äntligen dags att krypa ner i Simmsvadarna och stega ner från parkeringen vid bron till i Idsjöströmmens vackra strandkant.
Äventyret hade börjat. Nu gäller det. Allt är perfekt, det är upp till oss.
Skulle detta bli den största av alla fiskeupplevelser vi varit med om. Stämde det som Lars-Åke informerat om, att aktiviteterna startar vid 20.00 för att kulminera 23.00 då hela skogen och strömmen lever upp.
Det mesta var rätt. Vattenstånd, molnigheten och lufttempraturen som kylt vattnet någon halv grad sedan den knastrande försommarvärmen försvunnit.
En svalkande bris svepte med sig skogens parfym över den glittrande Idsjöströmmen där stenar och djuphålor höll grov harr som hungrigt väntade på att landskapet skulle dela med sig utav det rika insektslivet som finns i Gimdalen. Vi skulle göra vårt bästa och hoppades bli endel av det kommande skådespelet.
Att sitta på bänkarna i Lars-Åkes hemsnickrade vindskydd längs strömmen och knyta på en av hans vackert gulgröna Humpy´s samtidigt som man spanade ut över vattenytan efter vak kändes otroligt inspirerande. Snart kunde man se små sporadiska men återkommande vak som försiktigt bröt den blå vattenytan på ett par ställen utanför vindskyddet. ”Sundinlunch” tillagades och sedan skulle vi vara redo för eftermiddagens fiske och för första gången känna på Idsjöströmmen.
Sakta vadade vi ut i det klara och lagom strömmande vattnet, spanade efter troliga ståndsplatser och vak. Vi hittade snart varsin fisk att kasta på och inom 30 minuter hade vi båda landat våra första Gimåharrar. Med löjligt stora leenden fortsatte fisket och ytterligare några harrar krokades varsamt av de hullinglösa flugorna och återsattes.
På avstånd såg vi hur Lars-Åke instruerade unga herr William i flugfiskets konst. Vem kunde vara bättre läromästare än Lars-Åke och vilken plats kunde vara bättre än Idsjöströmmen en dag som denna.
Vi hörde oxå från Johan och Ulf att länsstyrelsen varit och dykt i strömmen för några veckor sedan och de hade aldrig sett så mycket grov fisk koncentrerat. Vi frågade oss själva om detta var rent och kvalificerat skitsnack eller fakta?
Vi fiskade oss nedströms förbi de två andra vindskydden utan någon framgång, vaken hade nästan upphört helt och vi beslöt oss för att grilla de delikata scankorvarna vi inhandlat hos Icahandlaren i Bräcke. Klockan hade passerat 1900 och precis innan elden skulle tändas började det vaka, oftare och oftare vakade flera fiskar på vid sina ståndsplatser. Det var tumlande och långsamma vak, förbi mig i vattnet flöt döda sländor i strid ström. Korvarna tog plats i ryggan igen, och vi i strömmen. Vi tog ganska snabbt ett par fina harrar och sedan slog det på ordentligt för Fredrik, hans Loop 6a visade upp en imponerande båge under glada tillrop samtidigt som jag insåg att det var grov fisk och gav tillfälligt upp jakten på den harr jag kastade på för att snabbt vada in till kameran. Mycket riktigt, med skimrande lilablå ryggfena bröt den grova harren ytan för att håvas in som nytt personligt rekord för Fredrik, kul för honom.
Jag återgår till den fisk jag kastat på ett tag. Denna högg faktiskt innan vår paus men släppte efter några sekunder då jag fick slaklina och den hullinglösa kroken lossnade. Nu skulle den upp. Den var grov, det hade jag känt, och efter Fredriks fångst var mitt fokus 100%. Den vakade i perioder samtidigt som det var strömvirvlar på vakstället vilket krävde precisa fallskärmskast snett nedströms – Pang där satt den och visst var det tung fisk, mitt Sagespö intog en härlig böj, den kraftiga ryggen bröt efter en stunds kamp ytan och fisken håvades. –Den är fet, sa jag till Fredrik. Tog för första gången fram vågen och satte den i håven som sedan lyftes upp och först nu såg jag fisken i sin helhet.
”-Va fan röda fenor!”
Vi skrattade båda åt förvåningen att jag stått och kastat på en trött id i 45 minuter. Drygt ett kilo vägde den.
Omkring 20.30 avtog vakandet, humöret var ändå på topp och nu var det dags att sätta fyr på elden och börja grilla för att vi inte skall vara hungriga om nu våra förhoppningar om ett intensivt kvälls/nattfiske skulle införlivas.
Vid varje vindskydd längs Idsjöströmmen fanns gott om ved med såg och klyvyxa, färdigställda eldstäder gjorde grillandet till en enkel och säker sak och snart stod vi där och njöt av varsin kolbaz med bröd och kall skummande mariestad, fiske när det är som näst bäst.
Hitills hade allt som vi hört om huggperioder och aktivitet stämt in, nästa hålltid var 23.00 då ”hela skogen och strömmen vaknar till liv. Lars-Åkes ord ekade i skallen medan jag desperat avsökte strömmens yta för att upptäcka aktivitet.
23.00
Fortfarande väldigt få vak. Oroade blickar sveper över den lugna ytan, endast ljudet av naglar som knapras nervöst hörs denna friska sommarkväll. Efter 30-40 minuters väntan börjar det hända saker. Det som sker ger oss en magisk upplevelse. Fiske när det är som bäst.
FSST! FSST!
Idsjöströmmen byter skepnad, ytan bryts och fågelkvittret tystas. FSST! FSST!
Harrens fräsande vak överaskar oss trots att vi läst om detta och hört Lars-Åke beskriva det som just nu händer. Harren jagar snabbt simmande nattsländepuppor, bryter därför bestämt och snabbt ytan och vaken fräser i natten. Det är betagande, hypnotiserande att stå mitt i detta naturens inferno. Den jagande harren i Issjöströmmens klara vatten blir mitt villebråd där jag på helspänn försöker fokusera på ”rätt” fisk och nyttja min Sage 6a bestyckad med en skarp europa-12a. Vakandet eskalerar och det fräser runt omkring mig där jag är utvadad mitt emot Fredrik. Det är ibland svårt att koncentrera sig och välja ut fisk när det hela tiden vakar ljudligare någon annanstans. Det är grov harr och efter ett tag börjar vi håva den ena efter den andra. Jag kastar på ett kraftigt vak och ser sedan en vattenkaskad och hör det numera bekanta fräsandet, rycket, tyngden känns mycket väl, hjärtat hinnera göra ett extraslag innan tafsen brister, 0.16 gick tvärt av. Jag fick aldrig just den fisken men dock ett antal andra grova som varit de största harrar jag fått.
01.20 avtar vakandet för att sluta helt och vi tänder på nytt elden. Idsjöströmmen som nu täcks av vit sommarnattsdimma har bjudit på en enorm upplevelse för oss båda. Det vi hört om Idsjöströmmen, alla våra förhoppningar har vi nu upplevt. Det är tveklöst den största flugfiskeupplevelsen för oss båda som vi tagna, glada och något trötta diskuterar samtidigt som vi mumsar i oss lite nattamat lyssnande till en symfoni av vår sprakande eld och porlande harrvatten. Ett vatten som levererat ett magiskt fiske på grov harr i sagolik miljö. Detta var inte sista gången vi doppade tafsarna i Idsjöströmmen. Tack Lars-Åke.
Tack för jättetrevlig läsning, var själv till Idsjöströmmen två gånger i år, 5 fiskedagar i Juli och 5 fiskedagar i September, hade bra fiske båda gångerna, fångade och återutsatte 130 Harr på 5 dagar i September, dom flesta i storlek 30 cm, men med några toppar på ca 45 cm. Under Juli fick jag ca 50 Harr på 5 dagar men den största var på 52 cm och ca 1,2 kg. Riktigt bra fiskeställe, mina kompisar må idiotförklara mig för att jag betalar 500 kr dagen och inte får ta upp nån fisk, men jag tycker det är värt varenda öre, och kommer fortsätta att åka dit så länge jag orkar. Mvh ronnie.olsson5@comhem.se