Jodå, för en stockholmare är det svårt att hålla sig ifrån åarna norr om Falun.
Vi kom dit en fredagsmorgon, fint duggregn lägger en fuktig dimridå över den tysta skogen där Lungsjöån slingrar sig fram. Vi stannade vid bron och stövlade ner i myrmarken. Det var här vi första gången träffade Jonas Hagborg och Lungsjöån, två bra bekantskaper. Vi vet att åarna kan bjuda på riktigt bra fiske, som förra året i början av juni då ett 30-tal fiskar landades under en skön nationaldag.
Nu var förhållandena inte lika bra, duggregn och 10 grader, men ändå vakade det regelbundet. Försiktiga tumlande vak, och enstaka sländor kläcktes. Dock tog inte fisken sländorna mer än i undantagsfall. Kläckare som fiskades under ytan fungerade och resulterade ganska snabbt i ett par fina bågar. På eftermiddagen släpade vi ner oss till favoritböjen utefter Orvis-sträckan, jag och bror min stod snart och dubbeldrillade – jiiha, här var fisken mer villig att ta sländimitationerna, humöret var på topp och regnet upphörde. Senare på kvällen avtog aktiviteten och bara enstaka vak syntes. Vi gav upp vid 23-tiden och styrde kosan mot Björkans pensionat för en god nattsömn.
Nu väntar Idsjöströmmen och Stavselforsen till helgen, då skall det drillas grov harr och min son William skall för första gången hänga med och svinga sitt nya juniorspö. Ser verkligen fram emot ett par härliga dagar i Gimdalen.
Skitfiske på er bloggläsare.
