Vägen tar slut och drygt två kilometer senare ställer jag ner ryggsäcken vid älven.
Kvällen är tidig och sommarsolen värmer fortfarande påtagligt. Här är vattnet klart och strömmen håller skönt torrfluge-flyt med bra vattennivå.
Två år i rad har vattennivån i Sälenområdet varit för högt hela somrarna. Nu är det till och med något lågt. Jag sitter en lång stund på en tuva vid strömkanten och fyller mig själv med rofylld semesterkänsla och flugfiskesjälen vaknar till liv. Det är redan en bra fiskekväll. Det kläcker endel sländor, stora ljusa, mindre ljusa och enstaka nattsländor fladdrar över vattnet. Inga vak. En sten mitt i älven, strax under ytan, skapar en strömkant där det borde stå fisk och mumsa.
Inga vak. Kast efter kast, perfekta flyt, olika flugor. Inga vak.
Älven är bred och från min plats ser jag en bra bit uppströms såväl nedströms men jag kan inte upptäcka några vak. Det går en stund och antalet insekter ökar och sedan kan jag faktiskt se lite småfisk som vakar längre ut bortom stenen. Hoppet som alltid finns där tänds och med en gul superpuppa som kan likna både allt och inget så kan det ju inte gå fel… Det tar ett tag men sedan smäller det på och kvällens första harr får ett litet träningspass innan den kan pusta ut i sin håla. Det förvånar mig ändå att det inte finns mer fisk i älven. Nu kan det ju vara så att dom inte är ytaktiva då det inte flöt alltför mycket sländor på ytan men vaken var väldigt få med tanke på insektsaktiviteten. Lite längre nedströms på vägen tillbaka bjuder jag ännu en liten harr på en guidad simtur innan jag traskar mot en knottfri bilfärd tillbaks till stugan.
