Tisdag 4 juni
Från Kista till Sälen och ankomst 22.00 till Lodge Folkessons.
Tokregn på vägen upp men onsdagen lovade uppsprickande och varmare väder…
Onsdagen började med jobb från ”Sälenkontoret” och sedan en tripp ner till byn för att fixa fiskekort och ett kort systembolagsbesök med fantastisk lunch på Café & Bageri Bullan i Sälen. Långkok på högrev i världsklass!
Sedan anlände kusin Leif med boxen full av havsöringsflugor, man vet aldrig.
Det blev en solskenstripp till Harrhagen där vattnet visst visade sig vara för högt för att vi skulle kunna vada ut och nå djupfåran. Jag trilskades med torrflugorna som fick flyta helt ostört. Leif nymfkrokade en glad harr som hoppade upp och smällde av ett hånleende innan den slet sig.
Tillbaks till huset för att trösta oss med Whiskey, nygrillat och friskt bubbelbad då någon ställt det i ekonomiläge…
På nationaldagen stannade vi till vid Cave Outdoor i Rörbäcksnäs för att köpa fiskekort till Trysilälven. Tji fick vi då de inte fått några kort ännu. Vi fortsatte mot Norge och skulle fixa korten i en manuell fiskekortslåda. Tji fick vi, inga kort.
På närköpet i Plassen fanns det såklart kort och vi smög sedan ner till älven strax nedströms bron. Efter lite vadaräventyr nådde jag ut till strömmen och djupfåran med min torris. Helt dött! Inte ett vak!
Vi gav upp och fortsatte längs vägen uppströms mot Trysil. Hela tiden finns det stickvägar ner till älven med lägerplatser och vindskydd. Dock inga andra som fiskade…undrar varför…
Vi stannar till vid ett par ställen och provfiskar. Älven bjuder omväxlande på lungstryk växelvis med forsar/nackar.
Vi hittade ett härligt ställe vid ett litet tillflöde som fiskades av utan att torrflugan behövde skygga för öring eller harr. Inte ett vak. Älven var lungflytande med en fin ström från tillflödet där färsk föda forsade ut i Trysilälven. Inte ett vak.
Tillbaks mot Sverige stannade vi till efter vägen och traskade in i lövskogen för att möta ett härligt bestånd av attackmyggor som frossade på oss. En liten vacker skogså flöt lugnt fram. Ett sånt där perfekt torrflugevatten. Inte ett vak.
Strax satt vi på verandan i det nu 39 gradiga spat och sippade på varsitt glas rom. Stackars oss vilket kasst fiske.
För tidigt på säsongen. För kall vår. För högt vattenstånd. Taskig tajming. ”Kom tillbaks om två veckor”… Jotack.
Fredag och sista fisket. Taktiken var att smyga längs Syndån i den varma skogen där insektslivet är rikare, vattnet inte lika högt och fisken inte lika grov.
Sagt och gjort. Vi smyger ner och direkt ser vi ett par öringar som står längs kanten. JAg gör några försiktiga kast utan något resultat. Inte heller så konstigt då vi i fiskeivern tog sjögräset för öring… Nåja vi fick en stund av spänning vid ån 🙂
Detta visade sig oxå vara allt. Inte ett vak.
Kaffe och macka. Harkrank, superpuppa, klinkhammer och E12. Nej.
Syndån är ändå vacker och kommer prövas senare i sommar när sländorna kläcker och öringen vakar. Det sägs i byn att det tagist öring på 1.7kg i den lilla skogsån. Fan trot.
