Mmm äntligen värme !
Efter en trögstartad vår kom så värmen i slutet av maj. Hoppet tändes. Flugor köptes och snart var det dags att packa sig i bilen och styra norrut (en liten bit i allafall).
Samtidigt som jag försöker bära med mig så lite som möjligt ”on the stream” tenderar prylhögen och antal flugaskar skena iväg okontrollerat, nedan är packningen för en dags fiske i Lungsjöån. Men premiär, man kan ju inte riskera att liksom sakna nån liten grej… som typ headset till komradion! Synd att man inte köpte den där IR-termometern ändå, så man slipper jiddra med en ”old-style kvicksilver”…
In med allt i familjens konebil tidig lördag morgon, 2.5 timmar i bilen upp till Lungsjöån norr om Falun, skitvarmt och vindstilla.
Väl på plats vid ån som max har 7 fiskare per dygn räknade vi in 6st plus oss två… Nere vid bron var det belagt så vi åkte uppströms och intog mumsiga mackor från Polarbröd och iskallt kaffe – sossetermos! Vid vindskyddet hade ett gäng masar uppenbarligen haft en frikväll från kärringar och regelverk, en salig röra av gammeldansk och korvbröd vittnade om en sen kväll. Samtliga fiskare vi träffade på berättade om mycket fisk som man kunde se patrullera den lilla ån, mest REGNBÅGE. Regnbåde i Lungsjöån! EUs fel, först 10,000 tyska bögar och nu regnbåge i Lungsjöån…
Jodå herr Jonas har knökat ner hyggliga grisar som öringarna tvingas umgås med. 500:- för att fiska pellets-bågar, om pengar varit en issue kunde man åkt till Örsjön och vevat in trött båge utan fenor samtidigt som man stirrat på bilder från Sloveniefisket – En slags Pajala-69a.
Nu är det ju så att det är vackert däruppe, ån, miljön och även bågarna som det fanns mycket gott om. Vissa skygga och man kunde inte vifta för mycket eller visa sig med hög profil. Periodvis högg dom både på torrt och nymf, men många gånger var det svårfiskat och dom ignorerade allt som flöt förbi ovanför dom i torrflugeväg, mycket irriterande när man hela iden ser fisken.
20.00 visade matklockan på middag och höns i currysås tillreddes på köket (nyinköpt gasol – hur i hela värden har man kunnat klara sig med spritkök). Innan middagen knöt jag med händerna översållade av mygg på en kläckare, dock var det ett helvete att få till en dubbel betesknut varpå jag lätt testade knuten – den löpte något men jag tänkte bara göra ett fåtal kast på två ointresserade bågar och sedan skulle vi åka till bron nedströms för att käka, så va fan en 70% knut får räcka, ja byter ju ändå fluga sen. Bågarna sket i kläckaren.
Under middagen såg vi två fiskar som vakade regelbundet alldeles där vi satt, när hönan hade slunkit ner i kistan tog jag spöt o satte mig för att byta fluga innan jag skulle kroka den ena av de två.
– Men det skadar ju inte att göra ETT kast med kläckaren (70% knut), sen kan jag ju byta.
Den hade vakat en meter ut från strandkanten, och nu igen, mitt klass fyra Sagespö gjorde sitt jobb, tafsen sträcke ut och kläckaren föll ner en halvmeter från vaket. Då kunde man omgående se hur de typiska vågorna av grov fisk som går i ytan närmade sig kläckaren.
PANG så slog den på.
– ”God save the noble Queen”.
KROKAD.
Känslan är ju sjukt skön. Grov fisk på klass fyra spö som får den lilla Lamsonrullen att tjuta av välbehag likt en liten terrier som juckar mot ett varmt underben. Man inser att det enda man kan göra är att justera bromsen något (ja när fisken rusar inte när terriern juckar), kärlek att se hur linan skär genom ytan, fisken bryter ytan och Kajsa skulle oxå inse att det är fler som kan hoppa.
https://youtube.com/watch?v=HpP72fG6KS0
KNUTEN! KNUTEN, hör jag mig själv säga. En rusning åt andra hållet, tvärstopp och ett sista ryck innan svordomen ekar i dalgången. Hur fan kan man vara så dum att man fuskar med en knut. A little learning !
