Fem Knott är Fler än Fyra Flugor

lördag 6 juli

Senast var det vulgatatider. Vad är det nu?

Ännu en resa upp till Lungsjöån, tidig morgon efter sen Bourgognekväll kändes hårt, kuddens konturer fortfarande i fejset när vi passerade Uppsala på väg norröver.

Vi begav oss till Sandselet och konstaterade att vattennivån fortfarande var lägre än normalt. Flicksländornas dans pågick fortfarande utefter ån. En farlig dans då fisken skickligt tar fart och kniper sländorna ett par decimeter ovanför ytan, ett härligt skådespel som vi inte kunde njuta av just här, just nu.

Vi gick nedströms men utan att se något vak. Tillbaks till bilen och sedan upp till bron.

I poolen ovan bron såg vi sporadiska vak, hade också något påslag som jag missade. Vid tillfällen då det är låg aktivitet på fisken kan jag själv lätt bli okoncentrerad, speciellt när det är väldigt långsamt vatten som här. Lätt gjort att blicken går till fiskekompisens bestyr några sekunder, och det är naturligtvis då fisken nafsar efter den egna flugan.

Brormin beger sig en bit uppströms och hojtar glatt med böjt spö några minuter senare.

En härlig regnbåge tog vid stenarna en bit ovan kröken. Ett vackert parti med lite snabbare vatten och flertalet stenar som skapar säkra ståndplatser för fisken. Det är inte första gången det landas fisk där. Själv går jag ytterligare en bit och ser återkommande vak i nästa böj. Svårtillgängligt med strömmarna och stenarna. Efter kanske trettio minuter får jag till det men missar tillslaget – jag stod väl och drömde igen.

Vi åkte sedan ner till Vasastenen där brormin landade ytterligare en båge, verkade som öringen var svår idag. Efter fika så bestämde vi för att åka lite tidigare och avsluta fisket i Borrsjöån med hopp om lite kläckningar.

Jonas Hagborg hade kört kurs under lördagen i Borrsjöån men nu vid halvsju var det avklarat. Vi såg ett par andra fiskare vid övre bron, hälsade kort och gick sedan raskt vidare till lurebukta. Efter att vi traskat över myrmarken kunde vi konstatera att såväl kläckningar som vak var frånvarande. Jag gick nedströms en bit och såg härliga vakringar en bit bort. Ett tiotal kast och sedan plaskade det på en härlig båge som bjöd upp till härlig fight i den lilla ån. Än en gång tog den kusligt nära kanten. Det bara understryker vikten av att smyga fram och lägga kasten längs kanterna till att börja med.

Samma sak ett tag efteråt, längs kanten och smack så satt en till fin regnbåge på torrisen.

Det var inget bra fiske. Länge sedan vi hade så kasst fiske under sommartid som nu. Får hoppas på härligt nattsländefiske och aktiv öring nästa gång.

12 Juni

Som alltid skiner solen 12 juni. Idag styrde jag mot Lungsjöån istället för till jobbet.

Vulgatakläckningarna har ju börjat i Lungsjöån sedan någon vecka så jag hoppades få ett fint fiske med massiva kläckningar.

Ett kort stopp i Åshammar för att köpa ett paket kok kaffe. Är det någonstans det finns kokkaffe så är det i Åshammar kändes det som.

Efter skuffelsen i Sälen var suget att se vakande öring stort. Beslutet var enkelt att börja fisket uppe på vulgatasträckan.

Temperaturen var perfekt, svag vind och växlande molnighet, som upplagt för riktigt bra fiske.

Vid Björndammen såg jag de första vaken. Riggade spöt och valde en ljus sländimitation i storlek 14. Ett par kast för att först fiska av poolen närmast utifall det patrullerade några öringar i närheten. Längre nedströms vakade det igen.

Då var det dags och andra kastet fick ett bra flyt där det tidigare vakat. Långsamt reser sig öringryggen vid flugan, ett frånskjut med stjärtfenan i ytan. Med ett härligt lugn låter jag öringen ta flugan ordentligt innan jag höjer spöt och känner fast fisk. Äntligen. Öringen i Lungsjöån är härligt pigg och fightas väl. Krokar loss och återsätter den fina öringen.

Ännu en liten bit nedströms vid stenarna vakar det kort efteråt. Jag lugnar mig och snart sprider nya vakringar sig på den lugna ytan. Jag smyger mig lite nedströms och lägger ut samma fluga mitt i strömmen som sakta sakta för min fluga närmare vaken. Nu något häftigare påslag, ett rejält plask och det är möjligt att jag krokade lite snabbare. Fast fisk igen och jag skrattade högt när fisken rusar och tar rejält med lina. Ännu en fin öring i samma storlek landas.

Jag inbillar mig att Björndammen nu är utfiskad och tar mig nedåt vulgatasträckan där det dessvärre är vakfritt. Massor av mörkblå trollsländor leker på den lugna sträckan där jag avnjuter en påse kyckling i örtsås – magnifik smak.

Den vakfria vulgatasträckan lämnade jag bakom mig och påväg tillbaks ser jag ett par vak, ett kast och öringen går lugnt upp och slukar flugan.

Tanken var att snabbt gå ner vid wasastenen för några minuters avslutning innan hemfärd. Vid bron stannar jag och ser direkt en hoppande regnbåge. Parkerar och kliver ner. Vattnet är lägre än normalt och långsamt strömmande. Jag flyttar blicken från flugan till en passerande bil och missar påslaget. En stund efteråt ser jag uppströms hur det vakar upprepade gånger väldigt nära kanten. Jag lägger ett perfekt kast om jag får säga det själv och det tar inte många sekunder innan det plaskar på en regnbåge. Efter några rejäla hopp kan jag återsätta en trött men mycket fin båge. När jag sitter med greppet om stjärtfenan för att låta bågen återhämta sig kan vi båda se hur en kompis längre ut med hela sin längd ovanför ytan, som skjuten rakt upp gör ett rejält plask. Såg ut som den siktade på en av trollsländorna.

Det blir inget fiske vid wasastenen. Fyra timmar i bilen och fyra timmars torrflugefiske. Hem och käka Emilias kladdkaka, mums.

Tisdag 4 juni

Från Kista till Sälen och ankomst 22.00 till Lodge Folkessons.

Tokregn på vägen upp men onsdagen lovade uppsprickande och varmare väder…

Onsdagen började med jobb från ”Sälenkontoret” och sedan en tripp ner till byn för att fixa fiskekort och ett kort systembolagsbesök med fantastisk lunch på Café & Bageri Bullan i Sälen. Långkok på högrev i världsklass!

Sedan anlände kusin Leif med boxen full av havsöringsflugor, man vet aldrig.

Det blev en solskenstripp till Harrhagen där vattnet visst visade sig vara för högt för att vi skulle kunna vada ut och nå djupfåran. Jag trilskades med torrflugorna som fick flyta helt ostört. Leif nymfkrokade en glad harr som hoppade upp och smällde av ett hånleende innan den slet sig.

Tillbaks till huset för att trösta oss med Whiskey, nygrillat och friskt bubbelbad då någon ställt det i ekonomiläge…

På nationaldagen stannade vi till vid Cave Outdoor i Rörbäcksnäs för att köpa fiskekort till Trysilälven. Tji fick vi då de inte fått några kort ännu. Vi fortsatte mot Norge och skulle fixa korten i en manuell fiskekortslåda. Tji fick vi, inga kort.

På närköpet i Plassen fanns det såklart kort och vi smög sedan ner till älven strax nedströms bron. Efter lite vadaräventyr nådde jag ut till strömmen och djupfåran med min torris. Helt dött! Inte ett vak!

Vi gav upp och fortsatte längs vägen uppströms mot Trysil. Hela tiden finns det stickvägar ner till älven med lägerplatser och vindskydd. Dock inga andra som fiskade…undrar varför…

Vi stannar till vid ett par ställen och provfiskar. Älven bjuder omväxlande på lungstryk växelvis med forsar/nackar.

Vi hittade ett härligt ställe vid ett litet tillflöde som fiskades av utan att torrflugan behövde skygga för öring eller harr. Inte ett vak. Älven var lungflytande med en fin ström från tillflödet där färsk föda forsade ut i Trysilälven. Inte ett vak.

Tillbaks mot Sverige stannade vi till efter vägen och traskade in i lövskogen för att möta ett härligt bestånd av attackmyggor som frossade på oss. En liten vacker skogså flöt lugnt fram. Ett sånt där perfekt torrflugevatten. Inte ett vak.

Strax satt vi på verandan i det nu 39 gradiga spat och sippade på varsitt glas rom. Stackars oss vilket kasst fiske.

För tidigt på säsongen. För kall vår. För högt vattenstånd. Taskig tajming. ”Kom tillbaks om två veckor”… Jotack.

Fredag och sista fisket. Taktiken var att smyga längs Syndån i den varma skogen där insektslivet är rikare, vattnet inte lika högt och fisken inte lika grov.

Sagt och gjort. Vi smyger ner och direkt ser vi ett par öringar som står längs kanten. JAg gör några försiktiga kast utan något resultat. Inte heller så konstigt då vi i fiskeivern tog sjögräset för öring… Nåja vi fick en stund av spänning vid ån 🙂

Detta visade sig oxå vara allt. Inte ett vak.

Kaffe och macka. Harkrank, superpuppa, klinkhammer och E12. Nej.

Syndån är ändå vacker och kommer prövas senare i sommar när sländorna kläcker och öringen vakar. Det sägs i byn att det tagist öring på 1.7kg i den lilla skogsån. Fan trot.

Sådär. Eftern en segdragen vinter med härlig skidåkning i strålande sol både sportlov och påsklov så kom äntligen våren. Fiskeivern har stillats med att redigera min film från Tjuonajokk och den resa vi gjorde 2010. Kommer bli en grym release!

Borrsjöån och Lungsjöån har vårdats ömt av Jonas Hagborg.

Myndigheterna har sagt nej till Håbo Vindkraftverks idiotiska ansökan om att bygga minikraftverk i Lungsjöån. Allt pekar på en fantastisk säsong vid åarna för klubbens medlemmar. 11 maj var det klubbträff och premiärfiske i Borrsjöån. Nu har ju Hagborg svart bälte när det gäller att välja datum för klubbaktiviteter och den 11 Maj var det The Boss som kallade till samling istället. Bågar och öringar fick vänta.

Tidig söndagsmorgon 12 Maj försökte väckarklockan få mig ur sänghalmen. Utomjordisk trötthet höll på att rasera det planerade fisket. En kombo av dagenefter och San Francisco-jetlag höll greppet om mig lika hårt som mitt grepp om kudden. Förutseende så stod trunken packad i hallen, bara att kasta sig in i bilen och hämta upp fiskebroder med kurs mot Lungsjöån.

Vädret är, sådär, men blir sämre o sämre när vi via Enviken närmar oss Lungsjöån. Härligt att vara här igen. Vi stannar vid wasastenen och går ner för att reka och starta upp med en fika. Blåsigt värre och ingen aktivitet på ytan. Vi drar på lite kaffe och har det ganska skönt i solglimtarna. Snart kommer tyngre moln och vi ser regnet komma mot oss på avstånd. Ner med fikat och tillbaks till bilen för att vänta ut eländet. Visst kan man fiska torrfluga i ösregn, men med ökad vind och minimal ytaktivitet så går vi istället i bivack.

Skuren är över och jag har hunnit kontrollera min tilltygade flugask. Det var förra årets Islandsresa som ödelade boxens innehåll. Desinfektionen av flugorna var något jag glömde bort efter fisket, och två dagar senare var ett större bestånd av flugorna rostangripna! En sån fadäs. Jag kan ju inte skylla på någonting förutom mig själv. Flertaget krokar krackelerar vid påfrstning och det är bara att förpassa dom till soppåsen. Jag inbillar mig att det är billiga fulflugor vars krokar rostat och att detta i det långa loppet är nyttigt för mitt fluginnehav…

Det spricker upp och vi vågar stiga ut i vildmarken. Ner till wasastenen och Fredrik stannar vid rakstreckan innan myren där det nu syns sporadiska vak. Jag ser hur det vakar två gånger på samma stället en bit ut på myren. Brukar alltid stå fisk i böjen där myren börjat. Det verkar vara två individer, en mitt i strömen och en i strandkanten. Jag går och ställer mig för att fiska på den i mitten som oxå är uppströms. Har på en hagtornsfluga då dessa svärmar i vegetationen. Vaken är försiktiga och jag lägger ut några meter uppströms vaken. Lungt och försiktigt tar den min fluga, fish on. En av de nyinsatta säkert men likväl en mycket vältrimmad regnbåge landas efter några hopp. Skönt. Medan jag friserar flugan står Fredrik med böjt spö lite längre ner. Jodå Lungsjöån levererar. Det är när vinden mojnar de sporadiska vaken sprider sina ringar på den lugna ytan. Vinden tilltar och vaken uteblir under en längre tid. Efter en stund i ryggläge med flugfiskesnack så beger vi oss längre uppströms in i skogen.

Här har herr bäver gått hårt åt björkarna, vinden når inte att krusa ytan och det är riktigt najs, dock inga som helst vak. Något trycker ner fisken, kanske är det kylan. Det har ju inte direkt varit någon värme ännu och vi hade läst på Jonas blogg att gårdagens fiske oxå varit trögt utan några större mängder vak. Vi packar ihop och med varsin krokad regnbåge är vi nöjda med premiären. Hoppas på lite varmare väder så kommer fisket bli grymt på försommaren.