lördag 6 juli

Senast var det vulgatatider. Vad är det nu?

Ännu en resa upp till Lungsjöån, tidig morgon efter sen Bourgognekväll kändes hårt, kuddens konturer fortfarande i fejset när vi passerade Uppsala på väg norröver.

Vi begav oss till Sandselet och konstaterade att vattennivån fortfarande var lägre än normalt. Flicksländornas dans pågick fortfarande utefter ån. En farlig dans då fisken skickligt tar fart och kniper sländorna ett par decimeter ovanför ytan, ett härligt skådespel som vi inte kunde njuta av just här, just nu.

Vi gick nedströms men utan att se något vak. Tillbaks till bilen och sedan upp till bron.

I poolen ovan bron såg vi sporadiska vak, hade också något påslag som jag missade. Vid tillfällen då det är låg aktivitet på fisken kan jag själv lätt bli okoncentrerad, speciellt när det är väldigt långsamt vatten som här. Lätt gjort att blicken går till fiskekompisens bestyr några sekunder, och det är naturligtvis då fisken nafsar efter den egna flugan.

Brormin beger sig en bit uppströms och hojtar glatt med böjt spö några minuter senare.

En härlig regnbåge tog vid stenarna en bit ovan kröken. Ett vackert parti med lite snabbare vatten och flertalet stenar som skapar säkra ståndplatser för fisken. Det är inte första gången det landas fisk där. Själv går jag ytterligare en bit och ser återkommande vak i nästa böj. Svårtillgängligt med strömmarna och stenarna. Efter kanske trettio minuter får jag till det men missar tillslaget – jag stod väl och drömde igen.

Vi åkte sedan ner till Vasastenen där brormin landade ytterligare en båge, verkade som öringen var svår idag. Efter fika så bestämde vi för att åka lite tidigare och avsluta fisket i Borrsjöån med hopp om lite kläckningar.

Jonas Hagborg hade kört kurs under lördagen i Borrsjöån men nu vid halvsju var det avklarat. Vi såg ett par andra fiskare vid övre bron, hälsade kort och gick sedan raskt vidare till lurebukta. Efter att vi traskat över myrmarken kunde vi konstatera att såväl kläckningar som vak var frånvarande. Jag gick nedströms en bit och såg härliga vakringar en bit bort. Ett tiotal kast och sedan plaskade det på en härlig båge som bjöd upp till härlig fight i den lilla ån. Än en gång tog den kusligt nära kanten. Det bara understryker vikten av att smyga fram och lägga kasten längs kanterna till att börja med.

Samma sak ett tag efteråt, längs kanten och smack så satt en till fin regnbåge på torrisen.

Det var inget bra fiske. Länge sedan vi hade så kasst fiske under sommartid som nu. Får hoppas på härligt nattsländefiske och aktiv öring nästa gång.