Fem Knott är Fler än Fyra Flugor

Jakten på den Perfekta Strömmen

eller var i Sälen är det bäst torrflugefiske?

Skidåkningen i Sälen håller inte många dolda pister eller outforskade nedfarter för de flesta. Fisket är oxå väletablerat och säkert oxå en aktivitet med ett växande antal utövare i området som desperat jagar sommargäster för att balansera framtidens mildare vintrar med intäkter från sommargäster. Som så många andra skidorter.

Själv har jag inte flugfiskat i Transtrandområdet tidigare, det har varit nära att vi sökt höstharr i Malung, och i Idre har man spenderat åtskilliga fiskedygn vid Guttan, Grövlan och Storån. Nu var det så dags för området kring Sälen att bekänna färg.

Tisdag 6 juli

Familjen kom upp till Sälen på söndagen, jag höll mig, det var familjesemester, kvalitetstid med familjen och massor av trevliga aktiviteter såsom fäbodsbesök, vandringar, badhus, livsfarligacykelstigar m.m. Jag höll mig under måndagen men allteftersom tisdagen gick blev det tydligare, till sist sa min förstående fru – Jonas åk ut och fiska ett tag.

Skiftande väder och ca 20 grader, kvällen bjöd på svag vind och uppklarnande när jag i ensam majestät rusade fram strax över de dammiga grusvägarna upp mot Görälven. Parkerar bilen, kryper i vadarna och vadarkängorna…hmmm…dom ligger vid huset i Hundfjället!!!

Vad gör man, klockan är 17.30, jag hör älven brusa och anar öringen som villigt stiger till sländorna på ytan. Åkan hem och hämta kängorna, nej, nog skall väl gympaskorna funka, lite neopren skall väl få plats, det får räcka med ett par sockor så ska det nog gå.

Traskade iväg någon kilometer och nådde en fin sträcka med en liten nacke och lungt flytande vatten. Kvällen var ljummen och stilla, älvens motsatta sida badade i kvällens varma solljus och när jag suttit ett tag vid älvkanten såg jag de första sporadiska vaken, ingen stor fisk men vem är kräsen. Efter ett par mackor och soppa var det dags att utmana de små vaken. Vattnet var klart och lättvadat, lång tafs på mitt klass 4 spö och en liten klinkhammer skulle fixa saken. Första påslaget kom redan på fjärde kastet och jag var helt oförberedd och missade. Kvällen kunde börjat bättre där ja stod o svajade utan vadarkängor och nu missat tillslag.

Nå ja det tog ett tiotal kast ytterligare sedan krokade jag en vacker liten öring på 30cm. Årets första öring faktiskt. Regnbåge och harr hade suttit tidigare och jag hade oxå insett att det hela säsongen skulle bli överlägset mycke harr i år. Så öringen va välkommen. Efter ytterligare ett tag hade jag krokat nummer två i samma storlek.

Jag kände att nacken inte riktigt kunde ge mig mer varpå jag knallade uppströms till ett parti kring en ö i älven där det såg ut att finnas perfekta ståndsplatser, men efter ca en timma utan något livstecken från ån plockade jag fram kartan. Nog hade jag sett skymten av ett litet vatten på väg hit. Jådå en liten å som ringlade sig fram, inte långt från vägen var värd att testa innan solen tackade för sig.

Efter ett tag stod jag vid ett mycket litet vatten, porlande slingrade den lilla ån sig genom ett skogsparti och sedan ut över myrmarken. Kristallklart vatten, dock något för grunt för att hålla fisk på de flesta ställen. Jag gjorde några kast och la min torrfluga över de djupare partierna som jag passerade när jag gick utefter ån. Inte ett vak syntes, inte en fisk anades längs hela den sträcka jag avklarade. Möjligtvis kan det finnas andra förutsättningar längre upp i ån men det får bli ett annan resa.

Onsdag 7 juli

Kängorna packades ner, grabben följde med och tog sitt spinnspö på min inrådan. Ån vi skulle till var en liten skogsälv och för att vi båda skulle få lite fiske trodde jag att flugspöt bara skulle innebära irritation med trassel och krokade granar istället för fiskeglädje. Då hellre att han får uppleva glädjen vid vattnet och spara flugfisket till vatten där han kan hantera sin nya utrustning.

Vi blev sena, nådde Femån vid 20.30 på kvällen. Knallade ner en kort bit från vägen och mötte ett otroligt vackert vatten, växlande med små djupare sel och nackar.

Oxå en imponerande mängd knott mötte upp och anföll oss i kvällsolen och William fick testa att fiska med myggnät över skallen. Jag såg honom stå och kasta en bit nedströms mig innesluten i en knottsvärm. Tog upp kameran och gick ner till honom, började filma – och vilken tajming, i samma ögonblick hugger det på hans spinnare och han landar sin första öring någonsin, spinnfångad men ändå en stor upplevelse.

Torsdag 8 juli

Uggen på Älvdalen Fiskecenter tyckte att Rotälven kunde vara rätt med tanke på att vi ville ha torrflugefiske och inga krav på stor fisk, utan istället rätt omgivning med mer smyginriktat individfiske.

Hämtade brormin i Mora som stapplade ur masexpressen vid 17-tiden.

Vägen följer ju Rotälven drygt 3mil och är således väldigt tillgänglig. Första harren och öringen krokade jag vid vårt första stopp men vi beslöt oss ändå att åka vidare en bit uppströms för att hitta ett litet lugnare parti. Vi stannade till för käk vid ett djupare parti där vi sett vak, nu var allt dött och vi tog beslutet att åka minst en mil utan att stanna för att se vad Rotälven kunde ge länge upp. Vi kom ner på en otroligt vacker sträcka där vi med en gång såg regelbundna vak. Sträckan hade större stenar utspridda och en tydlig djupfåra ungefår mitt i ån, sträckan påminde om Idsjöströmmen, nu skulle vi bara se om fisket kom i närheten. Det vakade hela tiden, mest mindre fisk men oxå en och annan större individ var uppe. Vaken förändrades under de timmar vi stod och kastade, men vi lyckades aldrig hitta rätt fluga, vid 23-tiden avtog aktiviteten och vi slutade fiska utan att ha landat en enda. Brormin hade på en öring ganska länge men det var allt. Riktigt frustrerande men ett härligt fiske i underbar miljö och här har vi klart hittat en favoritsträcka som kommer återbesökas.

Fredag 9 juli

De här va inget bra fiske.

Efter två timmars svettig vandring från den parkerade bilen, brant ner till Görälven, som precis här var grund, forsande och ofiskbar. Vi fortsatte bengå utefter älven, bara runt nästa krök… Tjena! Älven såg likadan ut efter kröken, sen fanns det ju en krök lite längre fram…

Nej, timeout. Uppför berget och tillbaks till bilen, så blir det. Svetten forsade i stigningen upp mot vägen. Att man aldrig lär sig.

När skipas rättvisa?

När får man payback efter alla liter svett man fått ur sig över myrmark, genom snårskog, uppför berg för att hitta drömvattnet?

När får man uppenbarelsen?

Vi kom sent ut ikväll, var inriktade på smygfiske längs Syndån, som var väldigt vacker men grund och tajt, väldigt tajt oxå med våra mått. Så även om vi gillar att gå och peta i småvatten och ”smygfiska” så var detta inget ens vi ägnade några kast.

Så ja, vi var sena till Görälven som var vår plan B. Och nu hade vi precis kasserat plan B.

-Ja tänker inte åka hem utan ett kast, sa ja bestämt till brormin. Fram med kartan och en plats som inte krävde några större omvägar pekades ut som plan C. Nu fick det bära eller brista. Vi måste fiska. Om inte annat för att kunna hålla huvudet högt på after-fish’en senare.

Med nytt mod hasade ni nedför en brant och ut på en äng intill älven. Mmmm, älven rann på vackert och små öar delade upp vattnet i olika strömmar, kvällsolen värmde och vinden var minimal. Svetten hade torkat in och nytt myggmedel var applicerat, det fanns hopp igen.

Faktum var att det såg riktigt najs ut, dock inga synliga vak. Vi traskade en bit nedströms på ängarna längs älven, det var branta kanter ner till älven som hade fin botten med småsten och det såg mycket lättvadat ut.

En bit längre ner gjorde vi paus, dom olika strömmarna flöt här ihop och vi stannade i tysthet upp, inga ord behövdes. Fanns det fisk var det här dom stod, 30 tysta sekunder passerade i total harmoni. Sen såg vi vaken ute i djupfåran.

-VAK!

We´re back!

Ett par vak avslöjade grövre fisk och vår uppgivenhet var totalt väck. Två timmar till solnedgång. Sträcka tafsen. En nattslända sitter på, ja det kan gå, kan vara värt att börja med. Försiktgt vada ut ett par meter så skulle jag nå de närmaste vaken.

-Fish on!

Vi landade på kort tid 6-8 harrar var, de flesta i storlek 30-35cm. Ingen grövre. Dock hade jag sett samma grövre fisk vi såg när vi kom stiga till ytan en bit längre ut, bara ett fåtal gånger men den står där.

Bytte fluga till en cdc-nattslända, drog ut ett par extra meter lina och laddade på spöt lite extra. Efter 6-7 kast slurpade den i sig min fluga och mothugget satt som det skulle, nu kändes det som riktig fisk och jag njöt varje sekund av kontakten med harren och helheten som kvällen bjöd på. Den gick snabbt ner i djupfåran och trilskades, som väntat, jag fick den närmare och med några stiliga hopp visade den imponerande grovhet och jag trodde faktiskt det skulle vara en längre fisk. Jag har sällan skådat en sån grov och välgödd harr. Undrar verkligen om harrskalan stämmer här:)

Vi fick tillslut en underbar kväll med ett tiotal harrar landade per person efter två timmars fiske. Nattsländor och baetis kläckte rejält samt sparsam kläckning av stora åsländor, trots detta var vaken sparsamma och fiske med nymf/kläckare skulle säkert kunnat ge bättre resultat, men torrt är torrt. Omgivningen var perfekt och jag kommer garanterat ta med grabben hit till ”Harrhagen” vid många tillfällen i framtiden.

Lördag 10 juli

Fin kväll och Görälven där kungsleden korsar älven var målet. Ett av de ställen alla tycker man skall fiska vid, vilket innebär högt fisketryck och ofta erfar jag att de rekommenderade platserna ofta är det för att de är hyffsat lättillgängliga, lättfiskade i den mening att man kan vada eller att vegetationen inte är ett direkt hinder. Dock skall man ju inte dra självklara paralleller att dessa platser hyser de bästa bestånden av fisk, det kan vara åt andra hållet, att den fisk som är kvar är van vid plaskande tafsar och vadande fiskare. Vi befarade helt enkelt att det kunde vara ”sönderfiskat”. Sträckan är fin men vi lyckades inte få till något bättre fiske den här kvällen, sparsamma vak och jag tror brormin landade en liten torr harr tillslut när både jag och grabben gett upp och passade grillen vid vindskyddet.

Sammanfattningsvis var dock ett par ställen riktigt fina och Femån återstår att utforska vidare liksom ett antal andra strömmar. Stället vid Rotälven, även om det är Älvdalen, samt Harrhagen är två riktigt riktigt fina platser som jag kommer återvända till. Fisket och platserna tycker jag personligen piskar Idre när det gäller fisket och naturen. Och att ha funnit dessa platser gör dagarna riktigt minnesvärda.

Skitfiske på er, nu är det Tjuonajokk som gäller vecka 31!