Fem Knott är Fler än Fyra Flugor

Ibland blir det som man tänkt sig.
-Jonas skall du med till Kiruna?
-Eh…

Plötsligt satt man där på väg till Kiruna, som en bonustripp, dessutom på första parkett på flighten upp i ett strålande augustiväder.
Egentligen hade jag planerat en dagstur till Lungsjöån. Nu öppnades möjligheter, och tack för det Anders, så valet var enkelt. Kiruna +20 grader, sol och 1m/s, 0 mm nederbörd. Det såg lovande ut.
Tidig lunch på Arlanda och sedan landade vi på Kiruna 12.55. Hämta hyrbil. Bunkra en gasflaska, Real Viltgryta, fiskekort och så en påse Grower´s Cup Etiopiskt kaffe, kan varmt rekommenderas. Var lite mer sparsam på vattnet och kör med typ 4 dl vatten för en mustigare upplevelse.
Sedan incheckning på Ferrum och snabbt iväg i bilen. Allt tar alltid sin tid men strax efter klockan 15 stod man utvadad i Rautas klara vatten och såg småharren sprätta kring torrisen. Nåja det var precis vid vägkanten och nu skulle vi minsann knalla upp till Ralles Håla som Ralle själv tipsat om.

Vattennivån var normal, för att inte säga något under normal, vädret fortfarande kanon även om mörkare moln tornade upp sig.
Det är svårt att inte stanna till och fiska av de fina stryken på vägen uppströms. Efter ett tags fiskande med sprättande småharr kommer man ju till insikt och förstår varför Ralle sagt att vi skall gå ytterligare ett antal kilometer uppströms.
En kvartskilos öring fick känna på krokspetsen, men sen var det dags att gå mot dom stora.

Under vår lilla vandring börjar åskan närma sig och ett stilla regn börjar falla. Anders modifierar sin fiskeväst med en urblekt Coop-påse och konverterar den med lite magi till ett gore-tex-skydd mot regnet. Detta då han strategiskt nog lämnat sin top-of-the-line jacka hemma instängd i malpåsen där den måste vantrivas rejält. Min jacka andades frisk norrlandsluft och stängde gladeligen ute all fukt.

Vi njuter varsin real torrmat i sommarljummet solskensregn, Lapskaus och Viltgryta med svalt och väldigt ekologiskt Rautasvatten stod på menyn. Sedan gifflar med fiffig kaffepåse som gjorde oss redo att angripa den vilda strömmen.


Ralle hade gett oss precisa koordinater med kartor och anteckningar och 76 meter från angiven position begrundade vi vitvattnet som forsade fram. Såg inte idealiskt ut, varpå vi vandrade tillbaks en kort bit där det fanns några lugnstryk.
En superpuppa/red tag variant fick göra slitjobbet längst ut på tafsen och skötte uppgiften väl. En öring i samma klass som tidigare landades och Anders lyckades få upp några sardiner till. Ytterligare några steg nedströms såg jag lämningar av fiskfjäll på berget och utmanade vattnet i det som numera allmänt benämns Jonas Djup.
En 35cm harr gjorde mig snart sällskap vid strandkanten en kort stund innan den återsattes. Kort därefter stripade jag flugan försiktigt vilket återigen visade sig vara tricket denna dag för att locka till torrfluge-hugg. Vanligtvis tar fisken precis när flugan börjar stripa, så oxå denna gång vid det snabba vattnets kant mot långsammare ström. Känslan av tung harr är underbar, gunget i spöt och damens bestämdhet när hon styr mot djupet och strömmen är en härlig känsla. Rejäl fisk, åh så skönt. 45cm och 0.8 kg på Westrinskalan. En vacker madame vars mäktiga ryggfena flammade i solnedgången. Kamera och fota, nej snabb återsättning. Ångrar att inte kameran var riggad… Nåja det finns alltid fler damer i kön, eller…

Den så användbara Westringskalan för harr i strömmande vatten :

0,5 kg 34-38 cm
0,6 kg 38-42 cm
0,7 kg 42-44 cm
0,8 kg 44-46 cm
0,9 kg 46-48 cm
1,0 kg 48-50 cm
1,1 kg 50-51 cm
1,2 kg 51-52 cm
1,3 kg 52-53 cm
1,4 kg 53-54 cm
1,5 kg 54-55 cm
1,6 kg 55-56 cm
1,7 kg 56-57 cm
1,8 kg 57-58 cm
1,9 kg 58-59 cm
2,0 kg 59-60 cm

Jodå, det fanns flera i samma grop, bara ett par kast efter satt nästa tagen på samma sätt, lätt stripande torris. Nu inte samma storlek men ändå en normalharr i 35cm klassen. Klockan var åtta och det luktade skönt av givande kvällsfiske.
Dock gav Jonas Djup inget mer. Anders hade bättre flyt och landade några till innan vi gick hemåt alltmedan skymningen föll över den norrländska prärien.

En underbar spontanresa som bara bevisar att det faktiskt går att komma loss från huvudstaden och några timmar senare stå utvadad i riktiga vatten med norrlands frihet och knott som ackompanjemang till strömmens porlande och fluglinans swishande. Visst, det är svårt att hitta vägnära drömfiske, men jag inbillar mig att chanserna att komma så nära drömfiske som möjligt i närhet av asfalt är hyggligt stor i Kirunatrakten. Skönt att oxå stilla hungern efter fler besök till Sandåslandet med en resa som den här.
Tack Anders, ser fram emot fler Kiruna äventyr. Nästa gång blir det till att utforska tipsen från Andreas på Lodge Máttaráhkká.