Fem Knott är Fler än Fyra Flugor

Efter några matnyttiga tips från Edge forumet bokades floden Minnivallalaekur för en heldag. Fyra spön per dag är max och dessa bokas två och två.
Så det var bara att bita ihop och boka två spön varpå det visade sig att jag skulle ha strömmen helt för mig själv.
Minni ligger en timma och trettio minuter sydost från Reykjavik med bil och längre österut ser man Islands mest aktiva vulkan Helka vaka över det karga och gräsbeklädda landskapet.

Efter ett tag i bilen växer förhoppningarna, Minnivallalaekur är känt för sin grova och skygga öring. Exemplar på 4-7kg fångas regelbundet.
Tvåkilosöringarna ser ut som betesfisk i det som av många klassas som världens bästa öringpool.
Det sista guiden som lämnade över kartan till mig sa innan jag åkte var att han i sommar tog en brownie på 19pound i Minni. Det är nästan 9kg!
Äntligen framme vid lodgen som ligger alldeles vid Minnivallalaekurs porlande ström!
Lodgen har kök, matrum, två toaletter med dusch, fyra dubbelsovrum med totalt 8 bäddar och ett stort vardagsrum med utsikt över Minnis homepool.
På verandan finns ett SPA-bad för att läka trötta flugfiskare. En kanonlodge helt enkelt.
I fångstboken som ligger i lodgen läste jag högt för mig själv med darrande stämma…5.6kg på black gnat storlek 22!!!
I juni hade lodgen gästats av ingen mindre än Bård Tufte Johansen som såklart hade ett gott snitt på fångsterna. Min fiskeiver har aldrig varit så påtaglig.
Utanför blåste riktigt hård vind och solen sken från klarblå himmel, det var ett otroligt bra väder som skonade min tillvaro. Vattenytan kröntes av ständiga
krusningar i den hårda vinden så att se någon fisk var det inte tal om, förhoppningsvis såg den inte mig heller…
Det kändes ändå som om vädergudarna gett mig en dag i solsken utan regn/hagel/snö. Att vinden var hård är ju på något sätt ofrånkomligt har jag inbillat mig.
Inga vak, vilket heller inte var väntat i blåsten. En eventuell kläckning skulle snabbt förpassat nykläckta insekter i närmaste strandbank som säkert
skulle varit ett trevligare öde för många sländor än att slukas av de bredkäftade och glupska öringarna.

Minni är otroligt vacker där den slingrar sig fram över ett gräsgrönt landskap helt utan högre vegetation, några trädansamlingar på en utav öarna i Minni,
annars gräsbevuxet med betande hästar och får vars närvaro underströk det isländska i landskapet.
En stunds nötande met torrfluga i de övre poolerna gav inget varpå jag ändå visade öppet sinne med att knyta på både nymf och streamer. Öringfebern fick
mig ta oväntade beslut denna dag. Jag hade en dags fiske, fint väder och ensam i Minnivallalekur, nu gällde det att ta PB på öring!
Tiden gick och jag bestämde mig för att vandra nedströms för att se om vinden kanske låg på från annat håll som kunde göra någon pool mer lättfiskad,
kanske kunde lite lä oxå locka fram lite insekter och uppleva en liten vakfest.
Bredden på Minni varierar från tjugofem meter till fyra fem på de smalaste ställen, djupet varierar lika mycket och det finns endel rejält djupa pooler.
Innan Minni rinner under väg 26 så finns ett liten vattenfall där hästarna stod och betade alltmedan jag fann både lä och skydd från att spooka öringarna.
Poolen fiskades av utan att jag på något sätt var ett hot mot beståndet. Vädret, miljön och bara det att jag äntligen kunnat fiska Island gjorde att jag
ändå stortrivdes där jag kröp omkring på alla fyra och spanade efter storöring. En stund senare, då tillbaks vi övre poolerna, kunde jag ligga och se hur
dom större stod i skydd av sjögräset och åt från det som strömmade förbi strax över botten. Här har vi kanske den största skillnaden i beteendet mellan
öring och harr. Strömmens drottning kan man ofta locka upp till en torrfluga även om hon äter från botten. Med öringen är den saken mycket svårare. Öringen
är lynnigare. Sjögräset gjorde det oxå svårt att hitta rätt med nymferna och tristessen att nymfa fick mig med jämna mellanrum i ryggläge för lite
westrinande i gröngräset. Var kan vara bättre att ligga på rygg och filosofera än här vid ett av Islands bästa öringvatten?
Efter att lagat till en enkel och sen lunch i lodgen började solen dala och vinden ta av. Hoppet tändes och längtan efter vakringar på Minnis yta
var vid det här laget av bibliska proportioner. Vid halv sex avtog vindbyarna och ytan var nästan blank.
VAK!

Små försiktiga vak i poolens bortre del vid djupfåran fick pulsen att skena.
Nu, Nu, Nu!
Kasten ven över poolen och lade jag linan/tafsen rakt över vaken såg man att fisken drog sig undan, men fortsatte ta från ytan lite längre bort.
Detta gjorde att jag gick uppströms en bit,vadade över och sedan kröp och ålade mig med dess hasning på den höga banken ovanför bortre stranden, eftersom
jag kom uppströms var det enda sättet att komma i höjd med vakringarna och se fisken. Väl på plats var det bara att åla fram till kanten och spana ner i det
helt klara vattnet. Där gick ett flertal öringar och plockade försiktigt från ytan. Inga större individer och det är ju ofta småfisk som börjar vaka och är
mest ytaktiva. Jag låg länge och tittade, väntade på att den där stora, mörka öringen skulle ta initiativ och stiga till ytan. Men inte.
Efter ett tag smög jag tillbaks uppströms och vadade försiktigt över till min position mitt i strömmen med skydd av en större grästuva. Nu visste jag vad
det var och det känns alltid bättre. Kvällen var fortfarande stilla när solen sakta sjönk längre ner mot bergen i väster. Smått och svart var genomgående det
torra som i fångstboken verkade tagit flest fisk under sommaren. Det var iallafall vad jag inbillade mig. En liten svart klinkhammer i storlek 18 fick agera
lockbete då dess vita vinge gjorde den enkel att se i strömmens solblänk.
Jag kanske hade kastat 30-40 kast när flugan äntligen försvinner i en försiktig vakring.
Min uppgivenhet gjorde väl att överraskningen inte resulterade i ett snabbryck utan en något sen krokning och där satt min första Minni-öring. En liten vild
krabat på knappt 30cm kunde landas och på något sätt kröna en underbar dag.
Minnivallalekur´s närhet till Reykjavik och dess i mitt tycke perfekta storlek för torrflugefiske gör att jag med allra största säkerhet kommer åka hit igen.
Öringbeståndet verkar vara mycket bra, en blick i fångstboken bekräftar detta, medelvikten är imponerande och de större öringar jag såg skynda från sina
gömmor i sjögräset när jag reste mig upp vi stranden bekräftar att dom finns där.

Det är bara att tajma in kläckningarna så är jag säker på att Minnivallaleukur bjuder dig på torrflugefiske i världsklass. Frågan är bara som alltid, när kläcker det?

/J.

Ibland blir det som man tänkt sig.
-Jonas skall du med till Kiruna?
-Eh…

Plötsligt satt man där på väg till Kiruna, som en bonustripp, dessutom på första parkett på flighten upp i ett strålande augustiväder.
Egentligen hade jag planerat en dagstur till Lungsjöån. Nu öppnades möjligheter, och tack för det Anders, så valet var enkelt. Kiruna +20 grader, sol och 1m/s, 0 mm nederbörd. Det såg lovande ut.
Tidig lunch på Arlanda och sedan landade vi på Kiruna 12.55. Hämta hyrbil. Bunkra en gasflaska, Real Viltgryta, fiskekort och så en påse Grower´s Cup Etiopiskt kaffe, kan varmt rekommenderas. Var lite mer sparsam på vattnet och kör med typ 4 dl vatten för en mustigare upplevelse.
Sedan incheckning på Ferrum och snabbt iväg i bilen. Allt tar alltid sin tid men strax efter klockan 15 stod man utvadad i Rautas klara vatten och såg småharren sprätta kring torrisen. Nåja det var precis vid vägkanten och nu skulle vi minsann knalla upp till Ralles Håla som Ralle själv tipsat om.

Vattennivån var normal, för att inte säga något under normal, vädret fortfarande kanon även om mörkare moln tornade upp sig.
Det är svårt att inte stanna till och fiska av de fina stryken på vägen uppströms. Efter ett tags fiskande med sprättande småharr kommer man ju till insikt och förstår varför Ralle sagt att vi skall gå ytterligare ett antal kilometer uppströms.
En kvartskilos öring fick känna på krokspetsen, men sen var det dags att gå mot dom stora.

Under vår lilla vandring börjar åskan närma sig och ett stilla regn börjar falla. Anders modifierar sin fiskeväst med en urblekt Coop-påse och konverterar den med lite magi till ett gore-tex-skydd mot regnet. Detta då han strategiskt nog lämnat sin top-of-the-line jacka hemma instängd i malpåsen där den måste vantrivas rejält. Min jacka andades frisk norrlandsluft och stängde gladeligen ute all fukt.

Vi njuter varsin real torrmat i sommarljummet solskensregn, Lapskaus och Viltgryta med svalt och väldigt ekologiskt Rautasvatten stod på menyn. Sedan gifflar med fiffig kaffepåse som gjorde oss redo att angripa den vilda strömmen.


Ralle hade gett oss precisa koordinater med kartor och anteckningar och 76 meter från angiven position begrundade vi vitvattnet som forsade fram. Såg inte idealiskt ut, varpå vi vandrade tillbaks en kort bit där det fanns några lugnstryk.
En superpuppa/red tag variant fick göra slitjobbet längst ut på tafsen och skötte uppgiften väl. En öring i samma klass som tidigare landades och Anders lyckades få upp några sardiner till. Ytterligare några steg nedströms såg jag lämningar av fiskfjäll på berget och utmanade vattnet i det som numera allmänt benämns Jonas Djup.
En 35cm harr gjorde mig snart sällskap vid strandkanten en kort stund innan den återsattes. Kort därefter stripade jag flugan försiktigt vilket återigen visade sig vara tricket denna dag för att locka till torrfluge-hugg. Vanligtvis tar fisken precis när flugan börjar stripa, så oxå denna gång vid det snabba vattnets kant mot långsammare ström. Känslan av tung harr är underbar, gunget i spöt och damens bestämdhet när hon styr mot djupet och strömmen är en härlig känsla. Rejäl fisk, åh så skönt. 45cm och 0.8 kg på Westrinskalan. En vacker madame vars mäktiga ryggfena flammade i solnedgången. Kamera och fota, nej snabb återsättning. Ångrar att inte kameran var riggad… Nåja det finns alltid fler damer i kön, eller…

Den så användbara Westringskalan för harr i strömmande vatten :

0,5 kg 34-38 cm
0,6 kg 38-42 cm
0,7 kg 42-44 cm
0,8 kg 44-46 cm
0,9 kg 46-48 cm
1,0 kg 48-50 cm
1,1 kg 50-51 cm
1,2 kg 51-52 cm
1,3 kg 52-53 cm
1,4 kg 53-54 cm
1,5 kg 54-55 cm
1,6 kg 55-56 cm
1,7 kg 56-57 cm
1,8 kg 57-58 cm
1,9 kg 58-59 cm
2,0 kg 59-60 cm

Jodå, det fanns flera i samma grop, bara ett par kast efter satt nästa tagen på samma sätt, lätt stripande torris. Nu inte samma storlek men ändå en normalharr i 35cm klassen. Klockan var åtta och det luktade skönt av givande kvällsfiske.
Dock gav Jonas Djup inget mer. Anders hade bättre flyt och landade några till innan vi gick hemåt alltmedan skymningen föll över den norrländska prärien.

En underbar spontanresa som bara bevisar att det faktiskt går att komma loss från huvudstaden och några timmar senare stå utvadad i riktiga vatten med norrlands frihet och knott som ackompanjemang till strömmens porlande och fluglinans swishande. Visst, det är svårt att hitta vägnära drömfiske, men jag inbillar mig att chanserna att komma så nära drömfiske som möjligt i närhet av asfalt är hyggligt stor i Kirunatrakten. Skönt att oxå stilla hungern efter fler besök till Sandåslandet med en resa som den här.
Tack Anders, ser fram emot fler Kiruna äventyr. Nästa gång blir det till att utforska tipsen från Andreas på Lodge Máttaráhkká.

Sandåslandets eviga vidder är något alla flugfiskare skall uppleva.
Så är det bara.

Oavsett hur din fiskestig slingrat sig fram genom andra fantastitska miljöer kommer Sandåslandet göra dig bergtagen. Den storslagna miljön och den karga växtligheten med de blottade sandåsarna som ofta flankeras av en jokk. Vattenvägarna som utgör landskapets nervsystem med sitt kristallklara vatten, porlande, forsande och omväxlande lungtflytande förser jokkarna och älvarna sandåslandet med regn och smältvatten. Det är dessa jokkar som fört oss hit på årets fjällresa med förhoppningar om härliga dagar vid drömlika vatten, där strömmens djup håller harr och öring som villigt stiger upp till våra torrflugor. Gunnar Westrin och andra har skrivit mycket om Sandåslandet och till det finns en knippe härliga filmer. Vi var således pålästa inför resan.

Senast jag landade i Kiruna var inför Tjuonajokk-resan. Denna gång var det inte frågan om boende på en mysig camp där det säljs toblerone i receptionen och med en restaurang där trerätters middagar och drinkar i bilblioteket avlsutar dagarna innan dusch och bastu. Nej nu var det lite mer hardcore, sex dagar ute i Sandåslandets avlägsna vildmark, avskurna från allt, precis som det skall vara. Eller?

Vi har senaste åren förlagt vår årliga fiskevecka till Slovenien, Storsjö fiskecamp, Saxnäs, Ransarån, Tjuonajokk, Laisälven och nu var det dags att dra ytterligare norrut.

Artic Heli skulle flyga ut oss och vi hade en totalvikt inklusive personvikt på 350kg per person, alltså så gott som obegränsat med packning kunde tas med. Då vi skulle ha ett fast basecamp med dagsvandringar passade detta perfekt. Vi hyrde Tentipitält och hamstrade på systembolaget, köpte i Kiruna mjölk, grädde, potatis, morötter, makaroner, souvas, torkat kött, ved , gas och annan lyx.
På Kiruna flygplats hämtade Sara oss för transport till deras Camp Máttaráhkká. Vi gjorde sällskap med grupp Hansson på fyra personer som var uppe för femte året i rad och skulle återigen fiska Lainos övre delar, tre av dom hette Jonas… I helikoptern var vi således sju personer. Vår pilot Jon, Jonas, Jonas, Jonas, Jonas, Johan och brormin Fredrik.

Klockan fyra, efter ca 30 minuters flygning satte Jon ner kärran på en sandås, strax brevid en forsande jokk. Vi hade redan fått informationen om att vattenstånden var väldigt höga efter ett par dagars rejält regnande precis innan vi kom upp. God tajming verkade det som för nu hade vi växlande molnighet med sol och en svag vind som smekte sandåsarna. Insekterna verkade oxå uppskatta vädret och hälsade oss välkomna, snacket dom emellan verkade redan gå – att det landat nytt blod på höjden. Höll bara vädret sig några dagar skulle vi nog strax ha nära normalt vattenstånd.

Tre sekunder efter att Jon lyft med Hanssons mot Laino kom det fyra fiskare knallande över åsen. -Tjeeena.
Hmm, Sandåslandet är ganska långt från vägar och bebyggelse, således hyfsat otillgängligt och så marscherar fyra personer rakt genom vår camp bara tre sekunder efter vi landat…Nåja, tältet restes och all packning stuvades, lite snabb Real torrmat och en dos Djungelolja så var vi redo.
Vi klär oss i fiskekostym och vandrar nedströms på sandåsarnas höjder för att reka närområdet. Det är förvånansvärt enkelt att ta sig fram över åsarnas låga vegetation, där viden och dvärgbjörkarna växer sig högre finns oftast några renstigar som visar vägen, men visst finns det sumpmark och ogenomtränglig vide i manshöjd där man kan gå ner sig och få svårighet att navigera. Oftast vinner man på att gå runt på de vandringsvänliga åsarna. Vi hittar ett sel uppstöms en korsande jokk. Djupfåran löper efter ena kanten och vi vadar över nedströms selet för att fiska av. Vi ser endel små försiktiga vak och en väl utlagd myra ger snabbt resultat i första kastet, en något sen krokning gör att flugan sitter långt in och fisken blöder rejält när jag landar den. Senare är den vackra harren på 40+ delad, saltad och vilar tillsammans med lite dvärgbjörk en kort stund i sjudande vatten. Harr på Gunnars vis stillar kvällshungern. Gott, fräscht och enkelt. Senare tas några småharrar vid tältet. Det blir en tidig kväll då vi stod upp tidigt inför resan och vi vet båda två att första natten i tält är en prövning.

Måndag 16 Juli

Efter en sparsam nattsömn slingrar jag mig ur sovsäck och tält, jokkens friska vatten i ansiktet öppnar dagen. En underbar morgon, full av energi, solsken och svag vind medans bergen i väster hyser tunga moln över topparna gläds vi åt den fina dagen vid frukosten.
Mycket av vistelsen på fjällen för oss består av vandring, det är en del av helheten, att se sig om efter nya vatten och mijöer, naturen har alltid något spännande att bjuda runt nästa älv-böj. Visst har man svurit och svettats bland vide och rysshuvud med tung packning, men detta glöms bort när första kastet görs på det där lugnstryket där stationär fisk vakar regelbundet.
Efter en stabil turbogröt-frukost är vi inställda på att gå upp till ett par bäckar som rinner ner i jokken och fiska av utloppen och flertalet sel på vägen upp dit.
Vi stannar till vid ett mindre sel där vi ser regelbundna vak på den lugna ytan, precis i kanten av strömmens snabbare vatten till det lugnare. Inte alls ovanligt att harren står i dessa strömkanter och plockar av maten som flyter förbi. Det är försiktiga vak vilket kan tyda på lite grövre fisk. Småharren brukar ofta ha sina sprättande och snabba vak.
Jag chansar på att dom lugna vaken innebär att fisken tar något i ytfilmen och gör fast en vacker spider som maestro Niklas Dahlin bundit, lätt infettad placerar jag den perfekt i strömkanten, virvlarna suger ner spidern efter en kort flytsträcka. På nästa kast låter jag tafsen falla ner på ytan vilket ger ett längre flyt rakt över fiskens ståndplats, lungt och fint tar harren spidern och mitt spö bugar i fighten. Antal harrar vi får i selet per kast är förvånansvärt utan att ha exakt koll på antalet. Vi får oss ett helt underbart fiske såsom när harrfisket är som allra bäst. Vi fiskar ett tag och tar ett antal 40+ harrar. Sedan westrinar vi och fikar och när vaken blir för lockande lossas torrflugan och några kast senare återsätts fisken i ett svag strömmande och solglittrande vatten. Det är en konst att sitta och fika med spöt brevid sig och beskåda de härliga vaken hur länge som helst, det är alltid en tidsfråga innan korken greppas och spö svingas mot vakringarna:)
Vi njuter av ett fiske i världsklass i en miljö som är otrolig. Jag fick ett mail av Gunnar Westrin innan resan där han sa att vi kommer bli bergtagna av Sandåslandets fullkomlighet och i detta ögonblick är det precis vad vi känner inför naturen och fisket här uppe. Tack Gunnar.
En fet matharr ger oss energi att knalla ytterligare ett par kilometer uppströms. Vinden tilltar från stilla till frisk och fisket senare blir inte riktigt vad vi hade i ”Carstens sel”. På vägen tillbaks är ytan på selet krusad och vi låter det vara tills senare, selet har redan levererat över all förväntan idag. Kvällsfisket blir återigen vid ”Myr-selet” som kvällen tidigare. En härlig dag avslutas i den ljusa och stilla midnattsolen med souvas och potatismos med kantareller och ett eller flera glas rött. Vi har fått ett mumsigt smakprov på Sandåslandet redan första dagen.

Tisdag 17 Juli

Återigen öppnar jokkens kalla vatten min dag, den blå himlen vilar fortfarande över oss och under frukosten skuggas vi av en kungsörn som ljudlöst glider in trettio meter ovanför oss. En påhälsning av sandåsarnas beskyddare, en inspektion som vi verkade klara. Tveksamt om en dag kan börja bättre. Med gårdagens fiske i Carstens sel på näthinnan och alla möten med jokkens harrar under gårdagen i tanken och att detta sedan blir krönt av kungsörnens frukosthälsning ger oss engergi att vandra över jokken nedströms och sedan fortsätta över berget till en jokk som porlar parallellt ett par kilometer bort.

Det är alltid ett lotteri att uppsöka ofiskade och osedda vatten, ofta är det inte som man hoppas. Detta blir ett sånt tillfälle. Vi kommer fram efter en svettig vandring i den heta sommarsolen. Jokken är liten och mycket fin där vi kommer fram till den, stenar och små forsar med en liten djupfåra längs bortre kanten. Jag själv blandar till en kåsa resorb för att få bukt med vätskenivån medan brormin krokar en liten harr i sardinstorlek längs djupfåran. Vi lunchar i solen och strax hopar sig molnen och ett par regndroppar prickar jokkens stilla yta. Vi går några hundra meter uppströms för att se hur karaktären på jokken förändras till mer lungflytande, det ser riktigt bra ut men den visar sig enbart hålla mindre harr, tyvärr. Man skall tydligen vandra ytterligare några kilometer uppströms om man skall ha bättre fiske fick vi senare höra av Mikko på campen.
Helt plötsligt när jag skall traska iväg får jag väldigt ont i höger fot så snart jag lägger minsta tyngd på den. Inte alls bra. Skulle vara bra att kunna använda båda fötterna vid vandringen tillbaks. Jag tar av mig vadarkängorna och lägger foten i högläge och mig själv i ryggläge ett tag medan brormin rekar vidare uppströms. Efter ett tag kan jag bara konstatera att det gör lika ont så snart jag stöttar på foten. Jag har inte trampat snett såvitt jag känt, och jag har heller inte haft några problem med foten tidigare så riktigt vad som hänt vet jag inte, kanske överansträngning av de sista dagarnas vandring i nya vadarkängor. Jag inser att det kan ta precis hur lång tid som helt att gå tillbaks till lägret varpå jag inte har något annat val än att sakta börja halta fram med stöd av vadarstaven. Dagen som började så bra och nu detta.
Alltmedan jag sakta haltar fram över sandåsarna går det allt bättre. Vid en paus anar jag en svag värk-känsla i foten varpå vi fortsätter framåt, ingen ide att vila på sig någon slags värk när det funkar hyfsat att gå. Framme vid stället att vada över jokken känns faktiskt foten relativt okej och vadningen går bra.
Strax innan lägret när vi uppe på en av de höga sandåsarna och ser ner i jokken så uppenbarar sig där 3-4 harrar i ett bakvatten som regelbundet stiger upp och tar från ytan. Det är helt sagolikt att från den upphöjda guldgula sandåsen stå och se dessa fiskar som i full harmoni går upp och tar insekterna från ytan. Fiskeivern slår såklart till och brormin får nöjet att smyga ner på sandåsen strax nedströms harrarna för att sedan kasta uppströms mot dom. Dom verkar inte skrämmas av kasten men strömmarna gör det verkligen svårt att få ett flyt över stråket där dom står. Själv går jag efter ett tag ner till jokken en kort bit uppströms och fiskar just nedanför forsnacken, ganska snart smäller det på och tydligt är att det står fisk i hela strömmen. Harr efter harr landas och återsätts, irritation över flugor och mygg bleknar när man står i solen med böjt spö. Allteftersom kurvan med glädjen att kroka mellanklassharr på samma ställe sjunker och hungerkurvan stiger så finns där en tidpunkt då dessa korsas och man lägger ner sitt spö för att slå sig ner med köket som sällskap för behövlig mat och gofika.
Foten läktes av det intesiva fisket och kändes riktigt bra, men både jag och brormin kände att vi käkat och druckit för lite senaste två dagarna. Vandringarna för att upptäcka närområdet kräver sitt pris.

Ingen lapp-dance i tältkåtan ikväll heller…

Onsdag 18 Juli

Dagen börjar med grövre kroppsvård i den iskalla jokken som nu sjunkit undan nästan 50cm!
Idag är det fiske i home-pools som gäller. Det är tre fina pooler nedanför tältet som vi egentligen inte fiskat av ännu. Ingen vandring idag inte. Vädret är oxå denna morgon soligt men efterhand mulnande. Harren tar glatt torrflugorna, några en bit över 40cm men de flesta är i 30-40 klassen.
Fascinerande är alla dessa småflugor som verkar härja i den låga vegetationen, när man böjer sig ner blir man total-attackerad, flugorna studsar och man hör ett smattrande mot jackan, ett inferno av insekter. Jag kommer på mig själv med att jag håller andan de gånger jag böjer mig ner för att undvika flug-hosta. Innan dagen är över landas oxå en liten öring, resans enda skall det tyvärr visa sig. Återigen slås man över hur vacker öringen är.
Precis när vi på kvällen skall tända elden hopar molnen sig och regnet börjar falla. Resans första egentliga regn faller i skurar under natten. Middagen intas i tältet.

Torsdag 19 Juli

Morgonen blir lång i tältet då regnet fortfarande faller utanför. När vadarna åker på ligger fortfarande regnet lätt i grådiset. Vinden finns där men stör inte fisket. Återigen förvånas man hur troget mystikens och strömmens dam stiger från jokkens djup till torrflugan trots regn och rusk. Harren är en sann vän till alla puritaner.
Fisket har blivit bättre i takt med att vattnet runnit undan och nivån normaliseras. Regnet avtar under eftermiddagen och vi ser en ljusning vid den eviga horisonten och anar ännu en fin kväll. En sista tur upp till Carstens sel kanske. Under vår vandring uppströms tar vi oss tid att fiska av samtliga lugnstryk och vi förvånas över att det står fisk överallt. På samtliga ställen, kanske 6-7 stycken, där vi lägger ut våra dunkrokar landar vi båda fisk inom ett par minuter efter påbörjat fiske. Kan mycket väl vara så att vi lärt oss läsa vattnet till den grad att vi prickar precis där fisken står, alternativt hyser jokken rejält med harr.
När vi kommer upp till Carstens sel är det lungt och vi westrinar vid köket som bjuder på fika med ryggsäcksvarma gifflar och Mr. Whiskey i pluntan. Molnen skingras och ännu en gång blir kvällen ljus och stilla. I samma strömkant som förra veckan ser vi senare små små små, försiktiga vak. Vi får påslag men lyckas inte kroka någonting vilket skulle kunna vara frustrerande, men med dagens fiske och det som selet gav senast är det ändå med lugn och ro jag konstaterar att idag blev det poäng till harren. Utan att vara besvikna marscherar vi mot tältet för sen middag.

Det vankas favorit i repris, souvas med postatismos och kantareller i grädde – kriminellt gott, samt seriös bartömning och brasdiskussioner om våra dagar i Sandåslandet. Kvällen är ljus och lång som den alltid verkar vara häruppe i harrens land, i sandåsarnas land.

Fredag 20 Juli

Klockan 10.15 plus minus 30 minuter skulle Jon från West Helicopter hämta oss. 08.22 sticker jag ut skallen ur tältet då jag insett att helikopterflappet kändes för nära för att vara en överflygning. Mycket riktigt landade Jon en bit bort och slog av motorn.
-Go morron, ja vet att ja e lite tidig men stressa inte, det passade bättre med turerna att ta er nu. Stressa inte, jag väntar.
Nejdå, vi vet ungefär vad du kostar per timma, så stå där du, så tar vi det lungt, skall du ha frukost kanske, vi tänkte ta det efter vi packat och rivit tältet…. Skulle man kanske sagt.
Nu stressade vi istället på för fullt och en timma senare var allt packat och 09.30 lyfte vi mot övre Laino för att hämta Hanssons och sedan in till Kiruna.
Det blev en härlig flygning över Sandåslandets eviga vidder. Mångfalden utav jokkar och älvar är förbluffande samtidigt som antal tält är förvånansvärt få. Vi ser det ena efter det andra vackra fiskevattnet under vår färd och det är enkelt att tänka sig flera resor hit, många fler.
Hanssons verkar haft större utmaningar med myggen än vi. De har fiskat tillflöden vid övre Laino där björkskogen växer tät och småtjärn/pölar finns överallt. I värmen och med den svaga vinden är det enkelt att föreställa sig de moln av mygg som måste härjat omkring dem. En av herrarna Hansson hade oxå allvarliga problem med svullnader på händerna till den grad att han inte kunde böja ordentligt på fingrarna. Dessa små mygg.

Vi ankom Camp Máttaráhkká och fick en välkommen fika och dusch inna vi begav oss till Kiruna flygplats för hemfärd som punktligt avgick enligt SAS praxis.

Sandåslandet bjöd på en rejäl vildmarksupplevelse. Vi har haft en väldigt tur med vädret och när det höga vattenståndet runnit nedströms hade vi riktigt riktigt bra fiske. Det finns ett så stort utbud av strömmande vatten att fiska och nästa gång kommer vi söka nya jokkar att utforska. Sandåslandets miljö har visat upp ett enaståënde harrfiske och en terräng som är lätt att ta sig fram i. Detta samtidigt som fisketrycket inte är alltför högt ännu gör det till ett hett område. Det skulle vara underbart att hitta riktigt några riktigt bra öringvatten häruppe, om man nu får önska sig något. Jag rekommenderar alla att hänga ut själens lakan på vädring som gäst i det magnifika Sandåslandet, och var rädd om miljön – den är unik och det är vår skyldighet att vårda den för kommande generationer.
Se till att ha någon som känner området att diskutera ordentligt med innan avfärd så att ni kommer till ställen som passar er och det fiske ni vill ha. Det går aldrig att ställa nog med frågor inför en resa ut i det okända.

Bergtagen.

Stress vid strömmen

Det är halvägs in i vår sommarvecka uppe i Sälen. Regn och åter regn, vi har inte sett skymten av solen under första hälften av veckan och det har regnat så gott som oavbrutet. Regnet och kylan har fått mig spendera några timmar vid bindstädet och efter lite trevande blev det några okej sländor och klinkhammer´s. Det märks att man inte binder så ofta… Istället för att binda upp lite inför Sandåslandet ble det flugor.se som fick fylla upp boxen.

Ihållande regn och låg vattentemperatur höll kläckningar och torrflugefiske på behörigt avstånd från Sälens strömmar. Jag tog en biltur och spanade lite vatten och Fulan såg mycket fin ut på endel sträckor, dock mycket högt vattenstånd. I samband med familjebesök på älg parken i Rörbäcksnäs köptes fiskekort, ny håvmagnet på Cave outdoor i Rörbäcksnäs, nu skulle det bli fiske!

Killen i affären visade på kartan några spots längs Stora Tandån och Siktån, mycket fisk men ingen större storlek utlovades.

Jag och William tog oss an Tandån innan fallet som stoppar harren från att gå upp, således väntade öring i det höga vattenståndet. Vi knallade längs ett vackert parti som inte visa något liv, sporadiska kast längs sträckan fram till skoterleds-bron gav inget resultat och sedan kom regnet i massor varpå vi plockade ihop fikat och knallade den korta biten upp till bilen. Skönt ändå att svingat spöt.

Fredagsmorgonen bjöd på lättare molntäcke med tidvis sol varpå frukost intogs snabbt och sedan ner i Lundhagsbyxorna för fiske utefter Tandån, denna gång en bit nedströms där vägen följer ån och är tillgänglig. Efter en kort tids spaning såg jag två vak från sprättande småfisk, säkerligen harr. På med en brun superpuppa, det gav inget just där jag såg dessa vak varpå jag knallade nedströms. Fiskeivern hoppade på mig och jag kände mig som en liten grabb på julafton, sprätte fram för att upptäcka nya vak. Unga björkar kantade ån, gläntor gjorde det möjligt att enkelt kasta från å-kanten. Underbart att strosa omkring utan vadare och vadarkängor! Såg ett liknande vak mitt i ån och efter en stunds trugande med superpuppan tog den. En liten spänstig harr återsattes strax därefter.

Skönt ändå att den tog. Gick en bit nedströms men inget liv och likaså uppströms där jag parkerat bilen. Dålig insektsaktivitet och inga mer vak. Antagligen kombination med det iskalla vattnet och höga vattenståndet som gör att fisken inte äter från ytan. Detta parti på ån var mycket fint med endel stenar som borde vara perfekta ståndsplatser. Det är bara att återvända vid bättre förutsättningar.

Nu är det dags för Sandåslandet!!!

Lördagen 19 maj (Maj har namnsdag…)

Upp till klubb-åarna jag och brormin.

Vi fiskade Borrsjöån på lördagen, inte många vak men med stripande torrfluga lockades ändå några bågar till fina hugg. Sedan blev det afterfish på Björkans vid Enviken.

På söndagen träffades vi klockan nio vid Vasastenen i Lungsjöån för klubbdag, mulet väder och ingen direkt värme gjorde att kläckningarna inte briserade ordentligt, sporadiska vak och ett par kläckningsperioder gav ändå kul fiske, och så var ju herr Dahlin där och visade hur det skall gå till vid städet!!!

Onsadag 23 maj

Idag vaknade man till en underbar försommarvärme i Stockholm varpå fan flög i mig och istället för att styra bilen till kontoret blev det höger mot Lungsjöån 😉

Solen värmde härligt vid 12-tiden och jag stannade till vid bron och lyckades ganska snabbt landa 2 öringar och en båge, en av öringarna var riktigt brun och fin, kring kilot. Sedan blev det fiske vid Vasastenen och sträckan innan myren där det vakade regelbundet så länge inte någon bris krusade ytan, 7 öringar landades innan jag begav mig hemåt klockan 6. En bra dag på ”jobbet” 😉

20-21 Maj

Så var det dags för klubbpremiär i åarna.
Efter att tillbringat veckan i stekheta Dubai kändes det skönt att packa fiskeprylarna för årets första fiske.
På lördagen var det Borrsjöån som stod för fisket. Gråmulet väder bjöd på en stilla å där fisken var väldigt försiktig med att vaka. Med stripande torrfluga lyckades ändå några lockas upp för att krokas. Inga andra fiskare vad vid ån idag och vid 21 gav vi upp och bilade till Björkans där det blev en stillsam afterfish.

Söndagen bjöd på något ljusare väder och nu var det dags för klubbdag i Lungsjöån. Kul att träffa de andra medlemmarna tillsammans med Jonas Hagborg vid Vasastenen. Kläckningarna briserade inte direkt och det var rörelse på torrisarna som gav resultat. När eftermiddagen gick mot kväll mojnade vinden och värmen gav lite fart på kläckningen. Inget massivt men ändå sporadiska vak och bättre fiske.
En höjdpunkt var ju oxå att Niklas Dahlin var uppe och fiskade med oss samt när det var dags för lunch vid slogboden så visade Niklas hur man binder riktigt snygga flugor.

23 Maj

Idag vaknade man till en underbar försommarvärme i Stockholm varpå fan flög i mig och istället för att styra bilen till kontoret blev det till Lungsjöån 😉
Solen värmde härligt vid 12-tiden och jag stannade till vid bron och lyckades gansak snabbt landa 2 åringar och en båge, en av äringarna var riktigt brun och fin, kring kilot. Sedan blev det fiske vid vasastenen och sträckan innan myren där det vakade regelbundet så långe inte någon bris krusade ytan, 7 öringar landades innan jag begav mig hemåt klockan 6.
En bra dag på ”jobbet” 😉

Känns underbart efter onsdagens fiske att få se öringarna aktiva i Lungsjöån. Nu är det bara att vänta in de massiva vulgatakläckningarna och försöka ta sig upp till åarna för att pricka säsongens höjdpunkt.

Lutar åt Lungsjöån på nationaldagen. Kläck slända kläck!

Hemma, nere vid sjön skingras dimmorna av de första solstrålarna, en skäggdopping bryter ytan med en perfekt landning. Han är ute på morgonfiske.Trots att jag sträckte ryggen vid vassklippningen igår känner jag mig under tidig morgon mjuk och spänstig likt gårdagens middagsprimörer. Kanske är det för att jag helt enkelt måste förtränga ryggsmärtorna för att kunna bila upp till Lungsjöån & Borrsjöån med brormin. Eller oxå är det som en följd av min balsamering i Eeze som jag känner mig så gott som ryggradslös.Jonas Hagborg skriver på bloggen att det var bra fiske under fredagen, ett par fiskare hade tagit 25 öringar redan vid 15-tiden på torrt. Vem blir inte mjuk i kroppen när man läser sånt.Vi fiskar idag Borrsjöån och sedan kvartar vi på Björkans för att på söndagen ha klubbdag vid Lungsjöån med medlemmarna i grupp 3 under ledning av Jonas. Vädret se lovande ut och ryggsäcken fylls med video och kamerautrustning.Nu är det dags!

Våren närmar sig med härlig takt, fiskepremiären anas. Kanske man till och med skulle investera tid vid städet och binda upp lite Branko-sländor.

Såsom tidigare år tar man några stapplande steg i Älvsjö på det som kallas flugfiskemässan. Avskaffa och skrota skiten!
Som tur var räddades det hela med ett besök på sportfiskemässan i Kista, så mycket bättre. Även om det var mycket Kiviks marknad med wobblers och räkmetare men sammantaget en bra mässa för flugfiskeintresserade med rätt folk från branschen och intressanta seminarier även om man hade förväntat sig lite bättre uppställ på endel håll, utan att hänga ut någon.

Dessutom är man stolt medlem i Lungsjöån&Borrsjöån Flyfishing Club!
Jonas har gjort klubbvatten av åarna och nu är endast torsdagar öppet för icke medlemmar till en modest kostnad av 650 riksdaler.
Ställ er i kö för medlemskap 2013 redan nu!
Så nu lär det bli frekvent fiske i Faluns sköna åar. Premiär blir det fredagen 13 april i Borrsjöån.

På sportfiskemässan togs första steget mot årets fjällvecka vilket lutar åt att gästa Kirunafjällen med helikopterlyft ut, vi besökte Artic Heli som verkade ha rätt inställning och komplett service som passar oss. Kan oxå bli en roadtrip till Saxnäs. Flyg Arlanda-Vilhemina kostar 1495:- t/r i juli, sen en hyrbil så har man mycke öringvatten inom räckhåll. Eventuellt kan ju detta bli senare i augusti men risken är att insektslivet avtagit helt, i och för sig är nattsländefisket aldrig fel…

Såg att NextJet förutom Vilhemina oxå flyger till Arvidsjaur, Hemavan och Lycksele!!!

Sälen med omnejd inklusive Älvdalen blir det vecka 24 och 28.

Nu blir det till att passa på att shoppa det nödvändigaste för säsongen när man är i USA i slutet av april, Simmspriserna är ju fortfarande 30% billigare 🙂

Ett par SIMMS G3 Guide storlek Large/Long
helt nya i kartong säljes för 4000:-
(5200:- butikspris)

Skitfiske på er!