Den 6 juli

Glassbaren i Bräcke serverar oss två strutar utav sveriges bästa glass.

Där i glassbarens gräddiga salonger serveras inte bara SM-guldglass utan på väggarna visas några utav fotograf Leif Millings härliga bilder. Han har det gött i Gimdalen Leif, fotar, fiskar och kåserar.

När SM-glassen lagt sig tillrätta åkte vi förbi Idsjöströmmen, klockan var vid niotiden och det var en ljus sommarkväll, något kylig. Vid bron kläckte hela spektrumet utav sländor. Där fanns forssländor i alla otänkbara kulörer, bäcksländor och danicor tillsammans med nattsländor i olika storlekar och vi beskådade naturens uppvisning med glädje inför våra två dagars harrfiske.

Köket är fyllt utav stekos då jag står och snurrar ett par fettsprängda bitar ifrån en bättre mjölkko i gjutjärnspannan som är upphettad tills den blivit vit. Vitvarm panna och rikligt med fett ger viss rökutveckling, så också idag på Kullagården.

Dörren öppnas och in kliver herr Milling;

-Jaha ja, det luktade gourmander lång väg i bygden och här står ni rödmosiga i oset, men jag ville bara kolla så att huset inte stod i lågor, man vet aldrig med gourmander. Det där ser bra ut pojkar, synd att man är späckad och stinn utav fransk gäddstuvning.

Mjölkkon transcherades och sköljdes ner med en flaska rödpang och på Millings inrådan stegade vi upp genom byn till Kajsahåle för att insupa Gimdalsatmosfären till fullo. Det blev en härlig start på vår lilla fiskeresa.

Lars-Åke tar emot oss i fiskeboden och förkunnar att vi kommit precis rätt i tid (09.01), för nu kommer insektslivet och fisket att få sig en skjuts till det bättre efter att våren och försommaren varit försenad med flera veckor.

Morgonen bjöd på stilla sommardimma med fin regnspray, tyvärr med understöd utav frisk nordvästlig vind som drog ned temperaturen och trivselfaktorn betydligt.
Vi kryper i vadardräkterna och traskar ner till Bäverhyddan där strömmen vidgar och lugnar ner sig något med några större stenar som sticker upp brukar sträckan alltid ge fina stunder även om det vid normalt vattenflöde är ganska djupt och knepigt att vada. Det drillas ett par normalstora harrar men det är långt ifrån någon vakfest och det är glest mellan sländorna. Långsamt fiskar vi oss nedströms mot Jönsholmen där det blir fikapaus och westrinande.

Timmarna går och någon småharr återsätts och det blir nog fler kåsor kaffe än landade fiskar till antalet, vilket är helt okej men man saknar ju allt det som Idjsöströmmen kan bjuda på när man sitter där med varmt kaffe och förväntansfulla blickar sveper över vattenytan.

Fisket dag två är aningen bättre men liknande, trögt med sporadiska vak och man får jaga fisk. Nere vid Jönsholmen stjälper vi på seneftermiddagen av oss våra väskor med nattamat och jag kliver ut mot djupströmmen där jag tar en paus för att invänta vak. Strax nedströms en större sten ser jag en harr vaka för andra gången och jag sveper ut min gråa strömslända några meter uppströms vaket och kan se hur harren glufsar i sig flugan varpå jag sträcker tafsen och känner att det är en av strömmens många 40 centimetare. Plötsligt gör den en oväntad rusning förbi mig uppströms med raketfart, den känns plötsligt tyngre och rusningarna liknar inte en harrs. Ett par rusningar till och jag har den en bit nedtröms och känner hur den går upp mot utan snabbt. Jag skymtar en enorm kropp och utbrister:
-MONSTER!
Sedan tröttnar den och jag kan få upp harren till ytan och där kommer den slutkörda 40 centimetaren snällt in i håven… Halva harren är svårt sargad och skinnet avslitet på stora delar av ena sidan. Det är tydligt att gäddan varit framme och tuggat harr. Ingen bra kväll för 40 centimetaren – Min fluga i läppen och storgäddan i stjärten, kanske blev den några centimeter längre ikväll.
Det är gott om gädda i strömmen, samma kväll åkte ett gäng frassar hemåt efter några dagars fiske – bland annat tog de upp fem stycken gäddor i 4-7 kilosklassen som klubbats (i samråd med Lars-Åke) och blev till fransk gäddstuvning kryddad med lite dijonsenap och en hel del flashabou.

Det var oväntat trögt fiske, speciellt efter Lars-Åkes tankar om att det skulle lossna just nu så kändes det lite nedstämt. Det kan ju mycket väl vara en kombination utav att allt varit sent i sommar samt förra årets väldiga värmebölja. Vi vet ju att mycket fisk har gått åt efter värmen och de låga vattenstånden förra sommaren, svampangrepp blev också vanligare och påverkade bestånden.

Kalendern visar 9 juli

Det är tretton grader i vattnet och femtionio centimeter över normalt vattenflöde. Varmare väder än tidigare, inget regn med måttlig vind och vi har två härliga dagar utefter gul sträcka i Stavreströmmen som väntar på oss.

”Stavre är Stavre”

Gul sträcka är väl ingen större naturupplevelse med järnvägsbron och E16 som korsar strömmen strax uppströms bryggan och spången vid kanalen. Nedströms kanalen är ju annars gul sträcka otroligt vacker och det mittersta vindskyddet på gul sträcka bjuder på en underbar utsikt. Synd bara att det är så sällan just den delen levererar bra fiske då det krävs högt vattenstånd.

Första dagen blir det lunchfiske uppe på sjönacken. Det är jag och brormin tillsammans med två fiskare på andra sidan som fiskar av nacken. Det kläcker gröna bäcksländor i ganska stora mängder, vindbyarna sveper dom ut över sjön men det är hela tiden fullt med äggläggande sländor över nacken, extremt få vak trots den massiva och mångkulturella insektsaktiviteten.

Bruna Danicor kommer flytande utan att en enda fisk går upp, det känns förbryllande.

Värmen stiger och kläckningarna fortsätter, redan nu kan man föreställa sig kvällens spinnerfall med bombastisk vakfest av gulfet stavre-öring.

Jag får ett oväntat påslag när jag står och fiskar blint över nacken, det är en silverblank öring som ger mig en kort kamp innan jag själv trasslar med löslinan och ger lite slack så att jag tappar den.

Vi tar mod till oss och korsar den så gott som raserade gångbron över strömmen, det gungar men den bär oss utan problem, här borde det kanske finnas utrymmer för lite renovering kan man tycka.

Vi doppar flugorna där det brukar stå fisk och mycket riktigt så smäller en knappt kilosöring på min torris, det blir en kort kamp och återsättande, men fisk är fisk och det var ändå skönt att kunna lura upp en rackare ur hålan.

Vi lunchar vid sjönacken, spanar efter vak och studerar andra fiskares olycka, inte ens läskiga nymfer och streamers hjälper verkar det som, vilket alltid tröstar.

Är strömmen död. Har fisken lärt sig att det medför svampangrepp om man badar i ån om sommaren. Frågetecknen hopar sig.

Vi går nedströms mot spången och kan inte göra annat än att lufsa upp på bron och spana ner i den klara strömmen, man ser alltid fisk därifrån.
Inte idag.

Kanske är det ögonen som sviker mig men jag har investerat i superskarpa och svindyra fiskeglasögon med patenterad Super-Duper-Nano-ChromaPop-Lens-Technology så jag borde ha sett dom. Jag har alltid sett dom tidigare ifrån bron.
Vi nöter ett tag ifrån den natursköna stenmuren och spången men ser inte ens antydan till vak eller fisk varpå vi tröttnar på det sorgliga blindkastandet och lommar upp till Gimårasten för att trycka ner lite älgkött och översaltae pommes.
-Va, inga älgburgare?
Vad är det som händer med vår värld. Inga vak och nu inga älgburgare! Är det också en följd utav förra sommaren…

Dåsiga i solen utav öringfeber och flottiga burgare spanar vi ifrån våra brassestolar och ser de andra sex fiskarna med gult kort i handen irrandes i panik mellan sjönacken och spången, vilsna med öringfrossa i den ljumma sommarkvällen. Ingen vacker syn.

Efter middagen blir det spångpromenad nedströms längs med gul sträcka.
Lars-Åkes nya spång utmed Idsjöströmmen är härligt stum om man jämför med Stavre-spången, men här är den bredare. Jag föredrar den stumma och smala.
Personligen tycker jag att spången är en vildmarksdödare utan dess like. Visst, det är svårt att kalla området kring Stavre för vildmark, men längs grön sträcka kan man faktiskt inbilla sig att man är långt långt ifrån allt och alla, om den där spången inte låg där då 😉 Om tjugo år kommer jag att ha en annan åsikt, då propsar jag nog för rullator-bred spång istället. Att göra vatten som Stavreströmmen tillgänglig för alla är ju faktiskt toppen så spånga på bara! Och med det sagt en känga till den som har skruvat fast bänken på bryggan som omöjliggör framkomlighet med rullator eller rullstol – Ta bort bänkjäveln! (Jag tror att det är trafikverkets brygga)

Några hundra meters rask spångpromenad från informationstavlan och första vindskyddet kommer man ner till den lugna och breda strömsträckan innan böjen mot dammen. Här ligger ett vindskydd med bord som ger en härlig vy över strömmen i kvällssolen. Det ser bra ut här men det krävs mer vatten för att fisken skall stå över den ljusa stenbottnen i det relativt stilla vattnet. Vi får sällskap utav Petri som är kontrollant och vi spånar om varför fisket är så nyckfullt när allt verkar vara på plats.

Det blir lite fiske ovanför den före detta dammen vid slutet på gul sträcka, där är det stenigare och fler ståndplatser. Vi ser något enstaka vak och brormin har ett påslag men annars är det lugnt och stilla.

Kvällen avslutas med några samtal och blindkastande uppe vid spången. Vi får höra att sjönacken inte ger något trots att det fortfarande flyter danicor och bäcksländor men inte några vakande harrar eller öringar. Spöklik ligger strömmen blank i natten. Klockan blir midnatt och cigarren slocknar, bullshoten är slut i thermosen och vi traskar hemåt med sänkta huvuden och rynkor i pannorna.
I morgon blir det bra!

Det är den 10 juli

En ny dag gryr full utav möjligheter till drömfiske efter Stavres grova öring. Nu jävlar!

Vi börjar på nackens bortre sida, det är lugnt. Det är färre vak än gårdagen, svårt att tro men så är det. Vi lunchar och förser sjönacken med några kast då och då, jag får ett blint påslag och missar krokningen, verkade vara en hungrig harr. Det ger energi till några extra kast men helt utan resultat. Jag får i alla fall möjlighet att vänja mig vid mitt nya härliga Helios-spö.

Brormin kniper en harr i poolen som alltid ger fisk, själv orkar jag inte gå dit, det gills lixom inte att ta fisk där 😉

Förmiddagen går och det blir lunch på Gimårasten, jag köper en knippe Bradshaws Fancy´s för turen till Sandåslandet. Tänkte jag skulle binda upp Fegis-varianten och jämföra effektiviteten med originalet.
Det blir snack på bryggan och fiske från muren i solgasset, men helt utan något att kasta på. Bäcksländekläckningarna är ett sommarminne blott och inte en danica i sikte. Några kåsor kaffe senare inser vi att det är lika gott att pilla ned spödelarna i tuberna och åka hemåt.

Tajt Lajns