29 maj
Värmen hade ett massivt grepp kring oss i början av maj. Två veckor med enastående värme efter en riktigt kall avslutning på april. Sol och drygt 25 grader hann ändå inte få fart på kläckningar och fisk efter den kalla våren verkade det som.
Inget toppenfiske hade rapporterats från åarna ännu.
Nu har det blivit betydligt svalare och det var som vanligt med förhoppning om bra fiske jag plockade upp brormin 07.00 vid en övergiven pendeltågsstation som badade i morgonsol.
Vi diskuterade förberedelser inför Montanaresan. Packning, kängor eller hikingskor, vad köpa i USA / vad ta med. Vi snackade om linor, att köpa DT men vad få DT-linor det finns i handeln…
Väl uppe vid Lungsjöån åkte vi upp till Vulgatasträckan, mest för att vi inte fiskat så mycket däruppe samt att det är lite mer skor som skyddar för den byiga vinden som idag var vår fiende. Stor risk att kläckningarna blåser bort…
Sporadiska kläckningar längs Lungsjöåns övre del men inte ett enda vak. Efter ett tag tröttnar man ju på naturen och vi kunde inte motstå att åka ner till Vasastenen för att se om fisken var mer aktiv där, annars var planen att åka till Borrsjöån där fisken alltid går igång tidigare på våren än lirarna i Lungsjöån.
Vid Vasastenen var det lungt. Alltmedan vi satt och inväntade lite action så satte kläckningarna igång. Baetis efter Baetis ploppade upp ur den stilla ån och som alltid fascineras man över naturens elegans och enkelhet. Vi väntade spänt på första vaken – men inte! Väntan är något vi är bra på vi torrflugefiskare men inte heller den här gången kom fisken igång och började frossa – synd – det hade varit en härlig upplevelse att se öringen sätta igång och festa på de små eleganta sländorna.
Inte en enda av klubbens övriga medlemmar såg vi. Lite konstigt med tanke på Kristi Himmelsfärdshelg och skönt väder, om än blåsigt. Alla kanske står och drillar nere i Borrsjöån…
Vi svängde in på Borrsjöåvägen och inte en bil vid övre bron, vad har våra medlemsvänner för liv?
Vi fiskade av sträckorna nedströms bron och sporadiska vak syntes när vindbyarna gjorde ett litet uppehåll och ytan blev blank. Bruna sländor kläckte och bormin krokade en regnbåge strax uppströms bron. Själv kammade jag totalt noll – inte ett nafs… Ingen bra början på säsongen men det tar jag igen i Montana.
