1 augusti

Det är en vanlig fredagskväll och vi har lämnat våra hem och kära för att berika våra liv med såna där underbara stunder vid en porlande älv någonstans.

Vi stegar in på fiskecentret och undviker all frestelse att pilla på prylarna i butiken.

-Två fiskekort tack.

-Om 30 minuter.

-Skitfiske.

Klockan är sen och solen sänker sig över skogslandskapet när vi stegar ner till älven för att få oss någon timmes fiske innan mörkret.
Ett flertal fiskare kantar älvens vaklösa strandkant. Småfisk sprätter spontant i sin iver att glufsa i sig lite vad som helst. Vi ser inga större fiskar som är aktiva och efter en timma sitter vi på bänken invid den mörka älven och ljuger med en whiskey-pinne inom räckhåll. Vi hoppas på en sval kväll som kan sänka vattentemperaturen i de mindre vattendragen inför morgondagens fiske. Kvällen känns faktiskt svalare än på väldigt länge.

Vi kryper in i tältstugan och bäddar ner oss.
Vid tretiden vaknar jag, frusen. Det är väldigt sällan som jag fryser men nu visar klockan att den råa luften håller sexton grader. Bra för älven. Sömnflummig hittar jag elementet i mörkret, knäpper på det och snurrar lite på temp-vredet, det knäpper till och några sekunder senare känns värmen sprida sig. Jag somnar om och snart är det dags att kliva upp för att möta upp vår guide vid fiskecentret klockan åtta. Det blir en springfika och sedan tömning av vår stuga för att sedan sitta upp i ”Troutmobilen” som tar oss ut i vildmarken.
Det blir några mil på ensliga skogsvägar utmed älven. Fisket är bilnära och som gjort för högt fisketryck. När det har varit så pass varm under längre tid är fisket trögt och det blir extra viktigt att landa fisken utan att den får för mycket mjölksyra. Senaste veckan har det inte varit någon aktiv fisk alls i älven – inga vak alls och tjugofyra grader i vattnet. Sista två nätterna har det blivit svalare och det finns hopp om lite mer aktiv fisk. Med en guide som känner varenda sten i älven så fiskar vi naturligtvis av de bästa platserna.
Det dröjer heller inte länge förrän vi kan kroka fisk exakt där vi blir ombedda att lägga våra kast. Känns ganska bra att kunna lura upp fisken till ytan när det inte vakar precis där man blir instruerad att lägga sina kast. Även om fisket inte kan jämföras med vårt kommande fiske i Montana så känns det ändå gött att dialogen med guiden fungerar oklanderligt.

Vi fiskar av fyra-fem ställen och får massor av härliga tips och historier. Humäret är på topp när vi fiskar av det ena härliga ställer efter det andra mumsandes på bilar och snickers. Ett svalt regn sätter lite mer fart på fisken och får igång en liten mikrokläckning samtidigt som vi upplever ett ”småharr-bonanza”.

Vi tar beslutet att inta lunchen vid campingstugorna där murrikan fylls med pytt samtidigt som vi vecklar ut Montana-kartan och ovärderliga kryss och tips klottras ner. Tänk så skönt det är att veckan innan vår resa sitta och få detaljerade tips om fiskeplatser, flugfiskeshoppar och lunchställen.

Det blir eftermiddag och vi styr förbi Sälen och över gränsen in i Norge. En bit uppför Trysilälven ligger Plassen. Vi kör ytterligare en bit och stannar till för att pröva norskt kvällsfiske. Kvällen är stilla och ljummen när vi kliver ut i Trysilälven. Vattnet är lågt och lättvadat.

Vi har ett okej kvällsfiske men inte mer. 30-35cm harrar krokas då och då men inget större och efter ett par timmar bär det av mot stugan i Sälen där det blir after-fish med Champagne, rödvin & pulled-pork och sedan en flaska Chablis i SPAt.

En bil-intensiv fisketripp med superb guidning och ovärderlig Montanainfo gav oss en skön uppvärmning inför äventyret i väst.

Howdy!