Lördag 11 juli
På väg från Ume sätter brormin jappen i vrångstrupen och hostar ur sig:
– HOMER!
– De ä HOMER!
Harklandes pekar ett chokladkladdigt och ivrigt skakande pekfinger (som knotten ännu inte angripit) på himlen.
-Homer, där, kolla, kolla!
-Ja, jävlar, Homer! Här, ta kameran, fota! Ja stannar så vi kan fota.
Tvärniiiiiiit.
-Var e han?
Kultsjödalen – Sveriges vackraste dalgång öppnade sina famnar och välkomnade oss storslaget när vår hyrda Avensis smyger in i Saxnäs.
Fiskecentrum i Saxnäs är en utav många anspråkslösa sk fiskecamper som dock sticker ut med en imponerande shop med allt man kan behöva (det mesta med Loop-loggan inristad). Naturligtvis hade vi, som alltid, utrustning i överflöd med oss.
Söndag 12 juli
Saxnäs är inte mycket. Dock kan man säkert bo trevligt på Kultsjögården med SPA och vita duken. Vi bestämde oss för att dra till Klimpfjäll som på kartan utav storleken att döma borde vara rena metropolen i jämförelse med Saxnäs, ack så fel vi hade. Handlarn i Klimpfjäll utrustade oss med livsmedel och en state-of-the-art huvudbonad i glada fäger till brormin.
Det började kurra i magen varpå vi laddade upp inför fisket med purfärsk och smaskig rödingklämma i sällskap med indisk gukka. I solskenet, med utsikt över Kultsjön, insöp vi atmosfären så länge vi kunde motstå fiskesuget. Samtidigt på en stege, alldeles för nära våra rödingklämmor, spikar Indiskans gubbe vindskivor och slår sig på tummen både en och två gånger, fan helvetes jävlar!
Åter in i shopen för att plocka ut fiskelicensen och bestämma var vi skall sätta in jakten på norrlandsöringen. På Edge hade vi lusläst varenda bokstav från JakobJ och Sempai om fisket kring Saxnäs.
– Vars e dä bra fiske? Sa ja, med såndär härlig och genuin norrlänsk dialekt.
– Va vill ni har för typ av vat´n då. Juuh? Frågade pajsaren i shopen befogat.
– Dä ska va torrflugefiske, litet å strömmande, sa ja utan att använda för många stavelser, på norrlänskt vis.
– Dä e int’ lite ni begär. Juuhh. (skrap-skrap på ”skägget”)
– Fiskon, Satsån ell’r Marsån – där kan ni gå å peta. Juuhh.
Vi bestämde oss för Fiskonbäcken.
-Lycka till me uppförsback’n, hehe.
Uppförsbacke var det. Litervis med Resorb slank ner i strupen innan det började gå nedför mot myrmarkerna.
Långsam och lugntflytande, sådär ostressad och solglittervänlig slingrade sig Fiskonbäcken fram mellan krumbuktiga björkar. Kristallklar som Baca. I mitt tycke en perfekt torrflugevatten låg hon där, vårt vatten för dagen.
Solen sken, vattnet glittrade och ängspiplärkans ihärdiga ”ististist” omgav oss när vi tacklade våra spön i gröngräset. Äntligen här. Det här var mer svensk sommar än vad Tomas Ledin någonsin fått ur sig. I den perfekta bilden saknade endas en liten detalj. Fina vakringar från grov öring som står stationärt och sörplar i sig allt vi presenterar.
Efter 30 minuters blindkastande började det dock komma till liv, bruna dagsländor kläckte och öringarna blev aktiva. Efter en stund var det ständiga trippelvak mellan oss där vi stod i paradiset, axlarna åkte ner en bit till. Mums.
Brormin krokar första öringen och vakandet fortsätter. Himlen blir mörkare och vi ser regnet på avstånd. På med jackorna och sedan var ovädret med hagel och regn över oss.
Efter regn kommer knott, i massor. Därpå upptäckte vi att gasen låg i bilen, fram med en powerbar och insektsnät mot knotten så var vi redo efter hagelpausen. Även om solen återvände framåt kvällen blev det ingen mer aktivitet varpå vi packade ihop vid 22-tiden och rullade mot Fiskecentrum.
Måndag 13 juli
Kraftig åska med tokregn under natten bjöd på en Grums-grå morgon. Nu var det dags att packa för fjällturen till Övre Ransarån, men först in till shopen för briefing.
Informationen vi fick höll på sin höjd mediåker nivå. Fisken stod tydligen bakom stenar och i djupfåror samt vid nackar. Flugval var klassiker som superpuppor i olika färger, klinkhammers och såklart små svarta. Så var det tydligen.
Vi skulle bila upp mot Stekenjokk för att ställa bilen och ta hjulingtransfer till Tjokkola.
Bengt, iklädd grönlandsjeans, rutskjorta och dubbla sameknivar mötte oss, såg min vattenflaska och all vår utrustning.
-He som å köra Diana Ross upp på fjälle’ de här. Juuhh.
Och så bar det av med hans maskin ”nästan” fram till Tjokkola. Undrar om de va för att han såg beauty-boxen som han inte körde ända fram?
Efter ca 1 timmas lugn vandring såg vi älven och strax nådde vi Tjokkolastugorna för en välbehövlig paus. Att vandra med magsäck är inte att rekommendera kan jag intyga. Vattnet hade hög hastighet här och vi klassade det som ofiskbart, kollade kartan och vandrade vidare. Efter ytterligare ca en timmas stiglös vandring utan lunch hittade vi den perfekta platsen för baslägret med undantaget av att det inte gick att fiska precis nedanför… Tältet kom på plats och brormin gick för att reka nedströms medan jag intog ryggläge under insektsnätet i solen. Vid sextiden riggade vi våra spön och begav oss nedströms för kvällsfiske. Effer 20 minuters flack vandring hade vi perfekt vatten. Sittande på strandkanten, spanande efter vak satt vi ett tag och insöp naturen, ljudet av älven, det magiska och varma ljuset, vi lät själens lakan vädras i den stilla fjällvinden. I Kista stressade kollegorna med migrän och öppna magsår i lågkonjukturens trånga korridorer.
Ingen fisk, bara natur.
Regnet kom precis när vi skulle inta middagen vid baslägret. Trötta blev vi serverade blåbärssoppa med smörgås i tältet. Inte fel.
Tisdag 14 juli
Sova i tält har sina sidor.
Ljuset. Det norrländska sommarljuset kommer tidigt och skoningslöst.
När solen hittar runt björkarna höjs tempraturen i kuvösen på några minuter till helt outhärdig varpå man tvingas stappla ut bland eyeflies, knott, mygg och renbroms.
-Godmorgon.
-Sovit gott?
-Sovit?
Sedan var det bara att koka vatten och hälla över den förberedda turbogröten som i sin tur satte fart på magen och strax stod man helt oväntat i störtloppställning med underbar norrlänsk utsikt och ett par färska knottbett i arslet. Semester.
Dags igen för 20-30 minuters vandring till dom lugna böjarna ute på den norrländska prärien. Ingen aktiv fisk så långt ögat når, och det når långt här uppe. Bara att dyka ner i puppeboxen för att testa lite förnedrande nymffiske.
Ingen fisk, bara natur.
Nåja, man blir hungrig och bättre att äta när det är dåligt fiske än mitt i en kläckning. Fram med köket och dagens lunch som bestod av krämig svampsoppa med mustiga fläskköttsnudlar, riktigt gott. Sedan var det otvivelaktigt dags för en tupplur vid Ransaråns strand. Så mycket skönare man sover på det viset än som ett svettigt isterband i sovsäck. Efter förlängd lunch gick vi ytterligare nedströms mot Tjatjebäckens utlopp där vi på avstånd siktade främmande människor.
Ingen fisk, bara natur.
På väg mot baslägret sprang vi på ett intakt renkadaver varpå jag grävde ut den hornprydda skallen som dagen trofé. Det luktade död, på riktigt.
En härlig middag med trattkantareller, purjolök, morötter och färskpotatis ackompanjerat av renstek såklart. Gott med kall öl till, och chokladmousse till efterätt. Döden stirrade på oss när vi mumsade på hans delikata släkting. Förresten borde han önskat att han gått till slakt själv. Istället dog han präriedöden, och nu är hans kranium uppsatt på en totempåle i vårt basläger med stinkande och frätande aliensaft rinnande från tungan.
Vi dansade för säkerhets skull öringdansen runt honom innan det var dags att trassla in sig i sovsäcken.
Onsdag 15 juli
Ännu en härligt tältmorgon. Ugnshettan slog till, upp och ut för att bli insekternas lätta byte. Eyeflies. En ny erfarenhet. Med massor av energi siktar dom på kroppens håligheter, främst ögon, näsa, mun. Tänk fattiga afrikabarn.
Det enda jag kan se är att dom söker äggläggningsplats. Jag skulle gärna kunna tänka mig att bli gravid, men att bära på flugägg och senare krypande larver i öronen är inte min grej. Dom håller till i dom lägre regionerna så det gäller att hela tiden vara i rörelse och undvika att sätta sig.
Ni anar inte hur utsatt och chanslös man är i störtloppsställning. Eyeflies.
Och som om vi inte hade nog med insekterna denna morgon så spred döden sin sura och fräna stank över lägret. Smaklig turbogröt.
Vattentempraturen var 13 grader under ytan…ehhh.
Vi såg fram mot en fantastisk dag med strålande sol och skjortfiske i det vindstilla Kultsjölandet. Vi lyfter på stenar i vattnet och letar liv. Jag står med insektsnätet nedsänkt i strömmen tills mina armar tappar känseln. Inte ett liv. Frustrationen tilltog och vi var inte lika imponerande av landskapet längre. Ingen fisk, bara natur.
Same-Bengt var är du, hämta oss till Fiskonbäcken!
Det kändes stundtals som waste of time. Stämningen var långt ifrån bitter men det var inte enbart för att fightas med insekter vi var här. Vi var på kastövning uppe på fjället.
 |
 |
 |
 |
Eftermiddag.
Vadarna har torkat när jag ligger på rygg och passivt låter ögonflugorna festa på mig – afrikabarn. De e inte bra fiske nu. Ransaråns strömmande o stressande framfart tillsammans med insekternas envetna surrande är allt som hörs i besvikelsens tystnad.
Frustrationen över att det antagligen är riktigt bra fiske i Fiskonbäcken gör det inte lättare. Axlarna är spända, själen mörknar.
Middag i baslägret och sedan iväg med lätta steg för kvällsfiske.
VAK!
Bäckoljemannen i det närmaste glider fram ljudlöst till brormin som står vid några fina krökar i eftermiddagsolen. Han har fiskat häruppe i 30år, Bäckoljemannen, och just nu är det oförklarigt svårt fiske säger han. Inte en insekt i hans närhet, han ÄR naturen.
-Fjällen, dom finns ju inte längre, säger han bittert.
-Förr var det bara folk som självmant kunde ta sig hit häruppe. Kan man inte ta sig hit utan hjälp av maskiner och flyg kan man stanna hemma. Festar gör dom oxå så lägerplatserna ser ut som Kiviks marknad, med bag-in-box o dant. Jag var där en gång och …… Bäckoljemannen mal på och mitt mellan meningarna säger han lungt:
-Där vakar det endel. Och pekar.
Brormin börjar skaka precis som när han såg Homer. Bäckoljemannen snackar på och fisken vakar. Naturligtvis stålsätter sig min väluppfostrade bror och låter snacket gå samtidigt som han slänger långa blickar på vaken o ber till gud att de inte skall sluta.
10 minuter efter att Bäckoljemannen gled iväg mellan videsnåren krokar brormin sin personbästa öring på 50cm. Äntligen fisk!
Samtidigt som doften av Bäckoljemannen tonar bort kommer insekterna tillbaks i fejset på brormin, solen sänker sig bakom fjällen och dimman sveper in varpå vaken slutar.
Kvällen blir norrlänskt trollsk och vid baslägret är det afterfish med champagne och snacks. Lägerelden tänds och middagen serveras med fluffig citronfromage till efterrätt. Sedan ventileras Bäckoljemannens historier och teorier i sällskap med varm whiskey-Oboy och marsmallows.
Torsdag 16 juli
0600 är det revelj o rivning av baslägret. 1200 är det avtalad avgång med same-Bengts maskin från Tjokkola hållplats. Ca 2 tim vandring med löjligt mycket packning. Då reflekterade vi ändå att materialet utvecklats, Westrins jofatält vägde tydligen 16kg, fast det var 1974, vårt tält väger 3.1kg.
Vi når hållplatsen på 1.5 timma i morgonsolen. Där väntar Jonas som skall åka med oss tillbaks. Det visar sig att två av hans favoritvatten är Gimån och Dalälvens harrfiske vid Malung. Något som kan vara värt en resa bestämmer ja och brormin. På vägen ner med Same-Bengts maskin ser vi på avstånd en jokk där det vakar massivt. Vi ser fler vak på 3 sekunder i den jokken än vad vi sett på tre dagar uppe på fjället.
Insomnia med Al Pacino – där är jag. Jag är bortom trött.
Tillbaks på campen kvitterar vi ut nyckel till stugan där tältet sätts upp i köket för att torka. Kvällsfisket blir Marsån efter öring och harr.
Mängder av fisk i Marsån, mest huggvillig och fin småöring, efter ett tag blir tillochmed vi trötta på att landa småfisk varpå vi tar en slingrande promenad mot bilen med värkande fötter.
Fredag 17 juli
Aaahhh, med glädje når vi efter 20 minuters promenad över myrmarken Satsån.
Nu börjar det ordna upp sig. Vattnet liknar Fiskonbäcken med omväxlande lugna spegelblanka partier samt nackar och forsar. Vi kommer ner vid ett lugnare parti med en liten ö i mitten.
Snart syns några försiktiga vak och humöret är på topp. Inga insekter och solen värmer skönt. Vi får påslag inom kort men tappar båda när tafsarna går av, nåja det krävs fisk för att dra av tafsen. På med ny. Här är går det riktig fisk och det vakar regelbundet, vi krokar fisk på varsitt håll. Enda dippen är när vi återigen gjort misstaget och lämnat gasflaskan hemma. En biltur till campen och lunch i stugan och sedan åker vi tillbaks för eftermiddagsfisket som påminner om förmiddagens, dock upplever vi inget speciellt kvällsfiske idag heller. Vaken dör ut och vid 22 är det helt lungt. Resans sista kast och sedan packar vi oss ivag mot en skön dusch och nattsömn innan hemresa.
