[2010-06-17]
Solen har börjat dala så sakta ner mot Kullas bergbranter i väster, skogen uppefter bergssidorna skimrar i ett lätt dis av motljuset. Över det blanka strömsuget dansar ljusvingade sländor som lätta, virvlande snöflingor. Ibland slår en liten vakring ut på den snabbare strömnacken.
Den stora fisken kommer inte förrän solskivan försvunnit bakom de mörka bergskammarna och i väntan sitter jag och suger på pipan, alltmedan innehållet i sotpannan sjunker. Det lätta flugspöet har jag färdigtacklat och videkorgen står bredvid, bäddad med färska späda björklöv…
Fisket i Gimdalen har anor redan från 1100-talet. Senare bosatte sig fiskeprofiler som Leif Milling, Lars-Åke Johansson och Rolf Smedman i den lilla vackra byn. I sommar invigs Galleri Smedman under kulturveckan i Gimdalen. Rolf vars första stycke ur ”Strömmande Vatten” ni läste ovan.
Nu är vi tre förhoppningsfulla flugfiskare som följer den slingrande vägen från Bräcke mot Gimdalen under regntunga moln. Sommarnatten är ljus när vi välkomnas av Gimdalens rofylldhet. Vi parkerar den ansträngda blå bilen utanför Kullagården när klockan närmar sig midnatt. Enligt Maud skulle dörren vara öppen, och om den inte var det kunde vi bara ringa henne.
Nu var dörren låst, och i Gimdalen finns det ingen mobiltäckning (vilket effektivt bidrar till lugnet). Vi gick varv efter varv kring huset och jag själv började smida inbrottsplaner. Vi knackade sådär lagom försiktigt på dörren för vi såg ju ytterligare två bilar på parkeringen. Inget hände. Efter ett tag vidgades mitt tunnelseende och jag upptäckte en lys-orange nyckelring som hängde bredvid dörren.
Vi stuvade in oss och somnade till ljudet av sommarnattens ursinniga regnande.
På fredagsmorgonen välkomnade ”Värdshuset Hoppande Harren” (tillika Kullagården) oss med härlig grötfrukost innan det bar av i regnet hem till Lars-Åke och Jennifer Olsson för att lösa fiskekort. Lars-Åke öppnar och välkomnar speciellt min 11-årige son William som i och med detta handslag börjar sitt flugfiskeliv. William känner såklart igen Lars-Åke från hans härliga filmer och får oxå senaste numret av Flugfiske i Norden där det lämpligt nog var en artikel beskrivande fisket i juni (skriven av Lars-Åke).
Vi träffar oxå Stefan och hans kompisar i Lars-Åkes fiskestuga. (Stefan träffade vi hos Branko Gasparin nere i Slovenien 2009).
På väg till Stavselforsen möter vi Niklas Dahlin (http://http://mulhonken.blogspot.com/) från Uppsala med gott sällskap som varit nere och spanat vid Stavselforsen, kort beskriver dom vad dom sett och med ett skratt önskar dom oss skitfiske…
Fisket i Stavselforsen bjöd på konstanta vak vid övre nacken, dock bara småharr. Willam stortrivdes då det var action hela tiden och efter mycket förtret med missade mothugg satt den första lilla torrflugeharren och en stolt William kunde känna harrlukten från fingrarna. Och trots ett plurr (jodå flytvästen gjorde nytta) i det sommarkalla vattnet lyckades han väl med sin premiär och höll humöret uppe, beundransvärt få (enstaka) lintrassel gjorde faktiskt att pappa oxå kunde fiska sig trött på småharren.
Vi prövade på fisket nedströms selet där det inte vakade lika intensivt, men visst fanns det fisk. Vid tidig kväll (ca 19.00) avtog aktiviteten och vi fixade till en liten lägereld i kvällssolen. Öl/Läsk och korv smakade helrätt efter plurr och störtregn.
 |
 |
 |
Sedan var det lördag och medan andra förberedde sig för kungligt bröllop gled vi ner i stinkande vadare för att ta oss an Idsjöströmmen, nu skulle det bli grövre harr i mängder
Det var gott om folk vid övre vindskyddet och vi stannade vid ”bäverhyddan” längre nedströms. Vädret var något bättre än fredagens även om det kom en och annan kort regnskur. Vid 11-tiden började vi fiska och runt om oss vakade det av glupsk harr. Jag fiskade på en harr som med selektiv regelbundenhet gick upp och tog sländor i ytan, klart bäst för dagen var en brun-cdc caddis i storlek 16, på tredje kastet gick harren upp och tog den. Och vilken harr, kampen var långdragen och hård trots mitt klass 6-spö. När jag får in den närmare ser jag hur strömmens drottning kämpar där nere, solljuset får den imponerande fenan att skifta i alla sommarens färger när hon gör sina sista ansträngningar att göra sig fri, hon är grov och närmare 50cm, en sista rusning…zapp…löslina…goodbye madam. Oförklarligt slet hon sig, jag vet inte hur, lina och krok var intakt, tight lina hela tiden, hursomhelst kändes det ganska okej ändå, jag hade ju fått henne att ta, sett hennes prakt därnere och vi hade liksom morsat kort på varandra. Jag var dessutom övertygad om att jag skulle lura upp hennes fränder till nya fighter, det var en bra början på en bra dag i Idjöströmmen.
William kastade på en harr i säkert 40 minuter med åtskilliga påslag utan att lyckas kroka. Jennifer var nere och diskuterade med brormin i vindskyddet och var övertygad om att William ”would catch that fish”.
-”Put on a pupa, that will be easier for him since the fish take the pupas more aggressive”.
Något för mycket löslina och bara några timmars flugfiske i ryggmärgen kan vara i minsta laget för en 11-åring när det gäller att utmana Idsjöströmmens erfarna harrar.
Undertecknad och brormin hade dock härligt harrfiske fram till ca 17.00 då aktiviteten sjönk till ett minimum. Vid ett tillfälle mötte jag dock en av strömmens stora face-to-face. Jag vadade långsamt och smygande precis uppströms en nacke som jag fiskat av. Då kommer den mot mig, en enorm öring som långsamt gled fram längs botten, tiden stannade, likaså mitt hjärta.
Spöt eller kameran. Jag förde handen mot fickan som höll min lilla vattensäkra kamera, kände med fingarna efter fickans lock, hörde hur kardborrelåsets ljud ekade i dalen. Öringen gav mig en tom blick och simmade raskt ner i Idsjöströmmens djupfåra. Dom finns där, en och annan öring i rätt format, omgivna av grov harr.
Idsjöströmmen har bevisat sig som harrvatten för oss och vi ser redan fram emot nästa resa. Höstarna i september kan tydligen vara magiska enligt hela 4FISKARE gänget (http://http://www.4fiskare.se) som checkade in på Kullagården under fredagen.
I’ll Be Back !
