tisdag 9 juni
Efter en natt med grabben på fjället och minimalt med sömn var det återhämtning under dagen och en kvällstur till den lilla skogsån planerades. Vädret var sådär svensk-somrigt med 20-22 grader och växlande molnighet, 6-7 m/s.
Håller lillån någon fisk?
Senast jag var här så var vattnet högt och kallt. Ån visade då inga som helst tecken på något liv. Mörk och död slingrade den sig fram genom det tysta skogslandskapet i dalgången.
Bilfärden på dammiga grusvägar tog sitt slut och vi riggade spön och hängde på oss utrustningen för att knalla ner till ån.
Lite tajtare än senast, lite varmare, lite mer insekter i luften, definitivt mer mygg och knott. Alla goda tecken, och vi stannar upp, spanar efter de där lugna vaken från öringen. Spanar för att se den stilla strömmande ytan brytas av försiktiga vakringar.
Inget.
Det finns gott om potentiella ståndplatser för fisken, stenar, hålor, nedfallna träd, och överhängande buskage. Vi fiskar oss nedströms ån genom den trolska skogen i sommarkvällen.
Jag har hört berättats att det tagits öring på runt 2kg i ån men vad säger det, fabler. Kanske är det så att närmare lillåns utlopp i älven så går det upp öring en bit för att svulla på det tillskott av föda som ån för mig sig från skogen. Sträckan som vi fiskar av verkar inte hålla någon fisk alls.
Vi värmer på en burk Bullens i en glänta där kvällssolen letar sig fram genom skogen och inser att det är som befarat, fisklöst. Vi går vidare nedströms där en fjällbäck mynnar ut i ån, där finns också en fin renvaktarstuga., men ingen fisk.
Jag skall inte ge upp ån helt, bör pröva att fiska av närmare utloppet, men kvällen blev sen och inte ett vak skådades, dock hade vi en riktigt trevlig tur vid ett vackert vatten och en underbar sommarkväll.
onsdag 10 juli
Hoppets ställdes till Harrhagen. De dammiga grusvägarna leder mig fram till den alltid tomma ”parkeringen”. Över elstängslet och sedan ser jag hur Harrhagens gröna hagar breder ut sig intill strandkanten och älvens porlande framfart. Vattennivån är perfekt. Lätt att vada ut i mitten av älven, sedan blir strömmen för stark, riskfyllt att gå längre ut och jobbigt att få fäste även när man står still.
Det är över lag märkligt hur det alltid verkar vara bäst fiske intill andra sidan. I det här fallet är det faktiskt tydligt att djupfåran är där borta, precis utom räckhåll härifrån. Således välmotiverat att vada ut. Jag vet sedan tidigare att storleken på harren växer ju närmare djupet vid andra kanten man fiskar. Samtidigt är det svårt att kontrollera flugan med så mycket lina ute i det snabba vattnet.
Det är en fantastisk kväll där solen smeker älvens yta, mygg och nattsländor kläcker sparsamt. Sporadiska vak får ytan att brisera i solskenet. Strax har jag också krokat den första harren och efter gårdagens fisklösa tur känns det skönt att känna fast fisk.
Harrarna är i storleken 30-40cm och återsätts för att växa till sig.
Vattnet har nog aldrig varit lägre när jag varit här. En bit uppströms är det ett stenparti som nu är torrlagt och tar man sig ut dit skulle man nå ut till djupfåran intill andra sidans branta kant. Med nykokt kaffe i kåsan sitter jag och planerar hur jag skall vada ut.
Lite mer kaffe och solen smyger sig närmare horisonten, skuggorna blir längre och jag bestämmer mig för att vänta med vadningen till nästa besök.
fredag 12 juli
”Vakar det ingenstans så vakar det i Plassen”
Jo det vet jag ju hur det var med det senast…pyttsan.
Nu var ju detta tidigt på säsongen med högt vattenstånd och fiskekorten hade inte ens distribuerats till alla försäljningsställen. Jag hoppades att tajmingen var bättre nu.
På Cave outdoor sades det att vattenståndet var perfekt, och när jag körde uppströms längs Trysilälven kunde jag konstatera att så var fallet. Husvagnar här och där längs älven. I likadana Foppa tofflor och one-piece dressar gjorde husvagnsfamiljerna sig redo för kvällens grillningar. Semestersåsiga familjefäder med snusfyllda överläppar och yvigt sommarskägg kontrollerade noggrant starkölens temperatur och riggade grillarna längs min väg. Själv hade jag 100% fokus på kurvtagning, bromspunkter och växlingar för att så snabbt som möjligt kunna vada ut och skåda harrens glupskhet.
Jag stannar strax nedströms där en mindre å rinner ut i älven med tanken att det bör tillföras ny föda och vara bra ståndplatser för fisken vid utloppet.
Senast fiskade jag också av stället utan resultat men det är historia och nu såg allt perfekt ut (liksom förra gången). Kanske för bra, 24 grader och stekande sol, inte alltid bra. Tänk så sällan allt stämmer…
Jag parkerar och riggar utrustningen. klass 5 spö, glasögon, boxar, ingen håv men vadarstav – Trysilälven är djup och strid på sina ställen.
Nere vid älven blir det några minuters stilla spanande, inga vak.
Förbannelse.
Går uppströms en bit och vadar ut på len och ljus sandbotten. Spanar. Inga vak.
Vadar upp till utloppet och fiskar av. Inget.
Solen steker och Trysilälvens yta är blank. Förutom strömvirvlar, död. Ett par molntussar skymmer solen för en stund alltmedan vinden är svag. Kanske är solen täckt av molnen i 5 minuter när det första vaket sprider sina försiktiga vakringar 20 meter uppströms. Sedan ett till, och ett till. På tredje kastet sitter det fast fisk. En 35cm harr landas och återsätts. Vaken fortsätter regelbundet. Man ser var fisken står, prickar man rätt tar den. Äntligen kanonfiske!
Jag har en stunds Tjuonajokk-känsla. Eufori i strömmen. Det vakar så gott som hela tiden. Massa småharr som sprätter men också större individer. Då och då landas +40cm harrar efter härliga fighter. En bit nedströms, längre ut i älven har jag sett kraftigare vak ett par gånger, större fisk. Det är långt dit och vattnet är långsammare därute så det snabbare vattnet nära mig kommer ta linan och få flugan att dragga. Efter några kast når jag ut och får ett bra flyt över vakplatsen. Plaskvaket får hjärtat att stanna. Instinktivt krokar jag och känner en helt annan tyngd än tidigare. Känner hur fisken går ner i strömmen, strävar emot spöets kraft, grov fisk, den rycker till och – snäpp! loss!
Jag tar hem flugan, som sitter kvar… Trodde att det var tafsbrott trots att jag har 0.16. Tar och kontrollerar flugan och ser då att kroken brutits. Av. Och nej, det var inte en av mina Islandsdrabbade flugor med krackelerad krok. Numera tvingas jag syna varje fluga och sortera bort de med rostig krok. Detta var en egenhändigt bunden fegis i storlek 16 med frisk kvalitetskrok. Grov fisk.
Det kommer och går vakperioder och jag har ett fantastiskt fiske. Mina fegisar gör ett riktigt bra jobb och efter ett tag sätter jag på en liten svart fluga för att med ro i själen pröva något annat, visst tar fisken den lilla svarta också, men inte lika ofta som på en fegis inbillar jag mig. Jag landar 14-15 harrar under de dryga två timmarna 1.5 jag står där. Vet faktiskt inte om det vakade på andra ställen. Jag var i trans där jag stod. Inget kaffe, ingen dryck. Hundra procent fiske. Kände mig som en laxfiskare (som får fisk), men vad gör man inte när allt stämmer. Som sagt, det är inte ofta man står ensam mitt i magin.
Jag har haft ett av mina härligaste fiskestunder någonsin, visserligen utan några riktigt stora men helheten kändes fantastisk. Plassen ger mersmak.
Nästa fiskeresa blir till Saxnäs. Första gången som vi återvänder till en plats för vår ”fjällvecka”. Valet att återvända till Saxnäs och Kultsjödalen var enkelt. Vi har snackat om det tidigare och nu bokade vi flyg till Östersund och sedan hyrbil. Man kan visserligen flyga med Nextjet till Vilhelmina och ta hyrbil därifrån men flygtider och kostnad att ta SAS till Östersund var mer fördelaktigt.
Längtan efter öring. Möjlighet till röding och antalet nåbara vatten från boendet på campen var orsaker som gjorde att vi återvänder. Dessutom är det fantastiskt vackert i Saxnäs med omnejd. Det var ju också här vi senast fiskade övre Ransarån. Nu såg vi verkligen fram emot att utforska härliga Fiskonbäcken och möjligheten att ta röding i Nedre Ransarån. Vi ser fram emot en spännande vecka i Kultsjöbygden.
