Fem Knott är Fler än Fyra Flugor

Så blev det.

Borrsjöån 7 september

Öring simmar bara i vackra omgivningar.

Borrsjöån slingrar sig fram genom myr- och skogsmark i Dalarnas sista vildmark, norr om Lumsheden. Visst det är inplanterad regnbåge och öring, precis som i Lungsjöån. Sammantaget verkar det som det finns mer fisk i Borrsjöån men inte av samma storlek som i systervattnet Lungsjöån.

Upp i ottan och 25 mil senare parkerade vi vid övre brons parkering, strosade ner genom den fuktiga septembermorgonen och slogs av skogens absoluta tystnad, myrmarkerna verkade absorbera varje fågels vingslag. Insvept av dagg och nattens svala regn slingrar sig Borrsjöån genom landskapet. Vi sätter oss på den nylagda träbron och studerar vattnet i tystnad. Vattnet är lika stilla som skogen.
När våra kurrande magar bryter tystnaden går vi till det sk vindskyddet och slår oss ner i trägårdsgruppen för att få i oss lite kantarellsoppa och Fuglesangs rymdyoghurt.

Fisket går trögt tills vi ca en km nedströms vindskyddet hittar en fin pool som Fredrik börjar fiskar av med liten fjädermygga och jag med en lika liten klinkhammer. Spontana vak syns och man ser vågorna efter ytgående fisk i poolen. På med en Branco Gasparin S12. Två kast – PLUMS! Han kan sin sak Branco. Uppenbarligen lockade S12an med sina långa ljusa anusfjädrar regnbågarna till hugg. Ingen storlek på fisken, kring 7hg men i fin trimm och inga grisbukar här.
Vi fortsätter sedan fisket från nedre bron och fiskar oss uppströms utan större framgång. Efter middagen återvänder vi till nedre bron och jag börjar fiska av polen presis nedströms bron, där är det bra kvällsfiske och jag får mig en underbar fight precis när mörkret sänkts sig vid 20.30 tiden. En underbar öring tar min E12a vid utloppet till poolen och sätter ruskig fart, Lamsonrullen ylar i kapp med mig, efter ca 5 minuter vinner öringen och min fluga sätter sig i björken bakom mig. Det är ju inte precis första fisken man tappar men jag kan inte förklara hur den lyckades ta sig loss, jag hade hela tiden tight lina och arbetade den med lagom kraft. Trots tappad fisk kändes det ändå underbart att ha fighten i ryggen när vi knallade upp till bilen en kvart senare.

Så anas mörkret.

Öringen leker fredat medan hög höstluft sluter sina dimridåer kring våra vatten.
Vår vän harren stiger fortfarande tacksamt till ytan, skingrar dimman och tänder moroten. Det finns fortfarande anledning att överge barn och fru för att fuktig, kall och hungrig vada ut i våra harrvatten med torrflugan på tafsen.
Harr luktar.

Inför höstfisket fanns planer på ett återbesök till Idsjöströmmen. Ett svagt ögonblick diskuterades oxå Norrbyströmmen som ett tänkbart mål under hösten, väldigt nåbart med grov fisk. Malung har lockat några år med sina rikliga harrvatten och en resa till Görälven/Stora Tandån/Ogströmmen planerades med boende i Öje.

Nu blir det ett besök i gåtfulla Borrsjöån norr om Lumsheden (4 mil nordost om Falun). Säsongen knyts samman då vi hade sverigepremiär i Ljungsjöån, båda vårdas med varsamma händer av Jonas Hagborg.
Borrsjöån skall tydligen hålla bra med fisk om än inte av samma storlek som i Ljungsjöån men vi hoppas på spännande smygfiske efter Öring och Båge med stor risk att sätta vadarskon i färsk björnskit.
Fjädermygg, nattsländor och förhoppningsvis åslända hoppas vi stöta på i myrmarken.

Sedan har jag redan börjat scanna möjligheterna för februarifisket.
Som vanligt har min arbetsgivare kickoff i USA som brukar sammanfalla med alla hjärtans dag. Tidigare har jag fiskat White River i Arkansas, Guadalupe River i Texas och nu lutar det åt några kyliga dagar i Utah och lower Provo River inte långt från Salt Lake City. Provo River håller på endel sträckor i genomsnitt 5000 öringar per 1.6 kilometer!!! I Februari är det tydligen Blue Wing Olive kläckningar med kristallklart vatten. Det kan få vem som helst att tina upp i vintermörkret. Go west !

Skitfiske !

Ängebytjärnet 14 augusti

Man står inte på en brygga och fiskar. Det tillhör ett förflutet, bryggorna är räkmetarnas domäner. Vanliga människor fastnar på bryggorna, i båtarna, med ett bambuspö. Betet är ljusskugga lövmaskar som singlar ner till ett djup som slumpvis valts och reglerats med ett rödvitt skumplastflöte, sen har man tur om någon fisk simmar förbi just där, på det djupet, och är sugen på mask. Visst, det kan finnas en poäng med att fördriva dyrbar fritid på detta sätt, jag har själv gjort det oräkneliga gånger. Min åsikt nu på äldre dagar är att det är ungefär som med vin. Livet är för kort för att man skall dricka dåligt vin, när det finns bra vin. Så enkelt.

Den extra dimension som flugfisket tillför kräver engagemang och kunskap. Det är något som inte finns i semestermetarens sinnesbild och det är väl just det som är poängen med att semestermeta – den totala avsaknaden av engagemang. Vanliga människor engagerar sig inte. Jag är glad att jag gör det. För mig tog det dock ett tag att inse den egentliga skillnaden mellan att sitta och meta på bryggan och att fiska med torrfluga i strömmande vatten. Det handlar till sist om upplevelser, om utmaningar. Det handlar om mycket mera än att fiska. Om att komma nära naturen, om att imitera naturen och att överlista densamma, att läsa naturen, känna sitt vatten. Att vara fisken. Kompisen Micke som för sitt liv inte kan förstå hur man kan tillbringa en timme med att försöka få en specifik firre att ta flugan, för att sedan varsamt släppa tillbaks den! -”Som att ta en perfekt bild och sedan radera den” säger han. De e int lönt å förklara för en som int begrip.

I Ängebytjärnet engagerar man sig inte. Man fiskar. Tre fiskar, 24 timmar, 150 kronor. All landad fisk tas upp, inget fisk återsätts. Man kommer dit, krokar tre grisar och åker hem. Vanliga människors fiskelycka.

Kusin Leif och jag har bestämt att ses vid Ängebytjärnet 09.00. SMHI har förutspått växlande molnighet, inget regn och 3m/s. Jag klär mig motvilligt i bomull. Naturmaterial. Man kan dö om man har för mycket bomull på sig. På fel plats, vid fel tidpunkt. Jag tänkte inte praktisera det som Bård och Lars gjorde i Torrflugeland 3. Det är bara så att jag i sista sekund slängde ner spöt och flugaskarna när jag och barnen skulle till Värmland. För mig var det en personlig vendetta. Att besegra Ängebyspöket från junibesöket.

09.00 tokregnar det och blåser ca 8m/s. Tre genomsura bomullstonåringar står på storbryggan och spinnfiskar, jodå fisk får dom. Så småningom vågar vi oss ur bilen och traskar iväg till varsin räkmetarbrygga. Jag måste erkänna att jag satte på sjunktafs och en Montana för att det troligtvis skulle vara mest effektivt för att få fisk, så att axlarna kan falla ner så snart som möjligt. Och visst, efter 15 minuter står man där på bryggan med ett leende och drillar tvåkilos regnbåge.

Fantomen går ibland ut på gatorna som en vanlig man.

Efter ytterligare 30 minuter sitter en till på Montanan, landas och klubbas precis som sin pelletspolare en halvtimma tidigare. Jag tröttnar på att stå och dra i linan och byter till torrt istället, trots extremt få vak. Leif landar en båge på bryggan längre bort och han kan oxå släppa ner axlarna.

Cats and dogs, det regnar verkligen maximalt för att vara i Sverige och vi tar en lång lunchpaus. Naturligtvis slutar det regna under det att vi käkar lunch för att sedan ta i igen. Mätta och fulla med energi byter vi brygga med varandra och jag krokar samma Montana i käften på min tredje båge för dagen och kort därefter skingras molnen och Ängebytjärnets krusiga yta blir blå och lugn. Jag strosar bort till Leif och planterar min båge hos honom för att sedan knyta på torrt igen, ut med den och sedan ryggläge på bryggan i strålande solskensvärme. Najs.

Jag semestermetare? Nej, nej!

Efter att ha läst Lars-Åke Olssons böcker och fångats av hans berättelser, kunskap och erfarenheter sammanbundet av enastående berättarteknik kunde jag inte motstå att besöka Lars-Åkes Gimdalen och hans livsprojekt Idsjöströmmen.

Måndag 7 Juli

Med höga förväntningar anlände vi på måndag förmiddag till lilla byn Gimdalen i Jämtland. Vi hittade fram till Lars-Åke och Jennifers gula hus och deras välskötta trädgård där vi mötte Lars-Åke i det svala sommarvädret.

Inne i den hemtrevliga ”fiskboden” mottog vi de konstnärliga fiskekorten av Lars-Åke och han beskrev Idsjöströmmen för oss och småpratade lite, bla verkade han vagt känna till Davy Wotton…

När Lars-Åke fick höra att jag köpt hans boktriologi på mässan och att böckerna fanns med på vår lilla fiskeresa där finalen var Idsjöströmmen (som vi för första gången skulle fiska) fick han något varmt religöst i blicken :

”-Första gången i Idsjöströmmen.”

Naturligtvis inhandlades varsin ask med Gimåflugor. I fiskeboden var det ombonat med exklusiva fiskeprylar såsom riktigt genuina och vackra håvar designade av Lars-Åke och Jennifer. Där fanns oxå Jennifers stickade kollektion av tröjor utav finaste bisonull, mössor och vantar. Vi motstod båda frestelsen att inköpa varsin håv och hälsade kort på Jennifer i dörren på väg ut och iväg mot Idsjöströmmens utmaningar, 5 minuters bilväg från Lars-Åke och Jennifers trevliga hus.

Vi hade fått information om att Johan och Ulf skulle fiska idag, samt att Lars-Åke senare skulle praktisera med unge William som han träffat på Stockholmsmässan.

När vi uträttat inköpsbestyren i Bräcke var det äntligen dags att krypa ner i Simmsvadarna och stega ner från parkeringen vid bron till i Idsjöströmmens vackra strandkant.

Äventyret hade börjat. Nu gäller det. Allt är perfekt, det är upp till oss.

Skulle detta bli den största av alla fiskeupplevelser vi varit med om. Stämde det som Lars-Åke informerat om, att aktiviteterna startar vid 20.00 för att kulminera 23.00 då hela skogen och strömmen lever upp.

Det mesta var rätt. Vattenstånd, molnigheten och lufttempraturen som kylt vattnet någon halv grad sedan den knastrande försommarvärmen försvunnit.

En svalkande bris svepte med sig skogens parfym över den glittrande Idsjöströmmen där stenar och djuphålor höll grov harr som hungrigt väntade på att landskapet skulle dela med sig utav det rika insektslivet som finns i Gimdalen. Vi skulle göra vårt bästa och hoppades bli endel av det kommande skådespelet.

Att sitta på bänkarna i Lars-Åkes hemsnickrade vindskydd längs strömmen och knyta på en av hans vackert gulgröna Humpy´s samtidigt som man spanade ut över vattenytan efter vak kändes otroligt inspirerande. Snart kunde man se små sporadiska men återkommande vak som försiktigt bröt den blå vattenytan på ett par ställen utanför vindskyddet. ”Sundinlunch” tillagades och sedan skulle vi vara redo för eftermiddagens fiske och för första gången känna på Idsjöströmmen.

Sakta vadade vi ut i det klara och lagom strömmande vattnet, spanade efter troliga ståndsplatser och vak. Vi hittade snart varsin fisk att kasta på och inom 30 minuter hade vi båda landat våra första Gimåharrar. Med löjligt stora leenden fortsatte fisket och ytterligare några harrar krokades varsamt av de hullinglösa flugorna och återsattes.

På avstånd såg vi hur Lars-Åke instruerade unga herr William i flugfiskets konst. Vem kunde vara bättre läromästare än Lars-Åke och vilken plats kunde vara bättre än Idsjöströmmen en dag som denna.

Vi hörde oxå från Johan och Ulf att länsstyrelsen varit och dykt i strömmen för några veckor sedan och de hade aldrig sett så mycket grov fisk koncentrerat. Vi frågade oss själva om detta var rent och kvalificerat skitsnack eller fakta?

Vi fiskade oss nedströms förbi de två andra vindskydden utan någon framgång, vaken hade nästan upphört helt och vi beslöt oss för att grilla de delikata scankorvarna vi inhandlat hos Icahandlaren i Bräcke. Klockan hade passerat 1900 och precis innan elden skulle tändas började det vaka, oftare och oftare vakade flera fiskar på vid sina ståndsplatser. Det var tumlande och långsamma vak, förbi mig i vattnet flöt döda sländor i strid ström. Korvarna tog plats i ryggan igen, och vi i strömmen. Vi tog ganska snabbt ett par fina harrar och sedan slog det på ordentligt för Fredrik, hans Loop 6a visade upp en imponerande båge under glada tillrop samtidigt som jag insåg att det var grov fisk och gav tillfälligt upp jakten på den harr jag kastade på för att snabbt vada in till kameran. Mycket riktigt, med skimrande lilablå ryggfena bröt den grova harren ytan för att håvas in som nytt personligt rekord för Fredrik, kul för honom.

Jag återgår till den fisk jag kastat på ett tag. Denna högg faktiskt innan vår paus men släppte efter några sekunder då jag fick slaklina och den hullinglösa kroken lossnade. Nu skulle den upp. Den var grov, det hade jag känt, och efter Fredriks fångst var mitt fokus 100%. Den vakade i perioder samtidigt som det var strömvirvlar på vakstället vilket krävde precisa fallskärmskast snett nedströms – Pang där satt den och visst var det tung fisk, mitt Sagespö intog en härlig böj, den kraftiga ryggen bröt efter en stunds kamp ytan och fisken håvades. –Den är fet, sa jag till Fredrik. Tog för första gången fram vågen och satte den i håven som sedan lyftes upp och först nu såg jag fisken i sin helhet.

”-Va fan röda fenor!”

Vi skrattade båda åt förvåningen att jag stått och kastat på en trött id i 45 minuter. Drygt ett kilo vägde den.

Omkring 20.30 avtog vakandet, humöret var ändå på topp och nu var det dags att sätta fyr på elden och börja grilla för att vi inte skall vara hungriga om nu våra förhoppningar om ett intensivt kvälls/nattfiske skulle införlivas.

Vid varje vindskydd längs Idsjöströmmen fanns gott om ved med såg och klyvyxa, färdigställda eldstäder gjorde grillandet till en enkel och säker sak och snart stod vi där och njöt av varsin kolbaz med bröd och kall skummande mariestad, fiske när det är som näst bäst.

Hitills hade allt som vi hört om huggperioder och aktivitet stämt in, nästa hålltid var 23.00 då ”hela skogen och strömmen vaknar till liv. Lars-Åkes ord ekade i skallen medan jag desperat avsökte strömmens yta för att upptäcka aktivitet.

23.00

Fortfarande väldigt få vak. Oroade blickar sveper över den lugna ytan, endast ljudet av naglar som knapras nervöst hörs denna friska sommarkväll. Efter 30-40 minuters väntan börjar det hända saker. Det som sker ger oss en magisk upplevelse. Fiske när det är som bäst.

FSST! FSST!

Idsjöströmmen byter skepnad, ytan bryts och fågelkvittret tystas. FSST! FSST!

Harrens fräsande vak överaskar oss trots att vi läst om detta och hört Lars-Åke beskriva det som just nu händer. Harren jagar snabbt simmande nattsländepuppor, bryter därför bestämt och snabbt ytan och vaken fräser i natten. Det är betagande, hypnotiserande att stå mitt i detta naturens inferno. Den jagande harren i Issjöströmmens klara vatten blir mitt villebråd där jag på helspänn försöker fokusera på ”rätt” fisk och nyttja min Sage 6a bestyckad med en skarp europa-12a. Vakandet eskalerar och det fräser runt omkring mig där jag är utvadad mitt emot Fredrik. Det är ibland svårt att koncentrera sig och välja ut fisk när det hela tiden vakar ljudligare någon annanstans. Det är grov harr och efter ett tag börjar vi håva den ena efter den andra. Jag kastar på ett kraftigt vak och ser sedan en vattenkaskad och hör det numera bekanta fräsandet, rycket, tyngden känns mycket väl, hjärtat hinnera göra ett extraslag innan tafsen brister, 0.16 gick tvärt av. Jag fick aldrig just den fisken men dock ett antal andra grova som varit de största harrar jag fått.

01.20 avtar vakandet för att sluta helt och vi tänder på nytt elden. Idsjöströmmen som nu täcks av vit sommarnattsdimma har bjudit på en enorm upplevelse för oss båda. Det vi hört om Idsjöströmmen, alla våra förhoppningar har vi nu upplevt. Det är tveklöst den största flugfiskeupplevelsen för oss båda som vi tagna, glada och något trötta diskuterar samtidigt som vi mumsar i oss lite nattamat lyssnande till en symfoni av vår sprakande eld och porlande harrvatten. Ett vatten som levererat ett magiskt fiske på grov harr i sagolik miljö. Detta var inte sista gången vi doppade tafsarna i Idsjöströmmen. Tack Lars-Åke.

Det skulle bli tre dagars fiske i Storsjöområdet och en dag i Idsjöströmmen, Gimån.

Efter försenat flyg som på torsdagskvällen till slut landade i Östersund tog vi Hertzbil till Storsjö där vi bokat enkelt boende i sk ”campingstuga” på Storsjö fiskecamp. På de biltomma fjällvägarna möter vi inget annat än insekter, moln av insekter i solnedgången, det kläcker i skogen. Väl framme hann vi ”checka in” och ta en kall ”President” (öl) vid campens servering där vi får höra från ”stockholmarna” att harren tar torrt överallt och att dom bitvis haft mycket bra fiske, oxå endel öring. Kan det va så att vi nu äntligen kommit till rätt plats vid rätt tid..tveksamt förstås.

Storsjö 4 juli

Finväder och uppstigning 0700 för fiske i Skärkan.

Vi hörde av ”stockholmarna” att bilvägen som slingrar sig efter Skärkans norra strand är i mycket dåligt skick – Hur dålig kan den va… Vi har ju dessutom hyrbil.

Vägen var mycket dålig och nästintill oframkomlig med standardbil utan förhöjd markfrigång men vår Renault Megane klarade det hela med smärre skrap i underredet.

Väl nere gick vi utefter ån och såg snart patrullerande harr längs botten som villigt gick upp tog insekter i ytan, vi såg oxå öring. Vattnet var mycket klart och långsamt strömmande, ån var här ca 6 meter bred. Strax uppströms sista kröken innan sjön tog jag direkt två harrar inom 30 minuter och humöret var på topp. Vid 1030 försvann fisken helt varpå vi vandrade uppströms där vi såg enstaka fiskar men utan fiskelycka.

Vi bilade tillbaks till campen för att käka älgfärsbiff med kall mariestad till lunch.

Sedan väntade Storån på oss för kvällsfisket. Vi parkerade bilen vid bron och började vandringen uppströms. Eller försökte vandra, det liknade mest Super Mario när vi försökte hoppa från den ena halvmeterhöga tuvan till den andra, alternativet var att vada mellan tuvorna i sumpvatten där det fanns bottenlösa hålor där man säkerligen skulle möta döden. Allt under insekternas intensiva övervakning och uppvaktning. I bakgrunden reste sig den fortfarande snöbeklädda Storåporten, härlig miljö och väntande öring i Storån, eller…

Det visar sig att förutom mygg och blindbroms finns det inte ett liv att skåda i Storån.

Vi åkte istället tillbaks till Skärkan och Hardängspolen som campens pratikanter tipsat om. Det är en kort promenad från vägen till polen där vi direkt kunde se många vakande harrar! Vi landade ett flertal harrar i storlek 25-30cm när det sedan sitter grov fisk på Fredriks TKK (två knullande knott). Efter tuff kamp under vilken Fredriks Loop klass 3 fick stretcha rejält, landas hans personbästa öring. Fin fisk. Själv lyckas jag med nedhasade vadarbyxor gå för djupt och tar in friskt fjällvatten i brallan, inga långkalsonger, brrr.

Svidknott i mängder. Det är första gången vi stöter på rikligt med knott. OFF myggmedel hjälper säkert, men dom är överallt. Betten är för mig personligen inte det jävligaste utan just det enkla faktum att dom finns, att dom är överallt, täcker all synbar hud, tränger in i alla (inte riktigt) kroppens håligheter, näsa, öron. Dom jiddrar i ögonen innanför glasögonen och man andas dom. Andas svidknott. Med jämna mellanrum känner jag hur det retar till i halsen av knott som svepts med i en tung inandning vid krokning av fisk. Man hostar till och så är man kvitt dom tillfälligt. Knotthosta, fy fan, den hamnar på minussidan.

Vid 2200 slutar det vaka och vi tänder en brasa och käkar mat som avslutning på dagen.

Storsjö 5 juli

Sovmorgon till 1000 enligt plan då vi kämpar oss ut bland mojänger och kläder ur den unkna ”stugan”. Strålande sommarväder och vi hade bokat Tandån som är campens eget ”heta” vatten. 150:- per person så hade vi hela ån för oss själva. Ryktet sade att det setts grov fisk i ån och Emil på campen hade bild på tvåkilos harr han tagit i Tandån för någon vecka sedan.

Klientelet flugfiskare.

Vad har man gett sig in på? Flugfiske. Nu befinner vi oss visserligen mitt i ingenstans men å andra sidan är det väl just här, i intet vi samlas, entusiaster och puritaner. Samtidigt vore det ju trist om alla var lika men det befinner sig en besynnerlig samling udda figurer på campen. Och det skall sägas att vi har en mix av campare, husvagnar, ickefiskare och så vi själva då. Ett par gånger går tanken direkt till ”Plötsligt i Vinslöv”. Kommer jag transformeras till en udda flugfiske-kuf, eller är jag redan där… När Filip och Fredrik ringer och vill göra ”en grej” då är det dags att vakna upp, tills dess kör jag på. Bror min ser en figur som framrycker beklädd i glansig husvagnsoverall med kulörta strumpor vilka är upphissade till ljumskarna utanpå hans ”byxor”. Skitnödigt trippar han med korta steg likt en balettdansös mot hygieninrättningen samtidigt stretchsvingar/kastar han med armen och framstöter några gurglanden. Friskt.

Tandån.

Ryggsäck på och så börjar ännu en vandring, genom skogen ut på myren korsar vi ett skjutfält för att sedan återigen köra lite Super Mario innan vi som planerat når fram till Tandån. En jättefin å som uppströms slingrar sig mot fjällen som tornar upp sig i horisonten. Breathtaking. Vi knallar längs ån nedströms för att i det extremt klara vattnet lokalisera fisken. Det är vekligen gin-clear.

Vi ser inte en enda firre.

Efter en stunds kontemplation i gräset bland svärmande blindbroms intar vi lunch, hela tiden spanandes efter fisk. Ser inte ett endaste liv. Vi ger helt enkelt upp och åker tillbaks till campen där vi köper ett nytt dagkort (60:-) och tar glasspaus under vilken vi bestämmer att det är dags att ge sig på klassiska Sölvbacka strömmar.

Efter mycket irrande på vägarna utefter ån som verkar endera ha starkt strömmande vatten eller stora håar, testar vi fisket och Fredrik krokar en bebisharr. Något frustrerande återvänder vi till Skärkan vid utloppet i Dalsjön, nu ska det tas fisk.

Samtidigt som vi parkerar bilen vid Skärkan kommer regnet, kraftigt regn som dock slutade efter ca 15 minuter. Fan är vi i Idre…

När vi kommer ner där vi tidigare fiskat ser vi återigen massor av fisk som vakar. Skärkan äger. Återigen tar dom på små svarta och det tar inte lång tid förrän jag landat ett par harrar. Senare på kvällen vadar vi ut vid Skärkans utlopp där vi krokar ett par öringar var. Brr det är svinkallt utan långkalsonger, måste slinka in i Storsjö diversehandel i morgon. Sedan traskar vi upp till bilen och på vägen genom sumpmarkerna ser vi skallbenet som blottlagts i myrmarken på en av polackerna som försvunnit dagarna innan. Nergången i mossan men helt intakt i övrigt är han.

Storsjö 6 juli

Regn regn och regn.

Campingstugan lämnas endast när blåsan tvingar ut mig i det kalla och fuktiga survädret. Tandå-harrarna kan skratta sig lyckliga över förmiddagens väder då beslutet är enkelt – softa i stugan och sortera flugor istället för att köra Super Mario utefter en fisklös Tandå.

Vid 1730 har det varit regnuppehåll ett tag och vi beger oss till åter till Skärkan för kvällsfiske där vi stöter på några glada Ystadsbor. Fisken vakar trofast mellan regnskurarna och vi krokar några småharrar innan vi beger oss en bit nedströms för att testa fisket där (småfisk i massor). Senare återvänder upp till Hardängspolen där skåningarna står kvar. Det känns underbart när jag ta plats 20m nedströms en av pågarna, ser ett vak direkt som jag kastar ut min lilla svarta torris på och pang så sitter den. Pågen klafsar ner till mig när jag återsatt den rejäla harren (40cm).

-Jaha, de gick ju äckligt enkelt att komma hit och få fisk.

Han undrar oxå vad vi använder för flugor.

–En ja bundit själv, svarar jag, varpå han skakar uppgivet på huvudet. Jag berättar att jag skojar och att det är små svarta som dom gillar. Man är ju en ärlig och uppriktig person.

Hardängspolen

Kl 2200 avtar det precis som dom tidigare kvällarna varpå vi avslutar och guppar hem längs den oframkomliga vägen för att sova en sista natt på campen bland tomtar, troll och andra väsen i overaller, innan vi skall avsluta med att fiska legendariska Idsjöströmmen i morgon.

Idre

-”Aldrig, det skitstället. Bara hagel och snö, kallt som fan å ingen fisk.”

M.Engströms (på god väg att bli erfaren flugfiskare) svar på frågan om han ville åka med.

Värmeböljan som även drabbade Idre var försvunnen, det hade gått nästan en vecka sedan omslaget till svalare väder. Stabilt.

Nu kanske Storån skulle visa sin rätta sida. Den sida som Karlström o Sundin fick uppleva tidigt i juni 07 efter att undertecknad tackat för sig och åkt hem tidig söndag eftermiddag. K&S stannade kvar vid Purkströmmen och hade magiskt fiske med vakfest.

Fredag den 13e

Ingen snö, inget hagel men kallt som fan, kylskåpstemperatur i luften och 11.5 grader i vattnet, mulet med chans till solglimtar.

Den glade värmlänningen i Idre hade kvällen innan haft invigning av sin nya mojäng som han nu trycker T-Shirts med. En underbart färgglad ritning av lägerplats prydde en gigantisk tröja. Nej tack.

Harren tog tydligen torrt för fullt utefter flygrakan i Storån, hoppet tändes.

In på Idre Bua och köpa Souvas å dant, sedan fort iväg med bilen.

Vi hade ju Anders magiska karta med 13-års Idre-erfarenhet utstakat med tydliga och precisa kryss. Denna skulle nu få bekänna färg – vi oxå.

Strategin var att testa fisket en bit från Idre, Guttan blev första målet. Tiguanen lade ändlösa grusvägar bakom oss och vi vandrade snart uppströms Guttan. Själv fastnade jag med foten i minst ett sorkhål och gjorde en fin fejs-plant i mossen – inga vittnen som tur var.

Vi testade hå efter hå det var vackert och massor av småharr som försökte sluka torrisarna. Fredrik krokade en okej öring och vi fiskade glatt på de fåtal vak av dignitet som fanns. Förmiddagen gav småharr och Fredriks öring. Solen tittade fram och en trött huggorm gassade i sumpmarkerna.

Nästa kryss på kartan var Sörälven. En riktigt vacker pol, utmanande och djup fiskades av efter mumsig lunch tillsammans med svärmande mygg.

Varsin liten harr blev facit innan vi begav oss mot nästa kryss i Sörälven. Detta befann sig på andra sidan älven men om vi bilade upp längs samma väg som vi var på och vandrade någon kilometer genom skogen skulle vi slippa åka runt den långa omvägen…

Efter vi parkat bilen gick vi raskt genom den stiglösa vildmarken rakt på ”krysset”, det visade sig dock vara 100% vitvatten med stenar överallt – inget kul fiske. Mitt emot delade sig Sörälven och antagligen skulle vi varit på andra sidan. Så va de med det kvällsfisket. En pilsner vi forsen och några skivor korv, sen va de bara att bege sig samma väg tillbaks…Trodde vi.

På kartan ovan syns parkeringen där vi ställde bilen och vår väg till vattnet (röd).

När vi skulle gå samma väg tillbaks drog vi lite norrut som synes (grön), personligen var jag dock säker på att detta var helt rätt, vilket styrktes när jag såg vägen på långt avstånd ungefär halvägs…

Efter 45 minuters svettig vandring stannade vi (röd punkt längs grön linje), det kändes liksom för långt, och först nu tog jag fram GPSen som låg påslagen i ryggan och trackade vår väg.

ANFÄKTA OCH REGERA !

Lite fel. Fredag den 13e.

Kurs sattes mot bilvägen (blå punkt) och sedan en nätt vandring längs bilvägen till parkeringen.

Där gick det några liter ur kroppen. Godnatt.

Lördag 14 juni

Klassiska Purkströmmen i Storån.

Småfisk vakade i solskenet, jag hade ett påslag precis där hån slutar. Vi käkade sopp-lunch och åkte uppströms mot Hällsjön. Parkerade vid stugorna och gick nedströms Hällsjön ett hundratal metet. Ett härligt ställe där man norrut skymtar sjön och fjällen bakom. Lättvadat som ofta i Storån och efter 30 minuter kom solen fram och värmde varpå sländorna kläckte i tusental.

Nu förstod man vad Bård och Lars menade med att fisket vid massiv kläckning kan driva fiskaren till vansinne – varför skall fisken en imitation när det finns 1000 andra mumsiga sländor att sluka. Fredrik krokade en lillöring. Vi begav oss nedströms varpå det kom in svarta moln och åska varpå vi styrde till stugan för att mumsa souvas o lyssna på Sverige-Spanien (EM fotboll). Senare skulle vi ta oss an nattfisket i Storån.

Titthölé 22.00

Tyngda efter snörplig förlust mot blivande Europamästarna klev vi i vadarna för att göra ett försök vid ”Titthölé”.

Spontana vak, Jonas tur att ta en lillöring som tog torrt i dimman. Vaken lade sig och vi testade även tvåhundra meter uppströms ”ön”, men ingen lycka.

Det kan säkert vara sådär fantastiskt fiske i Storån/Idre men inte heller denna gång lyckades vi få till det…

Skitfiske på er!

6 juni

Har alltid tyckt att bönder är jävligt gnälliga på vädret. Bra väder, finns det?

Nu har man ju inte fiskat så mycket men det är inte många minuter som allt har stämt, temperatur, vind, vattenstånd, molnighet/sol, vattentemperatur, kläckning.

Nu – Knastrande värmebölja.

Hökensås var bokat, Kvarkasjön med små skygga öringar skulle krokas.

SMHI garanterade +30 för lördagen, Kvarkasjön är endast 1ha stor och vattentempraturen var redan innan helgen över 20 grader. Pigga och huggvilliga firrar…troligare då trötta och passiva individer.

Gert Nilsson är inte bara fembarnspappa och blipp-blopp musiker i Fakes, han är oxå räkmetare. Gert gav krispig information om det klassika ädelfiskvattnet Ängebytjärn :

– ”Di ha satt ut en helvetes massa fesk, skitstor. Di störste geck inte genom röre, di feck bäre ner dom.”

Med väderprognosen och Gerts information som bakgrund togs redan på fredagen beslutet i att avboka Hökensås. Senare på fredagseftermiddagen togs spontanbeslutet att istället testa kvällsfisket i Ängebytjärn.

19.00

Ängebytjärnets spegelblanka yta bryts av min Montana storlek 14 som bekvämt sänker sig ner i det 16 gradiga vattnet, väl förankrad i en Looptafs på 0.14mm. Sporadiska vak i viken. Bryggorna längs stränderna skriker P&T så det ekar. Montana brukar göra sig bra i P&T vatten.

PANG, fish-on!

Imponerande tyngd på grisen i ändan på tafsen. Kunder Gert ha rätt. Sketstor fesk?

0.14 höll inte.

På med ny Montana.

Efter 20 ångestminuter efter den brustna tafsen händer det igen – fish-on !

Imponerande tyngd på grisen i ändan på tafsen. Kunde Gert ha rätt. Sketstor fesk?

0.14 höll inte.

Två anledningar till bruten tafs. Rötet tafsmaterial (men jag testade faktiskt efter brott ett). Enorm fisk vars kraftig hugg slet av tafsen. Kunder Gert ha rätt.

Frustrationen gjorde mig yr och allmänt dizzy. Nu med 0.16 tafs. Ifall Gert har rätt.

Samtidigt som jag sansat mig börjar det vaka mer regelbundet, fler insekter i luften och mumsig vespertina på ytan. På med torrt. Långa långa kast så man når ut, naturligtvis fastnade ekipaget i buskarna bakom någon gång men med 0.16 är det ju bara att slita till lite extra så det lossnar…

PLASK på flugan! Den tog! Men av någon anledning missade jag att kroka den övergödda grisen. Nya kast. PLASK. Miss igen. Dizzy igen.

Nya kast. PLASK. Miss igen!!!

Frustrerande kast mot vaken som fortsätter. PLASK. MISS!!!

Nya kast med samma fluga. PLASK. Nudå. NEJ FAN MISS IGEN!!! Först nu kontrollerar jag flugan. Den sitter fint i 0-16 tafsen. Kroken? K R O K E N !!!

Det finns ingen krok. Böjen är borta. Buskaget, mitt ryck. Flugor.se har tydligen förbättringspotential i valet av krokar till sina flugor. Aldrig mer.

A Little learning, kolla flugan efter varje missat påslag, med en gång!

Om vi landade fisk – nej.

Om Gert har rätt, ingen vet.

Mmm äntligen värme !

Efter en trögstartad vår kom så värmen i slutet av maj. Hoppet tändes. Flugor köptes och snart var det dags att packa sig i bilen och styra norrut (en liten bit i allafall).

Samtidigt som jag försöker bära med mig så lite som möjligt ”on the stream” tenderar prylhögen och antal flugaskar skena iväg okontrollerat, nedan är packningen för en dags fiske i Lungsjöån. Men premiär, man kan ju inte riskera att liksom sakna nån liten grej… som typ headset till komradion! Synd att man inte köpte den där IR-termometern ändå, så man slipper jiddra med en ”old-style kvicksilver”…

In med allt i familjens konebil tidig lördag morgon, 2.5 timmar i bilen upp till Lungsjöån norr om Falun, skitvarmt och vindstilla.

Väl på plats vid ån som max har 7 fiskare per dygn räknade vi in 6st plus oss två… Nere vid bron var det belagt så vi åkte uppströms och intog mumsiga mackor från Polarbröd och iskallt kaffe – sossetermos! Vid vindskyddet hade ett gäng masar uppenbarligen haft en frikväll från kärringar och regelverk, en salig röra av gammeldansk och korvbröd vittnade om en sen kväll. Samtliga fiskare vi träffade på berättade om mycket fisk som man kunde se patrullera den lilla ån, mest REGNBÅGE. Regnbåde i Lungsjöån! EUs fel, först 10,000 tyska bögar och nu regnbåge i Lungsjöån…

Jodå herr Jonas har knökat ner hyggliga grisar som öringarna tvingas umgås med. 500:- för att fiska pellets-bågar, om pengar varit en issue kunde man åkt till Örsjön och vevat in trött båge utan fenor samtidigt som man stirrat på bilder från Sloveniefisket – En slags Pajala-69a.

Nu är det ju så att det är vackert däruppe, ån, miljön och även bågarna som det fanns mycket gott om. Vissa skygga och man kunde inte vifta för mycket eller visa sig med hög profil. Periodvis högg dom både på torrt och nymf, men många gånger var det svårfiskat och dom ignorerade allt som flöt förbi ovanför dom i torrflugeväg, mycket irriterande när man hela iden ser fisken.

20.00 visade matklockan på middag och höns i currysås tillreddes på köket (nyinköpt gasol – hur i hela värden har man kunnat klara sig med spritkök). Innan middagen knöt jag med händerna översållade av mygg på en kläckare, dock var det ett helvete att få till en dubbel betesknut varpå jag lätt testade knuten – den löpte något men jag tänkte bara göra ett fåtal kast på två ointresserade bågar och sedan skulle vi åka till bron nedströms för att käka, så va fan en 70% knut får räcka, ja byter ju ändå fluga sen. Bågarna sket i kläckaren.

Under middagen såg vi två fiskar som vakade regelbundet alldeles där vi satt, när hönan hade slunkit ner i kistan tog jag spöt o satte mig för att byta fluga innan jag skulle kroka den ena av de två.

– Men det skadar ju inte att göra ETT kast med kläckaren (70% knut), sen kan jag ju byta.

Den hade vakat en meter ut från strandkanten, och nu igen, mitt klass fyra Sagespö gjorde sitt jobb, tafsen sträcke ut och kläckaren föll ner en halvmeter från vaket. Då kunde man omgående se hur de typiska vågorna av grov fisk som går i ytan närmade sig kläckaren.

PANG så slog den på.

– ”God save the noble Queen”.

KROKAD.

Känslan är ju sjukt skön. Grov fisk på klass fyra spö som får den lilla Lamsonrullen att tjuta av välbehag likt en liten terrier som juckar mot ett varmt underben. Man inser att det enda man kan göra är att justera bromsen något (ja när fisken rusar inte när terriern juckar), kärlek att se hur linan skär genom ytan, fisken bryter ytan och Kajsa skulle oxå inse att det är fler som kan hoppa.

https://youtube.com/watch?v=HpP72fG6KS0

KNUTEN! KNUTEN, hör jag mig själv säga. En rusning åt andra hållet, tvärstopp och ett sista ryck innan svordomen ekar i dalgången. Hur fan kan man vara så dum att man fuskar med en knut. A little learning !