Fem Knott är Fler än Fyra Flugor

Så, tillbaks igen. Lungsjöån.

Efter öringpaniken i Slovenien och ett totalkasst flytringsfiske hade vi bara en dags fiske i Lungsjöån innan vår fjällvecka i Saxnäs. Det här var avgörande huruvida Saxnäs skulle bli av, eller om det skulle hamna en bortskänkes annons på blocket.

Jonas har ju i år arrenderat ytterligare en del av Lungsjöån, Orvis sträckan. Kudos för att antalet fiskekort per dygn fortfarande är detsamma som tidigare, 7 kort gör att man i stort sett inte ens kommer se några andra fiskare vilket är en stor fördel när det är ett så tight vatten med skygg fisk.

Vi var helt inställda på att bara fiska torrt. Växlande molnighet och 16 grader kändes som högsommar om man jämför med gårdagen. Någon regnskur fräschade upp luften och fick fart på myggen. Det första som händer när vi kommer fram är att vi ser vakande fisk. Enstaka vulgator flyter sakta fram på den lugnt strömmande vattenytan. Vi prövar ett par kast men inser sedan att vi skrämt den vakande fisken, troligen öring. 50 meter nedströms ser jag nästa vak och lägger ut flugan, andra kastet lägger jag lite högre uppströms och en blank regnbåge tar bestämt min fluga när den passerar stenen. Härligt. Brormin krokar en till nedströms.

Äntligen fisk!

Ytterligare 50m nedströms brormin ser jag senare flertalet fiskar som vakar i en böj. Regelbundna och bestämda vak. Nu är det bara att rigga videokameran innan man börjar kasta. Smyga sig fram i buskarna och sen krypa ut till kanten och dra ut lite lina, sen ett kort kast snett nedströms så kommer flugan flyta ner i början på kröken där första fisken vakat.
Det här är flugfiske, nymf må vara effektivare men inget slår jakt med torrfluga på tafsen! Så gott som vindstilla, omringad av försommarens fågelkvitter och ivriga myggor trivs jag som en liten öring bland feta vulgator. Axlarna är redan avslappnade efter landade fiskar redan första timmen.
Det blir inget svårt kast, inte lång, bara se till att få rätt flyt så kommer det gå bra.
Aaaah i samma tiondel som fisken tar blir det vått i brallan ”god save the noble queen” mothugg och den sitter, hehe, bara att hasa ner i vattnet och landa 🙂

Sedan är det dags för lunchmiddag i form av snuskig nazigoreng, motbjudande snabbkaffe som får mig att ta beslutet om att investera i en handpresso.
Sedan tar brormin en regnbåge till i samma böj varpå jag tar nästa 50m promenad och upptäcker en liten pool där det oxå vakar. På tredje kastet sitter nästa Regnbåge som ger mig en bra fight. Så underbart skönt att uppleva bra torrflugefiske!!!

Vi fiskar poolen ett tag och tar hela tiden fisk på stora sländimitationer, humäret är på topp och tiden står stilla. Efter ett tag har vi landat ca 10 fiskar var så bestämmer vi oss för att låte polen vila och gå nedströms för att svulla soppa och mackor.
Vi kan inte hålla oss ifrån att återvända upp till poolen för att avsluta fisket sista 45 minuterna, och visst landar vi några till innan vi går tillbaks till bilen och kryper ur vadarna efter en helt underbar dag vid Lungsjöån.

Sent i Söndags landade man från Slovenien. Med abstinens har man tagit sig igenom en vecka på jobbet i väntan på nästa fiskeresa. På lördagen var det inte bara VM-kval i fotboll mot Danmark och nationaldag. Den riktigt stora grejen var att nu skulle flytringen provas. Fishcaten fick jag av Pallison´s i födelsedagspresent tillsammans med ett presentkort (som inte var betalt) på en flytringsintroduktion och guidat fiske efter grov öring utanför Falun.

Av en slump stötte brormin o jag på Anders vid flugfiskemässan där vi spikade datum utifrån när sannorlikheten för massiv vulgatakläckning skulle vara som störst, vi bokade oxå en dag vid Lungsjöån dagen efter, på söndag. Visserligen skulle vi få sällskap av luftlandsatta tyskar men vi kände att vi kunde hanter det.

6 juni Sveriges nationaldag

Fiskeprylarna plockades från Slovenieväskan till Sverigeväskan och sedan var det hejdå till familjen (igen) för att plocka upp brormin och sätta kurs mot Linhed norr om Falun.

Efter att Tomtom bjudit på ännu en de-tour vilket resulterade i rally på hala grus vägar från Lumsheden in till Hofors där vi var tvugna att göra ett bankomatbesök och proviantera för Lungsjöånsfisket kom vi fram till den lilla typiska byn Linhed ca 3 mil norr om Falun. Här checkade vi in på Poppens pensionat och gjorde oss snabbt hemmastadda i deras svit, dvs slängde in prylarna o kröp äntligen ner i dom stinkande vadarna.

+7 grader och regn, verkar som den där globala uppvärmningen tagit paus och undviker Sverige just nu. Man behöver inte vara Van Veeteren för att inse hur kassa förhållanden där är för torrflugefiske en sån här dag, men hoppet finns naturligtvis när vi kör mot lanthandeln i Linhed för att träffa Anders och dom andra fiskarna han skulle guida idag.

Efter 15 minuters bilfärd är vi framme vid en fin liten sjö i en sänka. En liten bris krusar större delen av sjön samtidigt som ett 6 grades duggregn aldrig ger upp sitt försök att dränka oss alla.

Flytringen packas upp ur sin originalkartong, pumpas upp två gånger innan allt är på plats och sedan vandrar man ner mot sjön som en liten luden sherpa med minibåt på ryggen. Nu hade man värmen uppe iallafall.

Dom ä rett gäng, cirka tio personer berättar Anders viskande nere vid vattnet, som hela tiden har koll på vad som händer vid öringsjöarna här uppe. Riktigt massiva kläckningar har det inte varit än i är, värmen i maj var något tidig och nu hade ju landskapet omfamnats av november temperatur men sporadiska vulgator syntes ändå på den lugna vattenytan vilket såklart fick upp humöret, dock syntes inte några som hels vak, ännu. Det var feta sländor, och naturligtvis var flugorna Anders rekommenderade i samma size. Lite skillnad från dom små fjollflugor vi fiskat med i Slovenien förra veckan.

Flapp flapp flapp, simfenor på land, bärandes på båt, sådär nu e hon sjösatt och ahh man sitter ganska bra, hmm inget säkerhetsbälte, vad händer om man råkar hasa framåt lite, plums och vadarna fylls varpå man har en annorlunda simtur framför sig. Ähh de här ska gå bra, hur svårt kan det va, Dalarna är väl fullt av neoprenflytande nördar så här års tänkte jag när jag började med bensparken för att ta mig ut i ösregnet. Man skulle ha större simfenor så det hände nåt, fast å andra sidan kan det nog vara ide att paddla lungt och spana efter vak o sländor så man kan lägga upp taktiken. Sländor fanns det, även nu i ihållande regn men inga vak.

Streamerfiske i sjö är inte riktigt min grej, det bara är så. Nu slutade det regna och molntäcket sprack upp något innan Anders paddlade in för att fixa renskavswoken han hade utlovat.

Nu låg sjön stilla och blank, klockan närmade sig 21 och första halvlek var antagligen slut. Fortfarande flöt feta vulgator stressat fram på ytan där dom var ett enkelt byte för den grova öringen somo fanns i sjön. Göken slutade aldrik att kokk-koa i dalen och nu infann sig faktiskt detta härliga sommarnatts ljus vi är välsignade med i Sverige. Nu var det torrfluga på 0.18 tafsen och man satt ganska bra i flytringen, spanande efter vakringar, väntandes på glada utrop från dom andra. Förutom göken så var det tyst, enstaka stönanden hördes dock från vindskyddet där man kunde se hur Anders vankade fram och tillbaks. Man väntade bara på att lukten av renskavs-wok skulle sprida sig över sjön.

-Dä här ä så piinsamt, vet ni va ja gjooort, säger Anders när vi tagit oss in för att käka.

-Ja ha glömt wokpannan i Faalun!

Tystnad.

Okej.

Det regnar, är 6 grader, inte ett vak, ingen fisk, 1500:- investerade, och guiden glömmer wokpannan

20 minuter senare kommer Anders vän Jonas i röd bil från Falun med 6st kebab i folie. Han fick lämna soffan, WM-kvalet och ostbågarna för att panikköpa kebab till gänget, tack Jonas.

Inget mer regn, mätt och nypinkad tillbaks ut på sjön med en spentspinner på tafsen. Vaken vi sett från vindskyddet var mestadels små och jag hade sett endel döda sländor flyta omkring. Jag och brormin var hyfsat nära varandra när den stilla ytan bryts mitt emellan våra flytringar.

En riktigt grov öring gör ett långsamt och tyst tumlande vak, jag ser den grova ryggen med den stora fenan och tiden stannar. Lina tas in, lyfts, ut med mer lina, mer lina, öka hastigheten och iväg, bra kast, duktig Jonas. Kom igen då, simma inte iväg, kom tebaks och ta min oxå. Visst borde det varit en spinner den tog i sitt långsamma tumlande, jo så måste det varit. Vänta, vänta.

Inga andra vak. Dött. Brormin såg den inte ens. Jag ser den fortfarande, kanske den största öring jag sett vaka. Väntan. Ingenting. Skit.

Dom där minuterna efter att öringen visat sig gav mig viss förståelse för flytringsfisket, när sländorna kläcker i tusentals på sjön och öringarna jagar vilt runt flytringen. Att sitta där mitt i ett av naturens vackraste skådespel och fundera ut öringarnas stråk för att kunna lägga ut rätt imitation på rätt ställe. Jo det finns nog en förklaring till allt snack om flytringsfiske även om jag själv, och ingen annan i gruppen fick uppleva detta ikväll.