6 juni 2014
Nationaldagen har blivit en återkommande fiskedag. Vi hade huset i Sälen denna vecka och om det inte fanns förpliktelser på jobbet var tanken att tillbringa några dagar i Sälen.
Sedan är det vattenflödet, vårfloden kan vara skoningslös mot torrflugefisket och i början av juni är det oftast högt = sämre fiske.
I klubb-åarna gäckar vulgatan sägs det!
Jag kunde inte låta bli att ta den lilla omvägen förbi Borrsjöån på fredagen. Dagen var sval med växlande molnighet och svag byig vind. En bit nedströms bron var det två andra medlemmar som strök omkring på myren. Själv parkerade jag mig vid poolen strax uppströms bron där det brukar patrullera fisk, så också idag.
Det tog inte länge innan första regnbågen krokades och spöt bugade härligt, den svarta havtornsflugan lossades och bågen simmade glatt ut till kompisarna igen.
Inga vulgator… Jag smög fram till åkanten precis ovan poolen där jag sett upprepade vak. En fin båga patrullerade och mumsade något i ytan – nåja han kan ju inte vara sämre än att han sätter tänderna i en liten baetis imitation. Och mycket riktigt, strax intill kanten väntade min fluga ut fisken som lugnt gick upp och tog godiset – fish on!
Två timmars fiske och dags för lunch vid bron. Ett plaskvak nedströms ackompanjerade min torrmatslunch bra. Ett par älder herrar ute på någon slags vandring stannade till och pratade fiske i solskenet, och så ett plaskvak till.
–Ååå, den där var fin, sa herrarna, ta den!
-Jag har lunch nu, den får vänta hörde jag mig själv säga och insåg att jag lät precis som Skalman.
Lunchen var avklarad och det var dags att sätta kurs mot Sälen när det plaskvakar ännu en gång. Herrarna sitter nu vid tältkåtan och ljuger.
Jag kan inte låta bli att göra slag i saken, smyger närmare ån, låg profil. Det kläcker mycket riktigt vulgator sporadiskt. Snabbt flugbyte. Svisch – svisch – plask! Fish on!
Visst är det fint när fisken tag flugan lugnt och tryggt, men ett vulgataplask är ändå härligt. Herre nummer ett kommer ner och fotar när jag återsätter regnbågen.
I sälen är vattenståndet faktiskt okej vilket är lite förvånande då det varit rejält med snö i år. Min plan är ändå att smita över gränsen till Norge för att fiska harr vid Plassen i Trysilälven.
På lördagsmorgonen öser regnet ner och visst kan det vara bra fiske då också men jag softar i huset och sedan när det spricker upp vid lunchtid bär det av till Tandån vid Rörbäcksnäs. Det är ett fint vatten som jag prövat några gånger nu. Inget bra fiske denna gång heller. Det blir en liten promenad längs den lilla ån med några kast och efter cirka två timmar är jag åter vid bilen. En biltur några kilometer mot Gränsbo och sedan fiske i Tandån längs vägen ger inte annat än en klarvaken 35 centimeters harr.
Jag styr in till fiskeshoppen i Idre och löser ett fiskekort, ser till att sänka en hamburgare och sedan bär det av till Foskros för att se om fiskegänget hänger vid stugan eller är ute och svingar sina spön längs Storån.
Jag har länge varit skeptisk till fisket här. Högt fisketryck utefter det vägnära partiet uppströms Foskros till Hällsjön måste påverka fisket negativt. Visst brukar det vaka endel fisk men jag har aldrig haft riktigt bra fiske på sträckan.
Det är tomt vid stugan och jag svidar snabbt om till vadarkostym och åker upp längs Storån. Vid ett vindskydd längs vägen sitter hela gänget och avslutar lunchen.
Härligt att träffa nya och gamla fiskevänner, humöret är som alltid glatt och även en kopp kaffe ventileras fiskeupplevelser och det konstateras att det absolut finns grov öring och att det vakar regelbundet i ån – vi kommer få några bra dagar här uppe.
Första fisket blir uppe vid utloppet från Hällsjön. För några år sedan upplevde vi massiva kläckningar på sträckan där skogen ligger tätt inpå ån precis nedströms sjön.
//www.youtube.com/embed/b38OKacMNAc
Det är ingen som kan säga något annat än att Storån är ett fint öringvatten, så är det. Och nu kläcker det vackert över den blanka ytan i solskenet. Fisk vakar lite varstans och vi vadar ut och börjar fiska av sträckan. Periodvis kläcker det massivt och fisk vakar regelbundet. De fiskar som landas är uteslutande småöring i stekpannestorlek och jag minns att det var precis samma sak sist vi fiskade här. Den största öringen jag får är ca 30cm men det finns desto fler.
Vi tar en lunch vid Hällsjön och jag blir halvt ihjälskrämd av en gädda som jag nästan kliver på när jag skall hämta vatten från sjön. Eftermiddagsfisket blir en bit nedströms vid ett större sel där vi ser sporadiska vak i det långsamma vattnet. Fisket är segt och ingen av oss får något. Det blir en tidig kväll med after-fish och middag vid stugorna.
På måndagen måste jag sitta på Idre hotell och jobba till sen eftermiddag och jag kryper inte i vadarna förrän vid sextiden. Precis innan jag skall åka kommer de andra hem från dagens fiske som inte visat sig från den bättre sidan. Jag är fiskesugen och tar beslutet att leta lite nya vatten. En stund senare sätter jag kurs mot Storfjätan norr om Fjätervålen och inte så långt från Lofsdalen. Det blir en färd längs öde grusvägar genom ett underbart sommarlandskap.
Tanken är att parkera vid Häggberget och hoppas att ån är fiskbar inom rimligt gångavstånd. Jag vet ju att det kan vara mycket värt att gära ett svep med google-earth över de strömvatten man tänker fiska för att se om det är vitvatten/fors och således ofiskbart. Nu är det ingen som helst mottagning just i Foskros stugby varför jag missade att göra detta innan avfärd. Och naturligtvis är det grunt och stenigt med vitvatten vid Häggberget. Som så ofta tar man sin lätta packning och vandrar med glatt humör iväg längs ån i jakten på det där perfekta stället.
Efter femton minuters enkle promenad lugnar vattnet ner sig och det ser riktigt fint ut.
Sittande i sommarsolen spanar jag ut över strömmen och upptäcker de första vaken. Jag omgrupperar och efter några kast plaskar det till på flugan – återigen är det småöring som är i farten. Efter att ha landat ett antal av de små krabaterna blir det middag med hopp om att de större fiskarna skall bli aktiva lite senare.
Det är samma storleksklass på fisken här som vid gårdagens fiske i Storån och jag packar ihop mina prylar och sätter kurs tillbaks till Foskros.
Kring Foskvallen kan jag inte motstå att stanna bilen på bron över ett litet vatten och spana efter vak. Det vakar till vid en krök, jag väntar ett tag och ser sedan nästa vak på samma ställe. Parkerar bilen och kliver ur, smyger in i den glesa ganskogen och fram till den lilla ån. Skogen når ända fram till vattnet och jag kan dold stå och spana efter flera vak. Plötsligt ser jag 20 meter uppströms rejäl aktivitet i vattenytan. Inte ett vak men något härjar där uppe. Det är en bäver som jiddrar med några kvistar i den blanka ån.
Jag sitter i skogsbrynet och ser hur bävern hämtar byggmaterial från ena åsidan och sedan drar ner det under ytan för att sedan hämta mer.
Var det bävervak jag såg från vägen… Det verkar så för några vak syns inte och efter att ha fiskat av sträckan sitter jag strax i bilen på väg mot Foskros. Precis innan Foskros går vägen förbi ett par fina stryk och jag stannar till för att se om öringen gett sig ut på jakt i sommarnatten. Snart ser jag ett vak och sedan ytterligare ett. Med endast spö och en flugask i bröstfickan står jag snart och stirrar på torrisen ute i strömmen. Kvällen är helt stilla och klockan närmar sig midnatt. Nu skall väl ändå storöringen vara ute på jakt även i Storån… Efter trettio minuter har jag fiskat av de flesta partier av sträckan. Jag kliver några meter uppströms där jag sett en fisk vaka ett par gånger. Det blir några kast och sedan sugs min fluga ner i Storåns djup. Spöt bugar fint och jag känner hur det är lite grövre fisk på. Känslan är härlig efter all småfisk de senaste dagarna. Dock varar det inte längre än kanske två sekunder. I första rusningen rycks tafsen av och jag står där och stirrar på en slapp fluglina framför mig. Kan vara att jag höll i linan för hårt vid krokningen då det var massor av löslina ute. Nåja det var två sköna sekunder och jag vevar leende upp löslinan och går och lägger mig.
På tisdagen är det återigen dags att sätta tänderna i Storån. Det blir en tidig start och kylan har ännu inte släppt greppet om ån när vi vadar ut i morgonsolen. Fisket är dött och bara ett par vak på ett par timmars fiske. Vi prövar en bit uppströms utan bättre resultat och det blir en siesta mitt på dagen så att vi istället skall köra lite senare fiske.
Kvällsfisket känns trögt. Vi står alla på samma sträcka och jag kan se hur det vakar fint kring de andra. Hos mig är det blankt. Jag tvingas byta tafs och ser till min fasa att mina Orvis-tafsar ligger i bilen. Jag kan välja på att gå tillbaks eller att ta en Sameo-tafs som jag råkade ha kvar i jackan… Lättja är ju en av de sju dödssynderna men ändå gör jag fast en Sameo-tafs. För sista gången! Dessa tafsar har en förmåga att tvinna sig till det yttersta. Kanske är det mina kast men faktum är att en Orvis-tafs aldrig har tvinnat sig på det sättet. Tafs-fan får mig att avbryta kvällsfisket.
Nu var det ingen som fick något men det är beklagligt att Sameo levererar så kassa tafsar.
Det var underbart att vara tillsammans med så pass många nya och gamla vänner och fiska samma vatten, ljuga om fiskeäventyr under middagarna i stugan på kvällen.
Om fisket i Storån så bekräftar dock årets besök att fisket inte är lysande, i alla fall inte tidigt i juni.
Inte en enda av klubbens övriga medlemmar såg vi. Lite konstigt med tanke på Kristi Himmelsfärdshelg och skönt väder, om än blåsigt. Alla kanske står och drillar nere i Borrsjöån…
Såsom många gånger tidigare började fisket vid vasastenen. 
Vattennivån är perfekt och ett fåtal plaskvak, några fler försiktiga ”höstvak” bryter den lugna ytan. Vi fiskar med små svarta flugor, små ljusa och E-12. Det fladdrar förbi någon liten bäckslända och jag byter till en klinkhammer i storlek 20, en lite buskig version med sälhår… Och jodå efter en lång drift nedströms går en liten regnbåge vackert upp och nyper flugan. En härlig tok-rusning nedströms som får rullen tjuta härligt en kort stund innan den stackars bågen är helt slut och kan håvas i harmoni.
Aktiviteten minskade på eftermiddagen. Vid öringdammen härskade stillheten. Lite svart i storlek 20 flöt fram mot åns böj innan dammen. Där brukar det alltid stå fisk, och så också idag, men ack så försiktig man kan vara. Inte hungrig nog kanske, eller så ville den bara gossa lite med flugan… Skymningen föll och nere vid dammen såg jag två försiktiga vak men inget mer. 